Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Jimin nickar när den äldre killen säger åt honom att bara sjunga så fixar de musiken sen. Den blonda killen tar ett djupt andetag innan han börjar sjunga låten han skrev för två år sen. I början sjunger han ganska tyst och vågar inte riktigt ta i men efter ett tag blir det mycket enklare att sjunga med känslor eftersom allt han har känt, och fortfarande känner, bubblar upp i hans kropp desto mer han sjunger. Det låter fortfarande inte som han tänkte när han skrev låten, dock. Egentligen vill han ha det mäktigare, men det kanske den äldre eleven kan hjälpa honom att fixa när de ska lägga i musiken. Sextonåringen tar ett djupt andetag när låten är klar, han hade inte tänkt att släppa ut så många känslor som han gjorde men förhoppningsvis gjorde det att den äldre eleven tyckte att det blev bättre än den skulle vara annars.

Jimins röst är bra, visst verkar han blyg i början men det gjorde Yoongi också. Rösten passar till den ängel lika människan framför honom, det måste den äldre erkänna. Texten är också något han undrar över, då den är väldigt känslomässig.. dock så har han nog inte rätten att fråga om vad den handlar om. Han har nu spelat in låten, och försöker att mixa till olika läten på bordet framför honom. (jag har seriöst ingen aning om hur de funkar.. :c) Visst vet han inte riktigt om vad det är Jimin föreställer sig, men antagligen något kraftfullt, och musiken kan stärka det, även om hans röst gjort ett väldigt bra jobb. Han gör en enkel handrörelse mot den yngre, som att visa honom att han kan komma ut, för att kanske göra musiken lite lättare att fixa.

Jimin ser på Yoongi när den äldre eleven rör lite på mixerbordet, innan han också går dit när den äldre vinkar ut honom. Den yngre är dock faktiskt ganska rädd över att behöva höra sin egen röst, vilket han kanske måste göra om de ska fixa musiken till låten. Han har nästan aldrig tyckt om att höra sin egen röst inspelad, plus att han är ju inte så bra på att sjunga vilket gör det ännu värre att lyssna på. Han ställer sig bredvid den äldre som rör lite på mixerbordet och Jimin biter lätt i sin läpp medan han väntar på att den äldre ska säga något om hans prestation i inspelningsrummet.

Yoongi ser upp mot den yngre och nickar mot soffan, för att visa att han gärna får sätta sig ner.
"Inte duktig my ass." säger han med ett enkelt leende medan han skakar enkelt på huvudet åt den blonda. "Du lät jättebra, vi behöver bara fixa musiken"
Ärligt talat så hade Yoongi blivit väldigt, väldigt förvånad av talangen som finns i Jimin. Och känslorna i hans låt berörde honom också.. kanske inte så mycket som låten skulle ha gjort om den yngre sjungit den när känslorna fortfarande var främmande, men det berörda Yoongi i alla fall. "Okej, så jag tror jag förstått vad det är för melodi du är ute efter, musiken är hyfsat enkelt att fixa efter det."

Den yngre sätter sig i soffan som Yoongi nickade mot, och sätter ena benet över det andra medan han lyssnar på den äldre och rodnar när han säger att Jimin var duktig, eller iallafall inte dålig och det är ju iallafall positivt. Jimin nickar när den äldre förklarar om melodin och musiken men om han ska vara ärlig förstår han inte riktigt vad den äldre menar eftersom den yngre aldrig har gjort egen musik såhär innan. Den blonda killen fortsätter att se på den äldre, kan inte riktigt se bort. Inte för att han faktiskt har försökt att göra det men han är ändå ganska säker på att han inte skulle ha kunnat se bort om han ville testa.

Jimin hade ju inte hakat upp sig under inspelningen av självaste texten, så den delen kommer de inte behöva spela om. Yoongi låter det vara tyst i rummet, utan att känna sig besvärad ut av det, vilket förvånar honom lite. Mixerbordet är långt med många olika knappar och liknande som betyder helt olika saker, och Yoongi har lärt sig alla utantill så det hela kan inte ta jättelång tid.
Yoongi slurpar i sig lite kaffe och berättar för Jimin att Namjoon och Hoseok antagligen kommer anlända när som helst.. han hoppas bara på att de två killarna inte är allt för pinsamma.
Efter en liten stund har Yoongi fått fram ett instrumental som han tycker är väldigt bra, om han får säga det själv.
"Okej, jag ska sätta ihop de två så får du höra hur det låter." nämner han och klipper ihop Jimins vackra röst med musiken han just fixat, och sätter på den nya låten. Den äldre vänder sig mot Jimin för att se hans ansiktsuttryck, eftersom att han själv blev väldigt nöjd.

