Ett nytt liv PRS Vidomina & Medi

Hon såg på Rion innan hon kysste honom.
"Men du vet vad jag menar. Jag ville att du skulle dricka innan vi kom in." Hon smekte hans arm och såg på honom.
"Älskling är det verkligen det du vill? Ge bort det porslinet?"

"Ja, de förtjänar det.". Lisa tog emot paketet och såg över axeln mot Alex. Försiktigt drog hos loss papperet från tejpen och lossade pappret för att visa paketet. Porslinet, tallrikar med bestick, låg fint placerad i en låda där materialet skvallrade om att det kostat några kronor. "Tack. Från oss båda. Vi ska vara väldigt rädd om det.". Lisa kramade om Rion igen med sin fria arm och tryckte sig nära. Hon kände sig tacksam och överväldigad av allt. "Grattis till förlovningen.", sa Rion och log ett litet leende mot Lisa. Lisa nickade som svar och sökte sig mot bordet och Alex. "Kolla vad fint porslinet är..!".
Mary visade sig i rummet. "Åh, Rion, jättefint porslin, så fint av dig. Och vad kul att se dig igen." Hon kramade om honom.

"Det är så fint älskling. Men du är vackrare..." Alex kysste Lisa och lade huvudet på sned och började att plocka undan.
"Jag ska ta lite kaffe sen ska jag sova. Det börjar bli sent och vi ska upp tidigt." Han såg på Alice och log.
"Vart ska ni sova?"

"Jag hyrde ett boende åt oss, bara en bit härifrån.". Lisa sken upp. "Åh, menar du boendet bara efter gatan här? Det är ju ett lyxboende!" Hennes ögon spärrades upp. "Det är jättevackert där.", tillade hon sedan och Rion skrattade. "Ja, precis. Där ska vi bo.". Han såg mot Alice. Blev osäker om han hade sagt något till henne. "Visst kommer du med mig?", sa han åt henne och såg sedan mot Alice.
"Ja, en kaffe vore gott.", sa Lisa som svar till Alex och ställde sig upp för att gå mot köket och och hämta sig en kopp. "Jag kan hämta till dig."

"Jag visste inte man kunde hyra. Staden är för liten.." Hon såg på honom och log.
"Men ja jag är din fru trots allt." Hon ställde sig vid hans sida och drog handen genom hans hår.
"Hämtar du te åt mig Lisa?" Hon log mjukt.
"

"Jules tipsade mig.", sa Rion och nickade mot Jules som visat sig i rummet. Jule höjde sin kaffekopp som att bekräfta hans ord och smakade sedan av det. Rion gick fram till bordet och slog sig ner på en av stolarna mitt emot Alex. "Känns det bra att vara förlovad? Var du nervös?", sa Rion och drog lite på mungipan. Mindes när han själv friade till Alice.
Lisa kom in i rummet igen med två koppar, en med te och en annan med kaffe. Hon placerade kopparna på bordet. "Här, du får hämta den här, Alice. Det var så varmt.". Lisa slog sig ner vid bordet igen bredvid Alex, mitt emot Rion.

"Klart jag var nervös. Jag var så orolig att hon skulle säga nej." Alex satte sig och tog koppen och log mot Lisa.
"Jag gjorde allt som kändes rätt."
Alice satte sig och hon såg på Rion.
"Älskling är du törstig?"

Lisa fnittrade när Alex återberättade frieriet och såg mot honom med en varm blick.
När Alice färgat Rion om han var törstig skakade han bara på huvudet. "Nejdå, jag drack innan du hämtade mig.", svarade han och log litet mot henne.
Lisa smakade på kaffet. "Hur ser er dag ut imorgon? Vad ska ni göra, Alice?" frågade Lisa och såg åt hennes håll samtidigt som hon höll koppen nära munnen, redo att smaka på kaffet igen.

Alex log och såg på Lisa.
"Blev du nöjd med ringen? Jag var så nervös att du ville ha en diamant."
Alice log och såg på Rion, smekte hans hand.
"tja jag har inget särskilt i åtanke."

Lisa betraktade ringen på sitt finger. Höll handen framför sig, sträckte på armen för att granska den. "Jag älskar den.", sa hon med ett leende på läpparna. "Fast inte så mycket som jag älskar dig.", tillade hon och ett fnitter lämnade hennes läppar igen. Rion andades ut. "Jag tror vi alla är trötta, låt oss bjuda er på frukost på boendet imorgon.", sa han och runt på alla vid bordet. Mary och Jules nickade instämmande. "Men Rion, så snällt. Vi börjar tidigt, så det blir en tidig frukost i sådana fall.". Rion skrattade. "Jag tycker att det vore trevligt. Vi säger så.". Han ställde sig upp. "Det är dags att vi går, Alice. Vi lämnar de ifred ett tag, så ses vi imorgon igen.", sa han och kastade en blick mot Jules och Mary som nickade och log igen mot honom. De tackade honomför att kommit förbi.