PRS Lupple och Emma07

(tar mig friheten att spola nu då xD)

Zacharias hade haft en helt underbar resa ihop med sin älskade Benjamin. Den var svår att beskriva, men helt perfekt hade den varit - och så otroligt mycket mer än vad han från början väntat sig av deras smekmånad. Men å andra sidan så hade han ju inte haft en aning om vad hans man planerat heller.
Den enda nackdelen var väl nu att han var trött, det hade ju inte varit någon resa där dem vilat upp sig direkt med tanke på att de oftast inte sovit hela nätterna. De hade varit alldeles för upptagna med att ägna sig åt varandra istället, men vad gjorde väl det? Dem var ju nygifta.
Han var också väldigt spänd på att få se sin den nya lägenheten och sin älsklings reaktion på den - han hade ju själv bara fått se bilder som Matthew skickat, efter att de planerat ihop det hela som en överraskning åt Benjamin. Men han skulle iallafall inte få vänta särskilt länge eftersom de var så gott som hemma igen, rättare sagt påväg ifrån taxin och upp till lägenheten.
"Så hur känns det att vara hemma igen?" log han samtidigt som han började rota fram nycklarna.

Resan, smekmånaden hade varit mer än han hade kunnat drömma om.
Den hade varit perfekt på alla sätt och vis, alla timmar om dygnet hade han spenderat med sin älskling.
Det var som om han blivit nykär varje dag, det hela gjorde honom nästan snurrig.
Han såg sig om när han klev ur taxin, försökte ta in alla de omgivningar som han var så van vid.
Han följde med upp genom porten och trappan, upp mot lägenheten.
Han var trött efter resan, efter flyget, hungrig och faktiskt rätt glad att vara hemma igen.
Som man säger, borta bra men hemma bäst.
Han såg på sin älskling med ett leende på läpparna.
"Bra, du är ju här med mig. "Log han och smekte honom över ryggen.
"Själv då?" Sa han och väntade in att han skulle ta upp nycklarna.

Det kändes längre än vad det var, men snart var dörren upplåst och han klev in genom dörren.
Det första han möttes av var förändringar. Precis överallt.
Han stirrade mot allting, ofantligt chockad. Han bara stod där men munnen gapandes.
Vad tusan hade hänt? Det såg underbart ut, det såg ut som dem men han hade verkligen ingen som helst aning.

Zacharias skrattade lätt till, blev alltid så löjligt glad av att höra sånt där ifrån honom - han vande sig aldrig vid det.
"Det är rätt skönt ändå faktiskt, även om det har varit fantastiskt." log han, han var ju ändå rätt så trött efter det här så det skulle bli skönt att bara vara hemma. Även om han ju skulle börja jobba snart igen.
Hans reaktion gjorde honom inte besviken, utan fick honom att le brett. Det var så fint hur förvånad han blev.
"Vad tycker du?" viskade han, var själv rätt förvånad - han hade ju sett bilder som Matt skickat förstås, men det var något helt annat att se det på riktigt och verkligen stå här.
Han smet fram och lade armarna omkring Benjamins midja bakifrån.
"Jag övertalade Matthew att renovera det medans vi var iväg." log han.

Benjamin steg några steg längre in, och det var ju renoverat överallt.
Han skrattade lågt, lyckligt.
" Det är.. " Började han men tappade orden.
" Magiskt." Avslutade han och kände hans armar omkring sig och smekte honom sakta över armarna.
" Vilken fin överraskning älskling." Viskade han och vände om och la armarna om hans midja och kysste honom kärleksfullt.
"Jag älskar det. " Viskade han ärligt och drog med honom längre in för att se allt det andra. Det var så häftigt att se, även om nått så litet som listerna bara var nymålade så kändes det så himla fräscht.
Så himla rätt. Så himla bra för dem att börja sitt äktenskap i.

Orden fick Zacharias att skratta till lite, var väldigt glad över att han verkade så förtjust i det. Det hade ju blivit lite jobbigt ifall han blivit sur eller inte alls gillat det.
"Jag är glad att du gillar det." log han stort, såg själv nyfiket omkring i huset men riktade snart uppmärksamheten till honom istället då han blev kysst. En kyss han självklart besvarade också.
"Jag fick ju försöka hitta något att överraska tillbaks med efter den där resan." viskade han glatt, han hade ju verkligen inte väntat sig en sån resa. Inte ens haft den minsta aning om att han planerade något.

