Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Trots att Cleo kollade bort i oro så var Leonidas blick ständigt fäst på henne.
"Du frågar fel person", svarade han kort och lättsamt när han såg hur hon la armarna om sig själv. Han flyttade ryggen från trädet för att istället resa sig rakt, men avstod från att gå närmare. Så länge han stod kvar vid trädet fanns det ingen risk att någon kunde se dem tillsammans. På så sätt kunde de tala ostört.
"Så.. Tänker du börja undvika mig framöver? Börja ta omvägar för att inte råka stöta ihop med mig?", fortsatte Leonidas och även han la nu armarna i kors.

Cleo bet sig hårt på läppen och såg uppgivet på honom. Hon visste inte alls vad hon skulle göra. Hon kliade sig i nacken och blinkade bort tårarna.
"Jag vet inte. Jag tror inte jag kan det men jag kan inte heller se hur min make ser på mig med så mycket... Omtanke och respekt när jag inte är värdig något utav det. Jag borde bli dömd till döden för vad jag gjort." sade hon hest och kollade på honom med stora ögon. Hon förväntade sig inte alls att han skulle förstå vad hon menade, han var en man och samma konsekvenser gällde inte honom.

Samma konsekvenser gällde kanske inte för Leonidas, men det han gjort var ändå fel. Det var trots allt Cleopatra Spiros, den nyblivne drottningen och hans bästa väns hustru. Han var väl medveten om sina felsteg, men en del av honom ångrade ingenting.
"Så du kommer inte klara av att undvika mig?", hans ord gjorde det inte lättare för Cleo, men Leonidas ville veta vart han hade henne.

"Du vet att jag inte kommer klara det. Du är det enda fria valet jag har. Oavsett hur god Philip är mot mig så tog han, min familj och alla ifrån mig mitt egna val. Du är det enda jag själv valt." sade hon tyst och motstod impulsen att röra vid honom. "Vart red du imorse?" frågade hon sedan osäkert, det var inget hon nödvändigtvis behövde veta men hon var ändå nyfiken. Hon såg sig omkring och log sedan svagt mot honom.

Leonidas blick lämnade Cleo för en sekund då han länge bort kunde se sin vän som gick mot stallet. Det såg ut som att han leta efter någon. Henne naturligtvis. Leonidas började röra sig långsamt mot Cleo.
"Det kan jag visa dig.." Han stannade till vid hennes sida, placerade handen mot hennes axel och talade med en låg röst. "..när du besöker mig ikväll". Han blinkade till och gav drottningen ett nytt leende innan innan han passerade henne och gick i den riktning som han sett sin broder.

Cleo spärrade lätt upp ögonen och såg på honom. Hon svalde hårt och nickade försiktigt. Nyfikenheten brann i henne som aldrig förr, att komma till honom på kvällen var inte längre ett alternativ.
"Då ses vi senare, Leonidas." sade hon tyst och såg efter honom. Hon tog ett djupt andetag och började gå mot byn, hennes bror väntade troligtvis på henne.

Leonidas slängde en sista blick på Cleo innan han begav sig bort mot platsen där Philip befann sig. Som väntat ville hans vän ha en utförlig förklaring till varför Leonidas inte dykt upp till frukosten och varför han gett sig av utan att säga någonting. Men Leonidas sa inte mer än att han utfört ett par ärenden, vilket Philip till slut valde att godta som svar.
...
"Så, vad tycker du om henne?", frågade plötsligt Philip i deras småprat och Leonidas tvingades harkla till innan han svarade.
"Jag har inte träffat henne tillräckligt mycket för att kunna ge dig ett bra svar. Men jag antar att hon är vacker". Nu var det han som för första gången vek undan blicken. Hur mycket kunde han säga?

Cleo hittade snabbt byggnaden där hennes bröder höll hus, den äldre hade begett sig mot staden och lämnat den yngre med tjänarna. Hon log stort och kramade om den lilla pojken innan hon började gå mot slottet. Det var en lång bit att gå till havet för den lilla pojken så hon fick ta en häst för att komma dit. Hon antog att Philip inte skulle följa med eftersom Leonidas kommit tillbaka igen. Hon suckade lågt och lät sin bror berätta om hans drömmar och vad han hade tyckt om gårdagen. Medan den lilla pojken pladdrade på så funderade Cleo på hur hon skulle hinna med sin make och Leonidas. Hon bet sig fundersamt på läppen och log svagt när hon var innanför slottets höga murar.
"Vill du välja häst idag?" undrade hon och tittade på sin bror, som sken upp i ett leende och tog löpet till stallet. Han tänkte inte alls på vilka som befann sig där utan var upptagen med att hitta den perfekta springaren för dagen. Han stannade upp framför en häst och log stolt, hade tagit den största som råkat tillhöra den forna konungen.

Både Leonidas och Philip ryckte till då det plötsligt dök upp ett barn i stallet. De tittade förvånat på varandra, och det var inte förrän pojken stannade framför den forna konungens häst som Philip kunde se att det var Cleos yngre bror. Med långsamma steg gick han fram till dem och drog handen genom hästens man. Hästen frustade till, öronen pekade framåt och ögonen tycktes glittra till.
"Han är vacker. Men jag kan inte låta dig rida honom", sade Philip lugnt men bestämt. Han visste hur mycket hästen hade betytt för hans far, och därför hade ingen fått rida den sedan hans bortgång.

Cleo gick in i stallet i tid för att se sin yngre bror puta med underläppen och bittert gå till en annan häst. Hon försökte hålla sig för skratt då han betedde sig som den lilla barnungen han var. Hon gick fram till sin make och smekte lätt hans arm.
"Vad hände?" log hon och såg roat sin lillebror som hade armarna i kors över bröstkorgen. Hon tittade upp på Philip och log stort mot honom. "August, hälsa på Philip nu." log hon mot sin bror. Han gick osäkert fram till mannen och ställde sig på knä, hade lärt sig att han bugade för kungliga.