Jimin fortsätter att se på den äldre killen medan han håller på vid mixerbordet, vilket gör att den yngre helt måste i princip lägga hela låten i Yoongis händer. Inte för att han tycker att det är något dåligt, den äldre kommer antagligen bara att göra låten bättre än vad Jimin någonsin skulle kunna själv och det känns som att han förstod hur den yngre ville att låten skulle låta vilket får honom att känna sig ännu mer säker hos den äldre. Dock är han fortfarande nervös över hur resultatet ska bli, speciellt med sin egen röst. Faktiskt är han så nervös att han knappt hinner förstå det Yoongi säger om att de två andra killarna som jobbar här kommer snart, och inte heller när Yoongi förklarar att han snart är klar. Därför blir den yngre rätt chokad när han först hör en melodi och sen sin egna röst från högtalarna där Yoongi sitter och han gör antagligen en väldigt förvånad min. Och faktiskt så låter han inte så dåligt som han trodde, visst det är inte perfekt men det är inte jättedåligt som han hade känt att det lät när han gick ut ur inspelningsrummet.

"Så klart kan man finslipa det också, det här är mer till en början." ler Yoongi medan han snurrar lite på stolen han sitter på. "Vi kan spela in din röst en till gång senare när du blivit mer van... och musiken är inte helt perfekt än heller, men jag kan fixa en annan version." den äldre killen börjar undra om han är för på, det är som att han tar det här för långt.. han kan inte direkt tvinga Jimin att göra något han inte vill, bara för att han känner för det. Men Yoongi gillar bara inte att se på när talang blir bortkastat. "Förlåt.. det gäller ju bara om du har lust för det."
Han ser ner på sina fingrar medan han försöker att andas ut stressen som tagit över honom utan förvarning. Det är även då han inser att han måste ta medicinerna som ligger i hans väska nu, om han inte vill att de andra två killarna som alldeles strax kommer ska se dem. Yoongi ställer sig hastigt upp och drar upp väskan på en tom plats vid mixerbordet, ryggen mot Jimin. Han gräver efter medicinerna som kommer få honom trött, och kanske få hans humörsvängningar att bli värre. Men det är nog värt det, eftersom att han annars antagligen skulle bete sig som en jävla idiot framför den yngre, mer än vad han redan gjort. Han trycker i sig två piller från varje liten ask och tar djupa klunkar vatten ur vattenflaskan han inte tagit ut ur sin väska, och hoppas innerligt att den blonda inte ska ta det för allvarligt.

Jimin nickar lätt när den äldre förklarar hur de kan göra låten bättre, och den yngre skrattar lätt när Yoongi snabbt lugnar ner sig och ber om ursäkt ifall Jimin egentligen inte vill göra detta.
"Det blir bra", försäkrar Jimin och ler lite mot den äldre eleven, att höra att det faktiskt lät bra gjorde den yngre eleven väldigt mycket mindre nervös än vad han var innan, tack och lov. Hade det låtit dåligt hade det antagligen varit stelare nu än det var när de gick hit. När den yngre inte får något svar biter han lätt i sin läpp, och börjar märka hur den äldre eleven beter sig annorlunda. Yoongi tar upp sin väska och ställer sig med ryggen mot den yngre eleven, som faktiskt börjar bli ganska nervös eftersom han inte vet vad som händer. Oron för den mörkhåriga får den yngre att resa sig upp och nervöst går fram till den äldre som tar ut piller från några askar och sväljer ner dem med vatten.
Jimin vet inte riktigt vad han ska göra, han vet ju inte varför eller om den äldre faktiskt ska ta alla piller men det gör ändå den yngre nervös. Han brukar själv inte ta mediciner såhär, vilket också har med hans mamma att göra och antagligen är så nervös och orolig när den äldre gör det.
"Yoongi?" den yngre biter lätt i sin läpp, vet inte riktigt vad han ska göra så han bara står bakom den mörkhåriga med ett hjärta som bultar hårt, men nu är det helt andra känslor än tidigare, och klumpen i magen har också en helt annan känsla och är mycket, mycket tyngre nu än innan. Han bara hoppas att den äldre har en bra förklaring till varför han tog så många piller, och även om Jimin vet att han egentligen inte borde lägga sig i kan han inte hjälpa att bli orolig.

Yoongi hör hur den yngre reser sig upp från soffan, men hans axlar börjar genast att sjunka lite. Visst börjar inte pillerna verka förrän ett litet tag, men han känner sig mycket lugnare än vad han nyss varit. Dock så börjar han smått ångra sig att han tagit dem när Jimin vistas i rummet samtidigt som han själv, men när annars skulle han ha tagit dem? Han har försökt att sluta med dem men han klarar sig aldrig. Medicinerna är droger, och han klarar inte en jävlaste dag utan dem.
"Ja?" frågar han och trycker ner askarna i den svarta väskans botten. Den äldre vänder sig om för att komma förvånansvärt nära den yngre, mycket närmare än vad han trott. Han tittar in i de varma ögonen, men ser snabbt ifrån dem, för första gången. Han är ärligt talat mycket rädd för vad den blonda ska tycka om honom, och det är därför han inte vågar se på honom. Det är lite patetiskt, tycker Yoongi... att han så gärna vill bli accepterad och gillad av en person som han träffat dagen innan. "Förlåt, det är bara medicin för migrän.."
lögn, han hatar att ljuga. Han hatar när andra ljuger. Men vad fan skulle han göra?