Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Ederel tyckte det var lite underligt hur allvarlig hon verkade, men slog undan tanken för stunden. Det var säkert ingenting. Och vem skulle inte vara lite trött efter en dag i skolan? Visserligen hade hon bara haft en lektion än så länge, men ändå. Han log lite mot henne.
"Jag kommer ut strax", sade han snällt, vände för att gå till lärarrummet för att både lämna ett par saker och dessutom hämta sin jacka som han lämnat där innan första lektionen. Det dröjde inte länge innan det var gjort - han passade även på att förklara läget för en kollega, som var ledaren för hans lärarlag. Lärare var något helt nytt för honom, han hade aldrig jobbat som det tidigare men han måste säga att det faktiskt var ganska intressant att ägna sig åt. Kanske att han till och med skulle fortsätta som det. Efter en kort stund klev han ut genom skolans huvudentre, sökte genast med blicken efter Grace där.

Att slippa skolan, även om det bara var för en dag, var skönt. Hon kunde komma på flera andra saker som hon hellre ägnade sig åt. Det fanns ingenting som hindrade henne från att göra just det om hon ägnade resten av dagen tillsammans med Ederel. Vilket hon skulle göra såvida han inte sjasade iväg henne. Då hon fick se honom komma gående vände hon sig mot honom och sträckte ut sina händer, brydde sig faktiskt inte om ifall någon såg dem. Hon ville inte dölja sitt förhållande med honom trots att det nog var något hon behövde göra, för han var ju trots allt hennes lärare. Så länge som hon gick här behövde hon vara försiktig. Men som sagt hade de ju en fördel med tanke på att Ederel kunde fick andra att glömma bort vad de sett, och mixtra med med deras tankar och huvud.
"Vad ska vi hitta på?" frågade hon och rättade till sin kjol innan hon började gå.

Trots att Ederel trivdes på det nya jobbet, trivdes han många gånger bättre med att få ägna tiden ihop med Grace. Vilket ju också var varför han hade bett henne om att skolka med honom. Eller ja, han skolkade ju inte direkt i och med att han jobbade där och bara tog lite extra ledigt. Han log brett då han såg henne, drog genast in henne i en kram då han såg hennes utsträckta händer. Visserligen fanns det någon enstaka mer än dem där, men han såg till att dem skulle komma ihåg något helt annat än vad dem faktiskt hade sett. Det skulle ju inte vara vidare bra ifall det kom ut att Grace var ihop med en lärare, för Ederel skulle det inte spela någon större roll men det skulle antagligen bli desto jobbigare för henne. Han tog hennes hand och flätade ihop deras fingrar där han började gå bredvid henne.
"Jag har några idéer, men är öppen för det mesta. Vad vill du göra?", frågade han mjukt, såg på henne och såg snabbt på kjolen då hon rättade till den.
"Ska vi ge oss ut nånstans eller hem till nån av oss?", frågade han, han skulle mer än gärna vara själv med henne så hem till nån lät lockande. Men sen var han som han sade också med på vilket som.

Grace vände upp blicken till honom då han frågade om de skulle hem till någon av dem, eller om de skulle ge sig av någonstans. Hon hade trott att de kommit överens om att spendera tiden med varandra, och då hade hon trott att det varit självklart också för honom att de skulle hem till honom. Alternativt till henne. Men hur som helst ville hon inte ut på äventyr bland en massa andra människor utan hon ville vara ifred med honom. Något annat var hon inte på rätt humör för.
"Hem till dig." Hon flätade samman deras fingrar med varandra för att krama om hans hand, vände sedan blicken framåt igen. Till all tur så var promenaden hem till honom inte så lång: annars skulle hon ha blivit ännu mer besviken. Någon större energi att gå hade hon inte ens. Hon kände sig extra lat just idag men hon tänkte skylla det på att man ibland hade såna dagar.

Ederel såg mot henne och log, att de skulle hem till honom - eller henne för den delen - hade varit precis vad han hoppats på. Just nu såg han fram emot att bara få vara med henne utan några andra i närheten.
"Bra", sade han mjukt, vilade en beundrande blick på henne under en bit av promenaden hemåt. Det var åtminstone inte lång bit, vilket var en stor fördel när han numera också jobbade på skolan. Det tog varken mycket tid eller energi att gå dit varje morgon, vilket underlättade. Väl framme fick han snart upp nyckeln och låste upp in dit, klev in i hallen med ett leende emot henne.

