Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

"Låt mig vara ett barn för en gångs skull," suckade Grace och himlade med ögonen åt honom, gav ifrån sig ett förtjust ljud då han gick med på det. Hon hade inte förväntat sig något annat heller: det vore en katastrof om han plötsligt blivit immun mot hennes gulliga miner som hon alltid nu och då använde som vapen mot honom. Då hon tagit sig upp på hans rygg la hon armarna om hans hals. Hon tvivlade på att han skulle låta henne falla men det kändes bekvämare och tryggare då hon höll om honom. Grace kunde ju naturligtvis inte låta bli att röra vid honom med jämna mellanrum. Lät hon inte sina fingrar slinka in under hans tröja för att låta topparna stryka sig över hans mjuka hud, så lät hon läpparna lämna heta kyssar efter sig mot hans nacke och hals.

Han blev sannerligen aldrig klok på henne, men det var väl en del av charmen också - han visste aldrig vad han skulle vänta, även om han samtidigt litade fullkomligt på henne. Han lade händerna om hennes ben för att lättare hålla henne kvar och började bege sig tillbaka till hotellet, även om han hade svårt att koncentrera sig det minsta på det som hon höll på - tålamodet blev åtminstone allt mindre och mindre ju närmare hotellet de kom. Men det mest irriterande var väl att han själv inte kunde göra något, han fick nöja sig med att låta fingrarna leka över de delarna av hennes ben som han nådde. Den lilla koncentration han ändå hade i behåll försökte han lägga på att ta sig tillbaka till hotellet så snart som möjligt, och då de till sist - det hade åtminstone känts som en evighet - kom in i hotellrummet släppte han varsamt ner henne igen, men bara för att vända runt och kyssa henne passionerat.

Grace hoppades - och trodde - att hennes små påhitt fick honom att reagera på något sätt. Hans tålamod hade ju aldrig varit mycket att hurra för så hon skulle nästan våga påstå att hon tryckte på de rätta knapparna för tillfället. Då de äntligen kommit in på rummet igen hade han knappt släppt ner henne innan han snurrade runt för att kyssa henne passionerat. Vilket inte var henne emot utan det var precis en sådan reaktion hon förväntat sig. Hennes händer gled in under hans tröja för att stryka över hans mage och bröstkorg. Trots att hon helst ville se honom utan kläder omedelbart så försökte hon tvinga sig till att vara lite tålmodig. Det var oerhört jobbigt och något hon omöjligt skulle orka med i mer än ett par minuter på sin höjd.

Antagligen så spelade han henne precis i händerna efter hur hon planerat, men det gjorde honom inte det minsta - han var väl medveten om att hon säkerligen rätt ofta styrde honom. Säkert också gånger han inte ens var medveten om det. Men han älskade henne ändå något otroligt och hade ingenting emot det. Dock hade han inte det minsta tålamod kvar åt såna här saker, eller rättare sagt retsamheter. Han placerade sina händer vid hennes midja för att låta dem smeka mer bak emot hennes rygg och ner mot rumpan, avslutade samtidigt kyssen för att placera några ingående vid hennes hals - lite fick han ju hämnas.
"Ta av dig alla de där kläderna." bad han viskandes emot hennes hud, hade inte nåt tålamod att tala om kvar - inte heller åt sig själv, utan drog för några sekunder tillbaka sina händer för att dra av sig sin egen tröja.

Gåshud spred sig över hela hennes hud då han viskande bad henne att klä av sig. Det pirrade i magen, i låren och så gott som över allt i kroppen. Grace var inte övertygad om hur hon ville göra, hur hon ville fortsätta retas. Ederel var ju vanligtvis en mästare i att vara besvärlig när det kom till liknande situationer. Han tryckte alltid på de rätta knapparna för att driva henne till vansinne, och hon tyckte att det var på tiden att hon knäppte till honom på näsan. Skulle hon långsamt klä av sig inför honom - ge honom en striptease - eller skulle hon låta honom slita av henne kläderna? För det skulle han kanske göra om hon sa nej. Det sistnämnda lät mer lockande i hennes öron för tillfället.
"Nej," andades hon nästan ljudlöst fram, lät blicken glida över hans nakna överkropp samtidigt som hon backade ett steg.

