PRS Lupple och Ginerva2003

" får jag inte bara komma ungås med min bror" frågade Dante.

När middagen var klar, hjälpte hon till att duka av och kramade både mamma och pappa godnatt och sprang sedan smidigt upp till sitt rum. Hon hade en plan. Hon öppnade dörren men samma stund hon klev innanför så såg hon även Dante där och hon stängde snabbt igen dörren.

Adrian märkte först inte att Summer kommit men han kastade sig på Dante.

Hon stod pressad mot dörren och såg på det hela, det såg våldsamt ut men hon kunde inte hitta sin röst eller sina ben för att stoppa dem.

" lugna dig brorsan om jag ville skada dig på riktigt skulle inte du finas jag är ju mycket starkare en dig" sa DAte ch tog ett håt grep om Adrian och trykte honom mot väggen.

Summer svalde hårt, med tårar i ögonen och såg på det hela. När Dante fick övertaget så fick hon helt plötsligt fart i benen och sprang fram och greppade tag om Dantes armar. "Skada honom inte, snälla du." Bad hon och försökte rycka loss honom men det var ju nästintill omöjligt- eller snarare mer än omöjligt.

" Summer gå jag tar hand om honom" sa Adrian för han ville inte se Summer skadad.

Summer såg på honom med tårar i ögonen. Varför fick hon inte hjälpa? Men hon släppte taget och backade ifrån. "Snälla släpp." Bad hon igen, nu en bit ifrån dem båda.

" varför skulle jag" sa Dante.

Hon svalde hårt och såg på honom. Hon hade ju absolut inget att svara på det, absolut ingenting och inget och ge honom heller.
Hon vände bort blicken och fann sig besegrad.