PRS Lupple och Emma07

Zacharias log större utav kindpussen han fick, och inte minst för att Benjamin höll med honom. Det var på något vis bättre betyg än något annat man kunde få.
"Tror du?" log han glatt, nästan löjligt glad bara av att han höll med om det. Men det var sån inverkan som hans älskling hade på honom, trots att de varit ihop länge nu föll han bara mer och mer för honom varje dag. Han var bara en alldeles för fantastisk människa för att han skulle kunna låta bli det.
"Då tycker jag vi tar den om du håller med." viskade han leendes.

Benjamin såg på honom, blev otroligt glad av hans reaktion och log bara större och nickade.
" Det tror jag verkligen." Viskade han ärligt och studerade elefanten ett tag till och sedan sin älskling.
"Såklart jag håller med, knäppis. " Flinade han.
" Som sagt du är perfekt på alla sätt och vis." Log han och styrde honom mot kassan för att sedan betala den.
Bad om att få elefanten inslagen och fick ett väldigt vackert paket tillbaka efter att ha betalat.
" Perfekt, nu då?" Log han och såg på honom.

"Knäppis?" ifrågasatte Zacharias med ett brett flin, bara för att strax istället sucka dramatiskt.
"Du är då tvetydig måste jag säga." klagade han retsamt, följde honom emot kassan och placerade en lätt kyss emot hans käke.
"Men jag älskar dig lika mycket för det." flinade han glatt, såg sig omkring med armen kvar om honom då de kommit på utsidan butiken igen.
"Vad tror du om att hitta någonstans att fika eller något innan vi ger oss härifrån igen?" föreslog han leendes.

Benjamin log lyckligt, stort och såg på sin älskling.
Med nästan glittrande ögon.
"Du är så bra." Viskade han och följde med ut, med armarna kring hans midja och huvudet lite lutat mot honom.
Hörde hans ord och sken upp.
"Älskling, vi måste ju äta italiensk glass när vi är i Italien." Sa han och skrattade lite.
"Komsi komsi." Log han och drog lite i hans tröja och ledde åt ett annat håll, ut mot gatan igen och gick en bit för att sedan stanna utanför en helt fantastisk glassbar.
"Här." Viskade han och såg upp på sin älskling och kysste honom lätt på läpparna.
Ville ge honom fler kyssar, bättre kyssar men fick ta och hålla sig- de var bland folk.

Zacharias brast i skratt av hur otroligt gullig han var. Hans älskade, älskade Benjamin.
Vad skulle han ta sig till utan honom?
"Det gäller dig mer än mig tror jag." log han glatt, följde lika glatt med honom emot glassbaren han uppenbarligen styrde stegen emot.
"Jag älskar dig." viskade han nöjt, besvarade hans kyss och drog med handen över hans rygg för att strax kliva in på baren.
"Vad vill du ha för något?" log han.

Benjamin log stort och såg på honom, med så mycket kärlek i blicken.
"Älskar dig." Viskade han leendes och såg sedan mot alla sorter.
"Eh glass." Flinade han men pekade sedan ut två stycken smaker som såg goda ut och lät goda.
" Du då?" Frågade han och såg på honom.

Zacharias kunde inte låta bli att vrida på huvudet och ge honom ännu en lätt kyss, var verkligen sällan särskilt långt ifrån honom numera men det var bara positivt enligt honom själv.
"Nähä, jag trodde vi skulle äta knäckebröd dummer." skrattade han glatt, för att sen spana in de smaker hans älskling skulle ja.
"Jag tar nog choklad bara." log han, han gillade oftast rätt enkla smaker och choklad var ju definitivt en av favoriterna.

"Är jag förvånad?" Flinade han och gick framåt till kassan för att beställa det dem skulle ha. Betalade och gav hans älsklings glass till honom, för att sedan ta sin egna och leda honom till ett bord som stod i solen. Han slog sig ned och drog ned sin älskling för att sedan hoppa närmare honom med stolen.
För att sedan börja äta av sin glass- den var såå god.

Zacharias skrattade till igen, bara att vara med Benjamin bjöd på en hel del skratt. Det var väl inte särskilt ovanligt honom kanske. Han tog emot sin glass och följde efter dit, slog sig genast ner på stolen intill honom.
Glassen smakade underbart, det var faktiskt mycket större skillnad än han trott ifrån glassen hemma.
"Vad tyckte du?" frågade han nyfiket.

Benjamin flinade brett och såg på sin älskling.
"Den är underbar. " Log han och såg på honom.
" Fast det finns något som är mer underbart." Viskade han och såg lite blygt mot honom.
"Du. " Viskade han.
Han var sådär oförklarligt glad, nästan sprallig- egentligen var det ju inte oförklarligt- allt berodde ju på hans älskade make.
Hans Zias, mannen i hans liv.