PRS Lupple och Emma07

För Zacharias spelade det egentligen ingen som helst roll om dem så gick på den gatan eller någon annan. Kanske fanns det mer att se på på dem mer normala gatorna - fast det berodde väl på hur man såg på saken.
Men därav gjorde det honom heller ingenting att de vände, det hade ju inte varit hans plan att hamna på nåt sånt ställe.
"Fast nånstans får dem väl ha det gissar jag." log han med en axelryckning, brukade sällan lägga någon vikt vid att argumentera med honom ifall det var rätt eller fel - han kunde väl säga funderingar, tankar eller vad han tyckte, men om sånt fick Benjamin så gärna så tycka precis vad han ville. Visst, skulle han tycka något som enligt Zach var helgalet skulle han väl säga emot, men annars var det sällan han protesterade. Man måste väl ändå kunna respektera varandras åsikter när man var gifta.
"Det kan definitivt vara det galna idag, plus hur du höll på när jag pratade med Mary." flinade han lätt retsamt, vred på huvudet för att kyssa hans panna.

Benjamin såg på honom medan de gick, lyssnade.
Ja såklart. Någonstans skulle väl sånt också finnas.
Han hade inte helt fel.
Han lutade huvudet mot honom och valde att inte säga något mer.
Vad mer fanns det att säga?
Benjamin skrattade lågt och rodnade till.
"Det var rätt galet." Viskade han och log mot honom, nästan lite stolt.
För nog var han stolt över att han faktiskt var lite mer öppen, lite mer spontan.
Och han kunde bara tacka Zach för det, han log över kyssen och smekte hans midja sakta.
" Vill du gå in i några affärer kanske? Kan väl vara kul?" Frågade han och stannade till vid vad som såg ut att vara en galleria.

Zacharias stämde in i hans skratt, passade samtidigt på att dra honom lite närmare intill sig. Hans älskade make, han älskade honom så obeskrivligt mycket och var samtidigt också otroligt stolt. För vad han än sade så älskade han ju när han hittade på såna där spontana saker.
"Se, du börjar ju lära dig." retades han med ett flin, vände blicken emot gallerian då han stannade och frågade om det.
"Det låter som en bra idé. Är det nåt du vill kolla på?" frågade han nyfiket, samtidigt som han började gå in på gallerian tätt intill honom.

Benjamin såg på honom och bet sig lite envist i läppen.
"Åh retas inte."Bad han och kysste honom mjukt, skrattade lågt.
"Jag är rätt bra." Viskade han leendes och gick sedan in med honom.
Så tätt som han bara kunde gå.
Älskade att Zach hade dragit honom närmare, det kändes så bra när han gjorde såna saker.
"Mm, egentligen inte. Kanske några kläder åt dig." Flinade han och drog lite i hans tröja.
"Så kan jag vara smakråd." Flinade han och såg sig omkring för att se vilken butik som verkade mest intressant att gå in i.

Zacharias flinade stort igen, vände blicken helt åt honom. Vilket egentligen inte var sådär jättebra, lite klumpig kunde han ju vara och att inte se vart han gick var väl inte den bästa kombon.
Men Benjamin var mycket roligare att se på.
"Bra? Du är fantastisk." log han, det var bara ett av en mängd ord han kunde använda för att beskriva sin man.
"Men jag tror jag kan ha lite dåligt inflytande." sade han med rynkad panna, det var dock bara retsamt - han kanske hade dåligt inflytande enligt andra, men Zach själv såg det bara som positivt.
"Det låter strålande, även om jag inte vet om jag borde ta det som en pik till min klädstil." skrattade han, tog egentligen inte alls hårt på det men lite roligt måste man ju få ha.

Benjamin skrattade lågt och skakade på huvudet, stannade honom och sig själv så det stod stilla.
"Älskling, du har inte dåligt inflytande på mig." Viskade han ärligt och tog hans båda händer.
" Du har öppnat en helt ny värld för mig och jag är så tacksam över det. " Viskade han.
" Jag är så lycklig att jag kan spricka." Viskade han med ett brett leende och kysste honom mjukt på läpparna.
Innan han greppade tag om hans midja igen och började gå.
Skrattade lågt.
" Åh jag älskar din klädstil, jag tänkte bara att detta skulle vara en fantastiskt bra ursäkt för att få se något jag älskar ännu mer." Flinade han och lutade sig mot hans öra.
"Din kropp." Viskade han och pussade hans kind och styrde in dem på första bästa affär och letade reda på herrkläderna och stod en stund och iakttog dem.

Hans fina ord fick honom att le stort och brett, och inte minst lyckligt.
Hans älskade Benji. Han var bara så perfekt. Härlig på alla sätt och vis.
"Jag älskar dig." log han lyckligt, besvarade glatt hans kyss och började därefter gå tätt intill honom igen.
"Och jag älskar hur modig du blivit." log han stort, lyssnade på hans ord och brast i skratt.
"Du slutar då aldrig att förvåna." skrattade han glatt, inte för att det var honom emot. Han följde villigt med in i butiken, hittade snart en tröja han höll upp åt Benjamin.
"Var inte den fin?" frågade han.

" Det är tack vare dig." Viskade han leendes och smekte hans rygg sakta.
Lutade sig lite mot honom och småskrattade, älskade att han var så lätt att prata med.
Att han kunde säga allt till honom, men det var väl det som var poängen med att vara gift?
Och de två kompletterade varandra perfekt.
Benjamin såg på tröjan, den var fin. Jättefin och skulle garanterat passa Zach men han la huvudet lite fundersamt på snedden.
"Hmm, jag vet inte riktigt. Det är kanske bäst att du provar den." Sa han och försökte verkligen hålla minen men sprack snart upp i ett stort leende. Ett lekfullt leende.
Det var ju omöjligt att hålla masken framför honom, hans älskade man.

Zacharias log stort och riktade än en gång blicken till honom.
"Och jag är riktigt stolt över dig för det." log han, ville berätta hur otroligt duktig, perfekt och bra han var men hade inte ord nog för att beskriva det.
Men så var det väl också när man älskade någon.
Hans kommentar om tröjan fick honom att flina stort.
"Kanske det kanske." flinade han glatt, men tänkte inte protestera emot det utan tog istället ett bättre tag om honom för att styra stegen emot provrummet istället.

Han följde glatt, och otroligt villigt med mot provrummen och öppnade ett som var tomt och kysste honom mjukt innan han lät honom gå in.
Drog för skynket lite men stod lutad mot ena kanten och studerade honom med ett brett leende.
Han stod ju så ingen kunde se, förutom han själv då.
" Vi kanske borde köpa med någon present till våra vänner?" Frågade han fundersamt.
"Och Matthew, nått litet liksom? "Frågade han och såg på honom, med ett lyckligt leende på läpparna.