Cirkus PRS Medi och Emma07

Philip ryckte på axlarna.
"Nej, men du har antagligen inte så många ställen att ta vägen nu tyvärr", sade han ärligt, lade sin ner på sin säng. Skakade lätt på huvudet.
"Nej. Tro mig, du skulle bli förvånad över hur många av oss här som är vanskapta på ett eller annat sätt", sade han ärligt, för vanskapt ansåg han sig vara iallafall. Men det var en del han älskade med cirkusen - där behövde man inte skämmas för sånt, utan alla var lika där. Alla hade något och dömde inte någon annan för sånt.
"Jag var elva. Vi hade en del motståndare mot cirkusen på den tiden, och några demonstranter gick så långt att dem tände på några av vagnarna. Jag var i en av dem och lyckades inte ta mig ut på egen hand. Mina lungor tog ganska mycket skit och ryggen, och det slutade i att jag fick ligga på intensiven flera veckor. Det var efter det som mamma slutligen stack", förklarade han. Det var smärtsamma minnen - all den smärtan både från branden och från sjukhuset var utan tvekan bland det värsta han varit med om.

"Du är skrämmande possessiv till att jag blev kidnappad." Hon såg på honom medan han berättade och skakade på huvudet.
"Jag beklagar. Det måste ha varit jobbigt." Hon lade sig på sidan med ansiktet mot honom och gäspade.
"Godnatt." Snart hade hon somnat.

Philip suckade.
"Du är inte den enda bland alla här som blivit det. Alla här har jobbiga bakgrunder, men det spelar ingen roll här. Man är den man är", sade han, han var väl lite miljöskadad av det faktum att han växt upp på en cirkus. Han ryckte på axlarna.
"Brännskador är smärtsamt, men det är över sen länge", sade han, lade sig tillrätta.
"Godnatt", svarade han, hade också han somnat snabbt.

Hon vaknade av ljuden utanför och hon kved.
"Låt mig sova!" Hon rullade över på mage och pressade kudden mot huvudet.
"Philip få dem att sluta." muttrade hon

Philip hade varit uppe lite innan och börjat göra iordning, såg på Flore som klagade så och log lite mot henne.
"Upp och hoppa, du får gå upp nu om du vill hinna få nån frukost innan vi ska bryta upp lägret", sade han, sen skulle de köra i princip hela dagen.

"Trodde ni hade precis kommit hit." Hon satte sig och det bruna håret stod på ända. Surt reste hon sig och bytte om.
"Så hur ska vi göra då?"

Philip log mot henne.
"Det har vi, men stannar inte särskilt länge på varje ställe", sade han med en axelryckning.
"Det mesta har nog redan hunnit bli nerpackat. Men sen kör vi vidare", sade hsn.

Flore suckade surt och drog på sig skorna och gick ut. Det låg en tunn dimma runt hela lägret och hon huttrade.
"Mysigt."

Philip log lite, tog med sig en extra kofta som han kastade till henne då de kommit till utsidan.
"Är man tidigt uppe hinner man åtminstone med mycket på dagen", sade han med en axelryckning, gick bort mot matvagnen där frukosten serverades, hade snart fått sin tallrik.

Hon gick efter och satte sig vid ett bord.
"Så ni är uppe tidigt och sent i säng? Jag kommer aldrig att orka." Hon började att äta under tystnad.