Almost PRS

Att ligga där i sängen med Hayley var typ definitionen av perfektion. Båda två verkade nöjda över det som skett kvällen innan och var mer än bekväma i varandras sällskap. Återigen någonting som egentligen var väldigt underligt, då Yaosu aldrig skulle ha drömt om att han kunde känna sig bekväm på det sättet han nu gjorde. Men nu gjorde han det och Merlin vad det kändes bra. Han skulle aldrig släppa taget om den yngre flickan, nej nu var hon tyvärr fast med honom, hur nu i allsin dar det skulle sluta. Deras förutsättningar var allt annat än optimala.
”Tycker du? Jag hade inte ens den blekaste om vad jag höll på med”, påpekade den äldre och skrattade till. Nej, han hade låtit kroppen agera som den själv ville och tydligen hade det varit tillräckligt. I vanliga fall brukade tjugoåringen övertänka precis allting, men som tur var hade han inte gjort det misstaget igår. Hade han inte stängt av hjärnan på det sättet han gjort och låtit det där med primala tagit över, hade det nog varit förfärligt stelt. Händerna skulle säkert ha darrat som asplöv och musklerna hade nog förblivit spända på ett udda sätt. Usch och fy, tacka månen för att han undvek hela det scenariot.
”Okej? Det var en underbar första gång”, rättade Yaosu och log brett, för att därefter pressa läpparna mot Hayleys igen. Han kunde inte låta bli, inte hålla sig borta. Det var lite som om hon var en drog han blivit beroende av. Läskigt när man tänkte lite närmare på det, men i den stunden orkade han inte tänka på allt det där negativa.
”Du var underbar”, fortsatte han och strök med fingrarna över nyckelbenet med tatueringen, för att sedan låta dem glida vidare neråt. ”Du är underbar.”

Hayley skulle gärna stanna där hela dagen, kropparna mot varandra och fingrarna dalandes över huden. Brasan har vid det här laget slocknat, inte konstigt med tanke på att den prasslat en del under nattens gång. Men det är mysigt även utan brasan. Det hela är nytt för henne, hon har inte myst med någon på det här viset innan. Det känns bra, perfekt på alla sätt. Känns som ett hem på något sätt, som att hon hört till Yaosu hela hennes liv men aldrig fått uppleva ett hem förrän nu. Hon önska de kunde stanna där inne för evigt, utan några bekymmer. Bara brasan, varandra och kanske några koppar te. Sen vill hon såklart ha Elmo vid sig också, den livliga katten.
"Det märktes inte, du var helt perfekt," försäkrar sjuttonåringen med ett leende. Hon hade inte märkt på något sätt att det var hans första gång, kanske för att hon är väldigt förälskad, men också för att han är duktig på det han håller på med. Nu hade hon sett det som lika perfekt även om han varit nervös, men för hans skull var det ju väldigt bra att han inte behövde fundera så mycket över det. Leendet blir bredare när Yaosu säger att det var en underbar första gång. Det gör henne lättad, om hon hade förstört det skulle hon inte kunna leva med sig själv. Läpparna besvarar kyssen utan några problem och fortsätter att ge honom några till. Fingrarna som stryker sig över tatueringen vid nyckelbenet får de ljusa hårstrånen på armarna att resa sig upp. Särskilt när fingrarna fortsätter neråt. Ojdå, det finns en chans att hon kanske förlorar sig själv igen. Komplimangen får kinderna att blossa, helt ärligt har hon aldrig fått så många komplimanger av någon innan.
"Du är också underbar," mumlar hon med läpparna mot den äldres innan hon kysser honom igen. "Du skämmer bort mig med komplimanger, vet du det?"

Det var väl egentligen det som var det viktiga, att det inte hade märkts? Och om det hade märkts hade det nog inte varit världens undergång heller, i alla fall inte om känslorna som de nu förmodade var verkliga faktiskt var det. Och det hoppades han verkligen att de var, så att det här inte bara var ett one night stand. Att vara fysiskt attraherad till någon var en grej, men kombinerade man detta med även fysisk attraktion hade man någonting som hade potential att nå långt. De hade nog egentligen den potentialen, däremot var det kanske ingen bra idé att utforska den vidare. För lets face it, hur länge skulle de faktiskt kunna hålla det här för sig själva? När skulle Hayleys kamrater börja undra vart hon tog vägen om nätterna? Dammvipporna gjorde säkert redan det och fan, det gav Yaosu en smula ångest.
Den här gången lyckades inte ens kyssen få honom på andra tankar, trots att han kände sig hundra procent bekväm och riktigt njöt av tillvaron. Dock fanns de där små, små varningslamporna fortfarande i bakhuvudet, där de blinkade i en väldans takt med sina starka ljus. I och med att osäkerheten växte sig större blev kyssarna mer och mer djupa bestämda, som om han förväntade sig att de små småningom skulle få all oro att försvinna. Det hade de ju gjort innan, eller hur? Händerna klämde varsamt över brösten på den yngre flickan i början, för att sedan bli lite mer tydliga i sina rörelser när kyssen blev mer passionerad.
”Men du förtjänar komplimanger”, viskade Yaosu mellan kyssarna och kände hur sinnet så sakteliga hamnade mer och mer på sned. Okej, det här kunde sluta på två sätt - bra eller dåligt. Fullmånen var en natt bort och den påverkade honom uppenbarligen på ett sådant sätt att han inte kunde hantera det. Hjärnan fungerade liksom inte utan titt som tätt var det instinkterna som tog över och hungrade.

