Privat Rollspel: Medi & Dionysus

Efter runt 3 timmar av väntan ryckte Harrow till där han kände hur hans lungor frös till is. Han tog snabbt upp en svart spegel framför sin mun och pustade långsamt.
På spegeln visades ett mönster av frost.
Han granskade mönstret och suckade. Känslan av is kvar i lungorna, men det var inte direkt något annorlunda. Han var van.
Harrow öppnade dörren till rummet som släppte dags ljus in i det nu kolsvarta rummet.
"Du kan ställa dig upp igen", sa han och kollade tillbaka på Willow.
Han gick till en stol där han hade lagt en skör överdrag som han tog på sig.
Han höll upp en handduk till Willow och kollade på henne.
"Du kan ta badet, den är redan varm, bara var säker på att tvätta bort allt", sa han.
Han satte sig sedan vid sitt fönster och fortsatte granska mönstret av frosten på spegeln noggrant.

Hon hade lyckats slumra till där hon legat men vaknade till av ljuset som stickte i hennes ögon. Medan hon huttrande reste hon sig om sträckte hon på sig och tog handduken.
"Tack." Mumlade hon och gick till badrummet och tog av sig de sista av kläderna och sjönk ner i badkaret och slöt ögonen. Värmen bet henne i huden men den gjorde henne bara varm.
När hon var varmare började hon skrubba huden tills allt var borta och hon reste sig upp och klev ur badet.

Harrow hade bryggt lite te och satt på en hög av kuddar i sitt vardags rum. Han kände hur kylan gick bort och hur hans kropp blev tyngre.
Han hade inte använt så mycket magisk kraft på en gång på väldigt länge och han kände sig tröttare än normalt.
Brimstone låg upp kurade bredvid Harrows huvud medan magikerns ögon höll på att falla och öppnas om och om igen.

Willow kom senare ut med ett badlakan virat om kroppen och gick och hämtade kläderna och bytte om. Hon fick syn på Harrow och log mjukt. Hon sjönk ner på en stol och tog upp sin mobil och tog upp nyheterna och började att läsa.

Harrow kollade upp på Willow innan han rörde sig runt lite mer i högen av kuddar.
"Hur känner du dig?", frågade han och satte sig sedan upp.
Han gick mot köket och hällde upp te i två koppar.
Han la ena vid köks bänken och drack ur den andra lite halvt fort.
"Men du har högre nivåer av magi inom dig än någon annan magiker eller människa har någonsin haft", började han att prata, "det är därför du har de förmågor att se spöken så noggrant som du har gjort, medans andra som har lite magi inom sig så kan dem bara se dem lite", sa han och satte sig vid bordet.

"Jag känner mig sliten. Men annars är det bra. Du såg så trött ut. Borde du inte vila dig lite?" Hon slog sig ner mittemot honom och tog den ena koppen och såg på honom.
"så vad händer nu?"

"Jag vet inte riktigt vad som händer nu, men jag kan anta att du ska hålla dig säker", sa han då och blunda lite. Brimstone hoppade upp på bordet och dnasade en liten dans innan han hoppade upp på Harrows arms och klättra upp för hans axel.
"Just nu så tror jag att jag vill sova, men folk skulle komma idag", stönade han trött och reste sig upp efter att sin kopp hade tagit slut.
Han kollade mot Brimstone innan han gick till fönstret.
"Säg till Vex att komma", viskade han till sin familiar och thunderbirden flög ut genom fönstret.
"Du kan göra som du vill nu, men rör inget som inte ser mänskligt normalt ut", sa han och kliade sig på nacken, "och ta inte av dig halsbandet" sa han då sedan bestämt.
Han gick in i till badrummet sedan och la sig i det varma badet. Han kände hur stressen flyta ut i vattnet.

"Men sov så om du behöver. Du ser helt död ut." Hon såg på Brimstone och log mjukt och nickade.
"Jag stannar kvar en stund. Jag har lite saker att göra men det är ingen fara."
Hon nickade och såg på honom.
"Ta det lugnt och sov gott. "

Vex kom efter en halvtimme och såg ner på henne.
"Willow mår du bra?" Han log och slog sig ner vid henne.

Harrow hade till slut kommit ut ur badet med en lös påsig tröja och pösiga byxor som slutade vid knäna. Han kollade på Vex och vinkade smått.
Brimstone låg i högen av kuddar där han var förut.
"Vex, jag kommer bara fråga dig detta, en gång, men skulle du kunna titta till butiken medan jag vilar mig?", frågade han och satte sig vid bordet och lutade sitt huvud trött mot Vexs axel.
Normalt brukade han aldrig göra sånt, men han ville bara krypa sig runt en magisk källa och ladda om. Han var inte trött nog att inte hålla tillbaka att krama om Willow för att ladda sig själv med bara vara när henne.

Vex log och såg på Harrow.
"Oj du är så trött. Men gå och lägg dig så år du bättre snart." Han såg på honom och log lite.
"Jag håller allt under kontroll." Han såg sedan på willow.
"Ska du vara kvar här eller ska du iväg?"
Willow log och ryckte på axlarna.
"Jag vet inte vart jag ska. Det känns bra om jag är här."