Väl hemma hos honom tog av hon sig skorna och la ifrån sig sin ryggsäck. Hon ville nästan börja gråta av lättnad över att slippa skolan. Hon hade absolut ingen aning om varför hon plötsligt var på ett så känsligt humör, humörsvängningar var omöjliga att förstå sig på ibland. Hur som helst tänkte hon ägna dagen genom att mysa med Ederel. Det var något hon inte tröttnade på att göra utan det var bland det bästa hon visste. Hon kände sig trygg i hans famn för det var där hon hörde hemma. Efter att ha sett sig om lite trots att det inte var hennes första gång hemma hos honom, vände hon sig om mot honom och placerade händerna på höfterna.
"Vad var dessa idéer du nämnde tidigare?" frågade hon nyfiket med lätt höjda ögonbryn. Dem fick han gärna berätta mer om.

Ederel hade lite svårt att tyda hennes humör, men trodde iallafall att hon var lättad över att ha kommit ifrån skolan. Han hoppades det iallafall, så att hon inte var sur eller något över att han fått henne att skolka. Han kunde inte heller påstå att han hade någon stor erfarenhet av humörsväningar, och definitivt inte någon egen - de känslor han hade var färre och svagare än människornas, och mycket lugnare. Men för att vara en fallen så var dem väldigt starka, då han ju inte borde ha några alls. Han drog av sig jackan och hängde upp den, drog även av sig skorna innan han hängde undan väskan han haft med sig ifrån skolan. Först efter det vände han blicken emot henne igen, med ett litet leende.
"Jag kanske vill höra några gissningar innan jag avslöjar dem?", föreslog han retsamt, gick närmare henne för att lägga armarna kring hennes midja och dra henne intill sig.

"Nej, jag tänker inte gissa," klargjorde hon bestämt för honom. Hon ville inte alls gissa utan hon ville att han bums avslöjade vad han hade i tankarna, och därefter satte fart med att göra verklighet av dem. För hon skulle ändå vilja påstå att de åtminstone hade något liknande i tankarna. Grace placerade sina händer på hans axlar och såg in i hans vackra ögon, det var nästan så att hon skulle kunna drunkna i dem. De var fängslande och det var så gott som omöjligt ibland att slita blicken från dem. Vilket inte var henne emot för hon skulle lätt kunna ägna hur lång tid som helst åt att beundra honom. Ederel var den vackraste man hon någonsin lagt blicken på. Ingen kunde mäta sig med honom oavsett hur tappert de försökte. Han var extraordinär och hon var en lycklig ung kvinna som fick kalla honom för sin.

Ederel kunde inte annat än le. Hon var en bestämd kvinna, han kunde då inte säga annat - men han gillade det. Ingen kunde vara gladare än han över att hon mirakulöst nog hade förlåtit honom och återgått till att vara hans älskade flickvän, för hon hade kommit att betyda mycket mer för honom än någon annan hade gjort förut. Hans ögon nästintill glittrade av glädje, av glädje över att hon var hans och av glädje över att dela den stunden med henne.
"Säger du nu det så", sade han med ett roat leende, flyttade händerna istället till hennes rumpa innan han i detalj viskade de idéer han haft i hennes öra, avslutade med en liten kyss emot hennes hals.

Knäsvag var inte rätt ord att använda för att beskriva vad han gjorde med henne just nu. Den inverkan orden han viskade i hennes öra hade på henne var otrolig. Hon bet sig i läppen och kunde redan se framför sig hur de skulle komma att spendera förmiddagen. Hur resten av dagen sedan skulle se ut var fortfarande oklart men hon skulle inte direkt klaga om den gick i samma stil. Trots att hon förmodligen skulle ha ett visst problem med att gå ordentligt följande dag. Hon kunde tänka sig att det nog skulle roa Ederel en hel del.
"Du är stor i mun men ingenting verkar riktigt ske?" mumlade hon och nafsade honom lätt i underläppen innan hon lätt med handflatan klappade till honom på rumpan, tyckte att han skulle visa henne exakt på vilket allvar han skulle ta sina egna ord.