Ginny Weasleys kärleksliv[SV]

förlåt mig, men jag kan inte skriva ikväll för att jag kan inte logga in på mugglis från datorn! om jag inte kan logga in imrgn heller så uppdaterar jag från iphonen, drygt, men vad gör man inte för er små hjärtegryn?♥
vi hörs imrgn, mina vänner. sov gott och dröm fina drömmar om hogwarts!♥

okejokej! uppdatera så fort du kan!♥

På min dator går det ännu inte att logga in på, men jag fick låna mamma och pappas dator Och som vanligt så måste jag tacka för alla fina kommentarer, det är NI som gör att jag fortsätter!
Kapitel åtta

Han var så nära men samtidigt så långt bort. Jag visste inte om det höll på att bli något mellan oss, eller om vi bara gick mer vilse i vår relation. Vi hade inte pratat på hela dagen. Jag undrade vad han tänkte på i detta nu. En uggla kom inflygandes i sovsalen där jag satt. Jag öppnade det varsamt och ett hopp om att det skulle vara Draco steg inom mig.
''Ginny,
Om du har tid, möt mig utanför astronomitornet om 20 minuter!
Draco''
Klart att jag hade tid! Jag hade alltid tid med honom, vare sig jag ville eller inte. Kläderna som jag redan hade på mig fick duga. En simpel Hogwarts-klädsel för tjejer. Grå kjol, grå knästrumpor, vit skjorta och och den klassiska elevehems-slipsen. Jag var tvungen att knyta om den röd-guldiga slipsen. Jag beslöt mig för att gå, trots att det var en kvart kvar tills vi skulle mötas. Utomhus var det rätt så kyligt, men en riktigt fin hösteftermiddag. Jag var där före Draco. Som den filosoferande människa jag var så föll jag in på tankar om hösten. Det var så vackert, jag sneglade upp mot himlen, klarblå. Jag vred på huvudet och kollade på träden. Gula, röda, bruna och något enstaka grönt löv fanns kvar. ''Höstigt värre'' tänkte jag.
''Ginny?'' Jag vände mig om och där stod Draco och log ett varmt, brett leende.
''Ja?'' Svarade jag och log ett minst lika stort leende mot honom.
''Kom'' log han och sträckte ut sin hand mot mig. Jag protesterade inte, för att hålla hans hand var ju vad jag egentligen ville.
''Det har varit en fin höst i år'' Han nickade mot träden.
''Ja, verkligen'' Svarade jag lugnt. Båda började att gå mot sjön. Det var frost på marken. Lite knarrade det allt under skorna. Vi stannade vid ett träd.
''Sätt er ner, miss'' Sa han och skrattade till av sitt ordval. Motvilligt började jag att sätta mig, jag ville egentligen inte för att jag skulle ju bli blöt om benen och rumpan. Men det hade Draco redan tänkt på. Innan jag hunnit sätta mig så låg hans kappa på marken. Draco satte sig ner bredvid mig. Jag la huvudet på trädets stam och njöt utav livet.
''Draco?'' Jag vred på huvudet och tittade in i hans ögon.
''Ja, Ginny?'' Han tittade in i mina ögon och log ett leende som alla tjejer skulle ha smält för.
''Vet du vad du tycker om mig..?'' Undrade jag försiktigt. Han slöt sina ögon och tog ett djupt andetag, han öppnade sina ögon och tittade rakt fram istället för att titta i mina ögon. Nog rodnade han lite, det började bli mörkt så att jag såg inte helt klart.
''Ginny, jag vet inte ens var jag ska börja. Du är det vackraste jag vet, du är det finaste som vandrat på jorden'' Han log ett svagt leende. ''Jag gillar dig. Mycket'' Försäkrade han. ''Gillar du mig, Ginny?'' Då var det min tur att rodna.
''Jag kan inte göra annat än att säga detsamma'' Suckade jag. Han la sin arm om mina axlar och drog mig mot sig, mitt huvud föll lätt mot hans axlar. En riktigt lång pratstund om allt och ingenting med världens vackraste kille var vad kvällen hade att bjuda på. Han berättade om sin familj, och hur mycket han hatade den. Jag höll med honom om i stort sett allt han sa. Vi var rätt lika, jag och Draco.
''Får jag..?'' Jag förstod vad han tänkte säga så jag nickade innan han ens sagt halva meningen.
Han tog ett tag om min haka och vinklade upp mitt ansikte mot sitt. Våra huvuden närmade sig varandra, och möttes. Det var precis som jag föreställt mig.
Månen och stjärnorna iakttog oss noggrant. Hans mjuka, varma läppar omfamnade alla mina sinnen och ja, jag tror att hela världen stannade. Vi avslutade kyssen och började gå upp mot slottet igen. Vi tog farväl strax utanför slottet.
''Draco, titta!'' sa jag ivrigt och pekade mot himlen. Det snöade. Han tittade upp och log. Vi kysstes, långsamt men länge medans de första snöflingorna singlade mot mark.

så

JIPPI! Äntligen så är de ett par, för de är de väl? ♥
Meeeeeeer när du har tid!

Kommer kanske ikväll! Måste skriva mer i mitt ''skrivhäfte'' brukar vara 3 kapitel framför vad jag publicerar...
Ja, man skulle väl kunna kalla dom för ett par

så sjuukt bra ! ♥

Okey
Yeah, Drinny äger haha kom inte på något namn för Draco och Ginny så det blev bara Drinny ;3

Mera!Jag är totalt beroende!Asså du har världens chans som författare för du äger verkligen på att skriva!!!Mera!

naw, tack men chans som författare har jag nog inte! skulle lätt vilja bli det, men ingen skulle läsa mina böcker och det finns så många andra som är sjukt mke duktigare än mig..

Men om du fortsätter försöka tror jag det För du är verkligen duktig!!