wolfy & rollspelare prs

Jonathan sken upp i ett brett leende. Att Cleo var så förstående var något han verkligen blev glad över. Han uppskattade att hon inte försökte få honom att öppna sig och blev sur då hon inte lyckades, det fick honom att respektera henne ännu mer. Om ändå fler vore så förstående.
”Inte? Jag kan lära dig.” Jonathan var väl ingen stor talang i köket han heller men ibland hade han sina stunder då han ville känna sig mer mänsklig och normal. Då hade han bestämt sig för att prova på matlagning och ju mer han övat desto godare hade resultatet blivit.

Cleo blev varm inombords när hon såg hur glad han blev av att hon förstod. Hon log sedan stort och skrattade till.
"Kan du lära mig? Seriöst?" log hon och tog en tugga av sin pizza. Hon lutade sig bak och sneglade mot honom. Hon hade aldrig lärt sig att laga mat, hennes föräldrar var knappt hemma och på helger brukade hon köpa skräpmat eller äta ute medan på vardagarna så hade hennes mamma anställt ett hembiträde som gjorde rent och lagade mat åt Cleo efter skolan.

”Mina kunskaper går inte att jämföra med Gordon Ramsay eller Jamie Oliver, men något kan jag också.” Han skulle inte ha någonting emot att lära Cleo. Han trodde inte på att hon skulle vara hopplös utan mer behövde en puff i rätt riktning, vilket var att tro mer på sig själv.

"Mm, nån annan gång kanske det blir? Jag är för trött i huvudet för att orka." log hon och satte sig på soffan bredvid honom när hon ätit sig mätt på pizza. Hon tog en filt och la den över sina ben då hon tyckte det blev lite kallt. "Men bor du här i närheten eller så?" undrade hon sedan.

Jonathan nickade lite. Han hade inte tänkt sig att de genast skulle sätta igång med matlagning utan att det skulle bli till en annan gång. Han åt upp sin pizzabit innan han lutade sig tillbaka i soffan: kände sig mätt och belåten.
”Jag bor i en av grannstäderna, men det räcker inte mer än en halvtimme att köra fram och tillbaka,” berättade han.

"Mhm, nästa gång får vi ses hos dig då." log hon och lutade huvudet mot hans axel medan hon kollade på tvn. Hon pillade lite med filten och bet sig på läppen. Hon brukade inte alls vara så bekväm med folk hon inte kände utan hon var otroligt blyg i början men det var något med honom som gjorde så att hon kände sig bekväm.

Hur han skulle lösa nästa problem visste han inte men det var inte något han nödvändigtvis behövde ta itu med nu. Annat att tänka på fick han då hon vilade sitt huvud mot hans axel, han var glad att hon kände sig tillräckligt bekväm i hans sällskap för att göra så. Han kunde inte hjälpa sig utan höjde handen för att långsamt dra fingrarna genom hennes mjuka hår.

Cleo rös till av välbehag och sneglade upp mot honom. Hon log svagt och vände blicken mot tvn igen, det var inte alls någon pinsam tystnad mellan dom utan den var väldigt behaglig. Hon slöt ögonen i några sekunder och njöt av hur han pillade med hennes hår.

Han kvävde en liten gäspning. Det hade varit en lång natt med extremt tråkiga lektioner och han kände sig en aning dåsig. Men det fanns inte en chans att han hellre skulle ligga och sova i sin säng istället för att umgås med Cleo. Han fortsatte pilla med hennes hår en stund innan han lätt lutade sitt huvud mot hennes.

"Är du trött? Vi kan ta en nap." log hon och tittade försiktigt upp på honom. Hon smekte lätt hans bröstkorg och log svagt, hon visste inte riktigt om hon ville sova eller inte men hon visste att hon ville vara med Jonathan, vare sig dom sov eller inte så kändes det tryggt på något sätt att ha honom i närheten.