Fallen ängel (prs)

Daniel såg på henne och sa.
- Detta är ingen vanlig skola, och de vill att man ska vara uppmärksam under lektionstid.
Om du inte låter dem ta den så måste du skriva på ett papper om att du antingen har den på tystlåten eller på flygplansläge när det är lektion.
Det är inte jag som bestämt reglerna tyvärr.

- Jag har den alltid på tystläge.
Hon sträckte ut sin hand mot honom.
- Ska vi gå längre in?
Hon log mot honom och nickade mot en stig.

Daniel nickade och reste sig upp och sa.
- Lärarna kanske inte ens vet om att du har mobil, ta inte fram den mitt framför näsan på dem så kanske det går bra.

Han började gå mot stigen och höll örona öppna för oljud

- Jag ska inte det.
Hon såg sig om och tryckte sig mot honom.
- Daniel?

Daniel ryckte till lite grann när hon lutade sig mot honom men sa lugnt.
- Ja, vad är det?
Är du rädd?

Ve ine. Det känns som någon iaktar oss.
Hon pekade mot ett träd.
- Känner du det med?

Daniel kände efter och visst var det någon som iakttog dem.
En av dem andra fallna änglarna och säkert den som hade kastat sig över honom.

Hon tryckte sig mot honom.
- Kan vi gå tillbaka?
Hon vände sig om och stannade upp.
- Får jag fråga vilket hus du bor i?

Daniel nickade och sa.
- Ja, vi kan gå tillbaka.

Han såg sig runt och sedan sa han.
- Hus 30.

- Hus 30? Menar du inte rum 30?
En kyla hade spridit sig och Rose pressade sig mot honom.