Någonting känns fel. Hayley vet inte riktigt vad det är, men det känns som att mannen bredvid henne är bekymrad. Fan, hon vill verkligen inte göra något som får honom att må dåligt. Om deras förhållande kommer i vägen för hans karriär, och får honom att få ångest.. ja, då är det inte bra att fortsätta det förhållandet. Hon vill verkligen inte förstöra för honom på något sätt, och hon tänker aldrig göra det medvetet, men uppenbarligen är det något som tynger på honom.
"Vad tänker du på?" Viskar sjuttonåringen medan de stora ögonen försöker läsa av hans ansiktsuttryck. Hon är förvirrad och vet inte vad hon ska göra, samtidigt som Yaosu verkar tänka på något är han fortfarande i full gång med kyssarna. Hon klagar verkligen inte, de är fantastiska på alla sätt och vis.. men hon vill att han ska må bra, känna att han kan prata med henne. Efter allt de delat med varandra borde det inte vara så svårt, men kanske det är för personligt. Hayley kan inte tvinga det ur honom. Hjärnan håller på att klura på det där en stund medan kyssarna blir allt mer intensiva. Tyvärr är det inte hjärnan som vinner den här gången, trots att hon så gärna vill det. Hans händer över brösten börjar även de bli mer tydliga medan kyssarnas gång. Hennes egna hand glider upp i de mörka, välkomnande lockarna medan ena benet glider upp mot höften på Yaosu. Ju närmre desto bättre. Fan, mycket möjligt att hon gjort fel val nu.

Vad höll de ens på med? Klockan var inte ens tio på morgonen än, båda var fortfarande trötta efter nattens gång och fan, hade Yaosu inte precis haft världens ångest över det som hänt? Jo, men känslorna var verkligen delade. Han älskade att vara med Hayley, älskade att känna hennes hud mot sin egen och kyssa de mjuka, fylliga läpparna. Men på samma gång kunde han inte skaka bort känslan av att de gjorde någonting fel - alltså att det de höll på med inte var okej. Under gårdagens kväll hade han varit så full av lust att det gått att förtränga, men nu var det svårare. Drivet för stunden var förmodligen mest länkat till det faktum att kroppen redan börjat förändras. Inte mycket, dock tillräckligt för att han skulle ha en tornado inne i skallen. Det var det enda ordet som passade för att beskriva det hela.
”Vad tänker jag på?” Upprepade den äldre mellan kyssarna och lät en av händerna glida upp mot Hayleys ena kind. ”Jag vet faktiskt inte..mest på att du doftar gott och hur jag skulle kunna äta upp dig”, fortsatte han medan handen fäste sig i håret på henne. Vid det laget var det ganska uppenbart att de skulle få återuppleva samma eufori som de gjort natten innan. Yaosu hade ingen kontroll över sig själv, också någonting som var ganska uppenbart. Tänderna hade blivit vassa och sättet han talade på var allmänt skumt. Äta upp dig. Det var knappast någonting han skulle ha sagt om han var sig själv, vilket han inte var. Åtminstone inte till hundra procent.
Tjugoåringens hjärta verkade knappt slå längre, utan stod mest och skakade på samma ställe. Antingen det eller så slog det så snabbt att det uppfattades som skakande. Då och då svartnade det helt framför ögonen på honom och han kunde inte för sitt liv komma ihåg vad han precis gjort. Hade han bitit henne? Betett sig som en vanlig person? Dragit för hårt i hennes hår? Olyckligtvis hade han ingen aning, utan det enda han var helt säker på var att de var i fullgång med sitt andra ligg inom tjugofyra timmar. Mindre än så, snarare tolv.