Hon hade alltså inte tänkt ge sig med de där retsamheterna ännu, och det drev honom helt till vansinne som hon höll på. Och som om inte det vore nog till och med backade undan? Antingen försökte hon medvetet driva honom till att bli rent galen eller så var kvinnan själv galen. Han fick iallafall tvinga sig att hålla sig någorlunda lugn, närmade sig dock men denna gången för att lägga händerna emot hennes rumpa och vidare ner mot innerlåren, såg till att smeka henne noggrant i hopp om att kunna övertala henne lite mer.
"Tänker du vägra?" ifrågasatte han med ett höjt ögonbryn.

Tankarna som svävade runt i hennes huvud var så långt från heliga de bara kunde komma. Vad ville hon inte att han skulle göra med henne? Om änglarna i himlen vore tokiga nog - vilket de inte var - att lyssna till hennes tankar skulle hon aldrig mer vara välkommen att sätta fot i himlen. I deras ögon hade djävulen redan tagit över hennes kropp.
"Mm," var det enda hon fick ur sig. Grace hade svårt att fokusera på annat med tanke på var hans händer befann sig.

Ederel låg och vinglade fram och tillbaka på bristningsgränsen för vad hans tålamod klarade av, men på något oförståeligt vis hade han inte tappat behärskningen ännu. Dock verkade hon ännu inte helt övertalad, vilket han väl fick försöka sitt bästa att råda bot på och det genom att uppbåda sin sista koncentration på det. Inte för att det krävdes jättemycket att agera - tvärtom att inte agera för mycket var vad som krävde koncentrationen. Händerna, som han för en kort stund haft mot hennes innerlår, lät han vandra vidare upp mot hennes skrev istället och kysste än en gång hennes hals.
"Jag ber dig bara en gång till att ta av dem." han viskade lågt tätt intill hennes öra, i förhoppningen om att få den verkan han var ute efter - lite svag borde hon väl ändå vara för hans lilla försök också? Han hoppades iallafall det, annars var han riktigt illa ute. Han fick väl snart ta saken i egna händer så envis som hon var, men så länge tålamodet inte sprack helt såg han gärna att hon skötte det på egen hand.

Hennes kropp ville mer än gärna vara honom till lags, och hennes händer var beredda på att med det samma riva av sig kläderna. Hans händer som inte längre befann sig vid låren utan letat sig högre upp gjorde henne nästan tokig. Ögonen rullade tillbaka i huvudet av välbehag. Men det lilla uns av självbehärskning hon hade kvar sa stopp. Det var ett rent under att hon fortfarande hade kontroll över sig själv: även om det var nätt och jämt. Det var utmattande att anstränga sig på det här viset, men å andra sidan var hon stolt över att ha klarat sig så här länge. Ederel var trots allt oerhört svår att motstå och hon ville inte ens gå in på djupare detaljer om vad han gjorde med henne, vilka känslor och tankar han väckte till liv. Grace litade inte på att hennes röst skulle låta stadig nog så hon nöjde sig med att skaka på huvudet. Trots att han bad så tänkte hon inte själv klä av sig.

Ederel beundrade på ett vis hennes kontroll, själv skulle han ha förlorat den för länge sedan. Han hade faktiskt hoppats, och trott, att han skulle lyckas påverka henne mer, men tydligen hade det inte riktigt varit tillräckligt. Även om hans händer verkade ha en uppenbar effekt på henne. På ett sätt ville han retas med henne och helt enkelt backa undan ifrån henne då när hon inte verkade tänka hjälpa till själv - men han trodde inte han hade självbehärskningen till att vara så långt ifrån henne mer än nån sekund. Och vem visste med henne, det kanske till och med fick motsatt effekt. Även om han nog trodde att hon inte var så himla långt ifrån att vara förlorad till honom iallafall. Men nej, istället lät han höra en dramatisk suck för att flytta sina händer och börja klä av henne. Han fick anstränga sig för att inte bara slita av dem, utan istället passa på att låta händerna smeka ingående över hennes kropp samtidigt. Det dröjde dock inte särskilt länge förräns de båda stod nakna, och han lät snart händerna återgå till där de tidigare avslutat.
"Så, berätta nu - vad vill du jag ska göra?" bad han oskyldigt, även om blicken var allt annat än oskyldig - det kunde vara intressant att höra vad hon sade vid det här skedet.