Benjamin såg på honom, smekte hans kinder sakta och log stort.
" Nog överraskade du mig." Viskade han glatt.
Kysste honom igen och smekte honom över ryggen.
" Jag tänkte packa upp, ta en dusch och sedan slänga ihop nått och äta. Har du några önskemål?" Frågade han leendes och såg på honom, såg på sin älskling med glada ögon.
Det var dags och försöka hitta tillbaka eller snarare komma in i nya rutiner.
De skulle lära sig att leva ihop.
Nog hade det spenderat all tid tillsammans innan de gifte sig men nu skulle de verkligen bo ihop.
Det var ett spännande äventyr men också något som oroade honom.
Tänk om saker och ting skulle bli fel? Tanken var för hemsk för att ha kvar i huvudet speciellt länge och han försökte genast slå bort den.

Zacharias log stort emot honom och besvarade glatt kyssen, njöt i fulla drag. Det var väldigt skönt att vara hemma igen, och att han var så glad över renoveringen som blivit så lyckad gjorde allting bättre.
"Då gick det iallafall inte helt åt skogen." log han och drog in honom i mer av en kram.
"Jag nöjer mig med vad som helst, borde också försöka packa upp och så." bara att äta mat dem lagat hemma lät väldigt lockande, för det blev ju en helt annan sak än restaurangerna. Han lyfte på huvudet för att ge honom en liten kyss innan han motvilligt drog sig undan lite för att ta tag om sin resväska igen och börja dra den emot sovrummet.
"Hur lång tid tror du det tar förräns Mary är här?" flinade han.

Benjamin kramade honom tillbaka och besvarade den lilla kyssen med ett stort leende på läpparna.
Benjamin drog in sin resväska i sovrummet men lämnade den där för att gå mot badrummet.
Skrattade lågt av hans ord.
" Berättade du att vi skulle vara hemma idag?" Flinade han och skakade på huvudet och samma stund som han öppnade badrumsdörren så öppnades ytterdörren.
Och där stod Mary med en synlig mage och Anton stod med påsar i händerna bakom.
" Inte länge. " Flinade Benjamin och fortsatte in på badrummet för att ta en snabb dusch.
Att duscha hemma, vilken känsla.

Mary log brett, såg sig om i lägenheten.
"Ledsen att jag stör, att vi stör. Men tänkte släppa av några matkassar för ni har väl inte hunnit handla och jag vill ha en snabb kram Zach." Tjöt hon lyckligt och stegade in som om hon ägde stället.
" Vi ska vidare, sånt där ultraljud du vet. Men ville bara se er. " Log hon och tog sig fram till Zach och kramade om honom.

Zacharias följde efter för att börja packa upp sina saker, var på strålande gott humör och bara att göra sig hemmastadd hemma var så härligt. Att veta att han kunde packa upp allt och bara ta det lugnt, att dem inte skulle vidare om några dagar igen.
"Japp, så det lär väl knappast dröja länge." flinade han och mycket riktigt gjorde det verkligen inte det. Han kunde inte låta bli st skratta till då han hörde dem, smet genast ut i hallen istället för att välkomna dem.
Som han saknat dem. Han hade saknat allt här hemma egentligen - resan hade varit fantastisk, men hemma var ju hemma.
"Tack så mycket, vi har knappt ens hunnit packa upp ännu. Men vi har saknat er med." log han stort, kramade genast om henne men försökte vara något försiktig med magen.
"Åh, hur går det med allt?" frågade han nyfiket.

"Förlåt om vi kommer med en gång såhär, men hon är omöjlig att stoppa när hon väl bestämt sig för nåt." skrattade Anton lätt, han var väl van vid henne och i vissa lägen fick man bara hänga med och inte ens försöka något annat. Han tog sig friheten att smita in till köket med matkassarna så länge, ville gärna hinna i tid till sjukhuset men dem fick väl se hur det blev med den saken nu när de inte setts på så länge.

Mary såg på honom med ett brett leende och sedan mot Anton.
"Bla bla, du ville också hit- skyll inte bara på mig." Flinade hon retsamt och såg sedan mot Zach. Verkligen synade honom.
" Resan har allt gott dig gjort- det ser jag det. " Flinade hon för att sedan ställa sig lite på sidan så han verkligen kunde se hur stor magen blivit i jämförelse med sist.
"Det går bra, det växer som bara den." Flinade hon innan hon ställde sig rakt framför honom igen.
" Jag har nästan beslutat att ta bröllopet efter förlossningen, för stressen är inte bra och jag kommer behöva och vilja dricka på min möhippa. Och klänningen, ingen sitter riktigt bra med magen. Så ja vi får väl se med den saken." Flinade hon.