Skogsriket, privat rollspel mellan Godrica Gryffindor och rosea

Ejds mamma stirrar på Aino. "Stick härifrån!" Fräser hon. Sedan vänder hon sig till Ejd och prinsessan. "Vad vill ni ha för mat? Inte enhörning om Ejd släpar hem hela tiden. Vad sägs om drakkött? Ejd dödade ju en, enligt den här karlen. Vi måste bara leta upp den, det kan ju min man göra. Dekorationerna... Blommor! Syrener skulle passa fint, eller hur?" Hon väntade inte på svar utan fortsatte att pladdra på. Prinsessan (Som hette Liona) såh lyckligt på honom och Ejd fick fram ett leende. Det här skulle kanske inte bli så dumt, han skulle bli prins, och när prinsessans far blev för gammal, skulle han bli hövding över byn.

Aino vet inte varför hon blir så upprörd. Hon haltar hem. När hon kommer hem så springer hon in på sitt rum.

Dagarna flög iväg och det var snart dags för bröllopet. Det var utomhus vid syrenträden och Liona (Som Ejd börjat kalla prinsessan) hade en hopbinden ring av syrener på huvudet. Hon var otroligt vacker, och log med hela ansiktet åt Ejd. Det här var nu, det här var framtiden.

Aino suckade när hennes mor schasade ut henne.
Hon hade stannat inne flera dagar. Hon satte fart ut.
Hon hade tänkt att jaga.

"Prinsessan Liona, dotter till hövding Opal, tager du Ejd, son till (Minns inte vad han hette)?" Ljöd vigarens röst. "Tusenfalt ja!" Svarade hon. "Jägare Ejd, tager du prinsessan Liona?". Ejd tvekade en sekund, innan han svarade "Jaa!". "Du kan nu kyssa prinsessan" Hördes vigarens röst glatt. Liona kastade sig runt halsen om Ejd, som kysste henne. Bland folket som tittade på kunde han skymta Aino, eller så var det bara en illusion.

(Även om de är gifta kan Ejd göra slut med Liona eller rymma med Aino)

Det knyter sig i bröstet på Aino. Hon är rak i ryggen. Hon klarar inte av det. Inte vet hon varför.
Hon beger sig hemmåt.

(Yepp.. Fast kanske inte på en gång ^^)

Efter vigseln äter drakköttet som är förvånansvärt gott. Alla pratar och skrattar och har hur trevligt som helst. Hans mamma snyftar till lite då och då och mumlar något som låter som "Min lilla pojke" och "Jag längtar efter barnbarn"

Motvilligt har Aino tackat ja till att träffa Edgar.
"Jag är såå stolt!" säger hennes mor.

Efter maten börjar alla att dansa, med Ejd och Liona i mitten.
Ejd känner sig ganska lycklig, men tankarna for då och då iväg till Aino. Hoppas hon mår bra.

Edgar ler elegant mot henne.
För att göra sin mor stolt så ler hon tillbaka.
"Ja.. Du ska veta att du är väldigt väldigt vacker." säger han och blinkar. Aino fejkar ett brett leende.
"Det har jag inte ofta." mumlar hon. Aino tittar på Edgar.
"Ursäktar du mig ett ögonblick?" frågar hon och tittar mot ytterdörren. Edgar ler som svar.
Aino reser sig upp och suckar åt den svara klänningen hon har på sig. Hon går ut.