Privat roll Masato oChSagaG

- det var inte så jag menade jag bara undrade, sa han.
Han hade tagit ett steg närmare henne.
Han ville inte vara dum mot henne.

Jane såg på honom och sa.
- Okej.

Hon såg på han men sa inget mera utan bara lyssnade efter ljud.

- vi kanske kan lära känna varandra lite mer fast den här gången ska jag inte ljuga när du frågar något, sa han och hoppade att hon skulle gilla det.
Han tittade ner i marken tänk om hon inte ville umgås med honom egentligen.

Jane såg på honom och nickade och sa.
- Bra.

Hon tittade upp i himlen och lyssnade efter ld

- tänker du på något särkilt, frågar han.
Det verkade verkligen som om hon tänkte på något men han visste inte vad.
Och han tyckte om inte han ska ljug hoppas han att hon inte kommer det.

Jane såg på henne och sa.
- Jag tänker bara på att det finns mycket farligheter i mörkret.

Mörkret för honom, men för henne var det inte särskilt mörkt här.

- ja det har du rätt i, sa han.
Han funderade på om han skulle röra sig hemåt men bestämde sig för att stanna.
Han tänkte inte gå hem på ett par timar.

Jane såg på honom och sa
- Jag hade velat fråga en sak men då får jag nog en utskällning.

Hon suckade.

- fråga jag kommer inte skälla ut dig igen, sa han och hoppades att Jon skulle för han började bli nyfiken.
Vad kan det vara hon vill fråga.
Det har antagligen något med hans familj att göra.

Jane såg på henne och sa.
- Ja, din mamma verkar tro att du fortfarande är ett litet barn.
Är det så?
För du verkar ju inte få gå ut utan att hon skriker på dig.