Okej, nu är något definitivt fel. Hayley har inte känt den andre särskilt länge, men hon känner honom tillräckligt bra för att veta vad han skulle kunna göra och inte kunna göra. De där orden äta upp dig skulle han vanligtvis inte säga. Tänderna över nacken känns betydligt vassare än vad tänder vanligen brukar göra. Hon sväljer hårt, en del av henne blir lite rädd. Minnen från barndomen glider framför henne.. ändå låter hon det fortsätta, bara för att hon inte har någon aning över om vad hon ska göra. Det är lättare att ignorera varningsklockorna. Fan, det är i dessa situationer som inte har någon självrespekt. Även om någon går över linjen när de ligger med henne kan hon inte säga till. Hon förlorade all den kontrollen när de där männen gjorde vad de gjorde med henne under de där två åren. Yaosu är långt ifrån vad de varit, men de där tänderna skrämmer henne lite. Och som sagt, hon kan inte säga nej. Folk får helt enkelt göra som de vill med henne. Det känns bra dock, däremot inte lika kärleksfullt och mysigt som kvällen innan.

Efter det hela andas hon ut, andetagen är fortfarande lätt skakiga. Det hade känts bra, det fysiska hade varit lika bra som för några timmar sedan, det psykiska däremot.. där är hon inte lika säker. Men Hayley har samma nöjda leende över läpparna och hon vänder sig till Yaosu, bara för att kupa kinderna om hand kinder och kysser honom.
"Det där var också fantastiskt."

Om Yaosu hade varit blek innan fanns det inget ord som kunde beskriva hur blek han var nu. Han var väl medveten om vad som precis hänt men kunde inte komma ihåg att han ens varit där. Nu kunde han känna det, däremot hade han inget minne av vad som rört sig därinne bakom pannbenet. Fan, han hade verkligen helt tappat det. Däremot besvarade han kyssen som lämnades över de lätt darrande läpparna, trots att han inte borde ha gjort det. Det de höll på med, det var inte rätt. Eller egentligen så var det nog det och det kändes verkligen rätt med henne, men efter att ha förlorat kontrollen sådär kunde han inte undgå att ha panik. Tänk om han råkat göra henne illa? Tänk om han faktiskt gjorde det nästa gång?
”Hayley..” började den äldre och satte sig upp, bara för att därefter fatta tag om hennes händer med ögonbrynen hopdragna. ”Jag..det..förlåt men vi kan inte fortsätta såhär”, fick han slutligen fram och betraktade henne med glansiga ögon. ”Allting känns så otroligt rätt med dig, så missförstå mig inte”, skyndade tjugoåringen sig att förtydliga därefter. ”Men jag är bara så..jag förlorade nästan varje liten gnutta av självbehärskning nyss, det var bara ren tur att jag inte satte tänderna i dig.” Yaosu släppte sjuttonåringens händer och gömde istället ansiktet i dem. Det lät säkert helt sjukt och han hade inte heller förklarat det på något bra sätt, men hjärtat bultade i halsgropen på honom och han darrade fortfarande i hela kroppen. Fy fan vad rädd han var, rädd för sig själv och den där delen av honom han aldrig bevittnat innan. Nu hade han dock det och det skrämde honom.
”Jag tycker verkligen om dig, det gör jag..men det här kommer inte sluta bra om vi låter det fortsätta..” Han tog ett djupt, skakigt andetag i ett försök att samla sig själv och slängde benen över sängkanten, för att sedan komma upp på fötter och sätta på sig kläderna från gårdagen. ”Du får självfallet stanna här resten av dagen om du vill men..jag kommer bara förlora kontrollen igen och..och jag vill inte göra dig illa.”

Vad nu? Hayleys ögon blir dubbelt så stora och halsen alldeles torr. Varför.. ögonbrynen rynkar ihop sig. Det tar en liten stund för henne att inse vad det är han säger. Fy fan vad använd hon känner sig. Det känns bara som att han använt henne för sex. Det här är nog första gången hon fått sitt hjärta krossat. Hon skyndar sig med att dra bort händerna som han fattar tag i. Snabbt kommer hon upp på benen. Det är första gången hon känt så starkt för någon, efter bars tre dagar.. hon är verkligen som alla rykten säger att hon är. En äcklig jävla slampa som låg med sin lärare.
"Jag frågade dig förut vad det var du tänkte på," hon hade sett ångesten i ögonen på honom, han hade inte riktigt svarat på det. "Antar att du bara ville ha ett till ligg." Hayley sätter på sig sin BH, trosorna och sedan skoluniformen. Tårarna har börjat rinna. All den där smärtan som mobbningen, alla värdelösa, respektlösa ligg gav henne kunde faktiskt inte mätas med det här. Alla jävla minnen, allt som hänt under alla år får henne att höja handen och ge honom en käftsmäll. Nu är hon eleven som slår sina lärare också. Bra. Relaterad kanske skulle vara något för henne, inte ha några pengar eller någonstans att gå och ingen aning om vad hon ska göra med bullen i magen. Sjuttonåringen griper tag om sin handväska och tar skorna i handen. Hon vill inte stanna där för att sätta på sig dem.
"Ta bort mig från dina lektioner är du snäll." Hon vet inte ens om det går, men om det nu inte går tänker hon inte gå på dem. Aldrig i livet. Med de orden går hon ut ur kontoret och stänger dörren med en hård smäll.

