Eredhel PRS Emma07 & wolfy

Hon stannade upp och la armarna i kors över bröstkorgen, gav honom en väldigt missnöjd blick. Gick inte poängen fram till honom nu så visste hon inte vad hon skulle ta sig till för metod. Om det nu inte var så farligt, som han påstod, så var det väl inget problem för honom att leta upp en läkare som kunde kontrollera såret och att allt var som det skulle?

Ailred såg på henne och suckade till sist. Uppenbarligen var det ingen idé för honom att försöka protestera emot det, utan istället skakade han lätt på huvudet.
"Okej då", sade han med en suck, han var inte särskilt förtjust i att lämna Amethyst direkt med tanke på att de antagligen hade en del folk efter sig. Men enligt henne behövdes det tydligen så det var väl bara att nöja sig med det och gilla läget.

Att han inte protesterade något mer gjorde henne glad, det var definitivt ett plus i protokollet. Ailred verkade inte så glad dock men det var bara något han fick leva med. Hon var övertygad om att han skulle pjoska med henne om rollerna vore ombytta.
Hon hade ingen aning om var någonstans de befann sig, men de fick helt enkelt promenera tills de hittade någon som kunde hjälpa dem.

Ailred hade ett litet hum om att det låg en by i närheten, där det åtminstone borde finnas en läkare eller liknande. Men precis vart den var hade han ingen aning om, mer än en gissning om att den borde ligga åt det här hållet. Och det visade sig att han faktiskt haft rätt, även om han själv knappt trott det, då skogen öppnade sig och de såg ut över en mindre by. Han såg på Candra, log snett och tog hennes hand.
"Då gäller det bara att hitta en läkare också", sade han, det borde nog bara vara att fråga egentligen då byn verkade rätt liten.

Efter en stunds promenad hade de kommit fram till en liten by. Hon såg ut över den med lätt höjda ögonbryn. De flesta verkade hålla sig till inomhus, men hon fick syn på en och annan själ som gick på gatorna. Candra kände ju inte till stället och hade ingen aning om var de skulle kunna hitta en läkare, så de fick helt enkelt fråga runt. Hon gick fram till en kvinna som pekade mot ett rött hus av trä längre upp på gatan, förklarade att mannen som jobbade där kunde hjälpa dem.

Ailred följde tyst med, lät mer än gärna Candra sköta snacket här. Han hade själv aldrig varit i byn, men hade hört tidigare att det låg en här, en ganska lugn by där inte mycket hände tydligen. Han gick bort mot det röda trähuset, knackade lätt på dörren där en lite äldre, vithårig man kom och öppnade.
"Hej. Kan jag hjälpa till med nåt?", frågade han med ett vänligt leende mot dem.

Då dörren öppnades studerade hon den äldre, vithåriga mannen innan hon förklarade läget för honom. De blev inbjudna och Candra satte sig i vardagsrummet framför den öppna spisen, medan mannen försvann iväg tillsammans med Ailred. Hon hoppades att det inte skulle ta alltför lång tid, men speciellt att det inte skulle vara frågan om något allvarligt.

Ailred följde med mannen, som genast kollade över såret och tvättade det ännu en gång. Han blev rätt lättad då det visade sig att det inte var någon fara iallafall, han fick order om att lägga om det de närmsta dagarna så att det inte skulle komma i någon smuts och bli infekterat, men utöver det verkade allt vara lugnt. Efter en rätt så kort stund kom han tillbaks ut till Candra igen med mannen efter sig som log vänligt mot henne.
"Se till att hålla det rent de närmsta dagarana bara så ska det inte vara någon fara", sade han vänligt. Han lade huvudet lite på sned.
"Vad gör ni här i byn förresten?", frågade han nyfiket.
"Vi är bara på genomresa, vi ska hälsa på min far i Periold", ljög Ailred, något fick dem ju säga.
"Då önskar jag er trevlig resa, och ta det försiktigt. Det går mycket rykten om vad som är på vägarna nu, senast idag påstod någon att drakryttare skulle vara tillbaks", sade mannen med ett litet skratt och en lätt skakning på huvudet, verkade själv inte tro mycket på de ryktena.

"Mycket ska man höra innan öronen trillar av," sa Candra med ett litet skratt och skakade på huvudet. Det var ju inte direkt som om hon kunde avslöja för mannen att ryktena stämde, och att en drakryttare stod mitt framför ögonen för honom.
"Tack för hjälpen," nickade hon vänligt innan hon vände sig om för att gå ut. Det kändes skönt att höra att allt var bra med Ailred, åtminstone så bra som det kunde vara under dessa omständigheter.

Ailred log vänligt och nickade instämmande med Candra, lite på spänn men det var väl inte heller särskilt konstigt med tanke på att han också oroade sig för Amethyst medans de var här. Ifall ryktet redan nått hit kanske de också börjat leta igenom skogen mer hitåt, även om dalen visserligen låg väldigt gömd. Han tackade också mannen innan han gick efter Candra ut, log mot henne.
"Se, det var ingen fara", sade han snällt.