”Nej, det var inte alls det jag..” började Yaosu innan han blev avbruten av slaget mot ansiktet. Han förtjänade det verkligen, särskilt med tanke på hur allting måste se ut från Hayleys perspektiv. Helvetes jävla skit. Om han inte förlorat sig själv sådär hade ingenting av det här hänt, då hade de fortfarande kunnat ligga kvar i sängen, tätt intill varandra samtidigt som de pratade om allting mellan himmel och jord. Det var ju egentligen det han ville, mer än allt annat. Men nejdå, självfallet skulle den där lilla hungriga delen inom honom lyckas bryta sig fram och ta över. Usch, han hade nästan suttit och dreglat över henne som det monster han i själva verket var.
Det värsta av allt var att den yngre flickan börjat gråta och att hon nästan desperat klädde på sig och flydde från kontoret. Han hade verkligen sårat henne, det insåg han så snart dörren smällde igen efter henne. Att hon inte ville vara med på lektionerna han höll i längre gjorde allting så extremt mycket värre. Självfallet förstod han varför hon inte ville det, men det gjorde liksom extra ont. Men som sagt, det var rätt åt honom, eller hur?
Tårarna slingrade sig plötsligt ner för hans egna, bleka kinder och han stirrade tomt på dörren. Istället för att se trät glodde hans egna, mörka ögon tillbaka mot honom, hånade honom. Händerna var knutna och hela kroppen darrade som ett asplöv på tjugoåringen, som snart drömde en av knytnävarna rakt in i spegeln så att ett regn av glas föll ner mot golvet. Skärvorna skar upp handen på honom och blodet började snart droppa ner mot golvet där det bildades en liten pöl. Det där hade inte hjälpt ett dugg, inte fått känslorna under styr för fem öre. Varför hade han ens blivit osäker? Hade han inte talat om för sig själv att det skulle vara värt risken att förlora jobbet för att få vara med Hayley, även om det i slutändan kanske inte ens skulle vara? Troligen hade det någonting att göra med hur huvudet var en enda stor röra som inte gick att tämja överhuvudtaget. Fan, fan, fan.

Helvete, helvete, helvete. Hayley gnager sig hårt i underläppen medan hon drar på sig skorna. Hon orkar inte knyta dem, om hon ramlar och slår sig spelar ingen roll. Helt ärligt skulle hon nog vilja just det, ramla och slå sig. Bara någonting som får tankarna att skingra sig. Någonting som får henne att tänka på något annat. Det är tur att nästan alla elever har lektioner den här tiden, annars skulle de väl uppskatta dramat. Benen rör sig fort i korridoren medan tårarna rinner för fullt. Hon får nästan svårt att andas, en ångestattack är väl påväg. Jösses vad hon känner sig smutsig, äcklig. Att hon ens legat med honom så snabbt säger väl en hel del om henne. Alla skulle väl gilla veta om det här för att bekräfta alla rykten. Alla rykten som hon tidigare igår visste inte var sanna, men nu kan hon inte annat än att hålla med. De smala benen rör sig snabbt, tillslut kommer hon fram till den tjocka damen. Efter några försök får hon fram lösenordet, och släpps in i elevhemsrummet. Tomt. Skönt. När hon kommer fram till sovsalen pressar hon ena örat mot dörren, bara för att se om de andra flickorna är där eller inte. De är på lektion, den lektion som hon egentligen borde vara på. Men det orkar hon inte med. Alls. När sjuttinåringen faller ner på sängen brister det. Hayley begraver ansiktet i sina händer medan tårarna pumpas ut och andetagen blir ojämna, snabba och panikartade. Det känns som en överreaktion, hon borde inte låta Yaosu påverka henne på det sättet. Hon borde inte låta någon man ha möjligheten att göra henne så upprörd.. men nu har hon gjort det, och fan vad hon ångrar sig.