Medeltiden PRS rollspelargärna och Emma07

Caspian såg på henne och suckade lite, som hon sade så hade dem ju inte särskilt många alternativ.
"Okej då, men var försiktig", bad han henne, ville desperat inte att något skulle hända henne och särskilt inte på grund av honom. Han hade innan blivit lämnad ensam och förlorat alla dem han älskade när hans familj blivit mördad, men hon hade kommit in och ändrat på den saken. Nu hade han någon att bry sig om igen och älska, och snart en egen familj istället.

Hon såg på honom med ett litet leende.
- jag lovar att vara försiktig okej? Dessutom kommer han säkert sitta här nere och vakta så du kommer se att jag inte blir skadad. Sa hon med ett mjukt leende, hoppades bara att de skulle fixa detta trots att hon var osäker. Hon visste att hennes pappa skulle leta efter honom när han väl kom loss därifrån.

Caspian såg på henne och nickade tyst.
"Bra. Lycka till", sade han mjukt och log lite emot henne, hoppades innerligt att det här skulle gå vägen utan att hon skulle skadas.

Hon log svagt och försvann från rummet. Några timmar senare satt vakten på en stol. Hon gick fram till vakten och log svagt.
- hej, du förtjänar verkligen bättre än att sitta här mumlade hon med ett leende och han reste sig upp och drog bort en slinga från hennes hår.
- tycker du? sa han. Hon nickade sakta och la en hand på hans bröst medan hon med andra handen travade efter nyckeln.

Caspian såg efter henne och suckade, hoppades innerligt att allting skulle gå bra och som de hade planerat. De var ju ganska lugnt sagt i problem, och hon skulle sannerligen vara i stora problem med ifall dem fick reda på hur hon försökte få ut honom. Det här skulle nog egentligen vara den mest kritiska tidpunkten, att få ut honom härifrån utan att någon märkte något. Väl ute så var han helt säker på att dem skulle kunna få hjälp utav vapenmästaren att gömma honom tills han skulle avslöja sig - vapenmästaren hade lärt Caspian allt han kunde med att slåss och hade alltid varit som en extrapappa för honom.

Hon fick tag i nyckeln och höll den lätt bakom ryggen medan hon fortsatte prata ett tag och övertalade sen vakten att gå upp och ta en paus ett tag vilket han efter lite övertalning gjorde. Hon gick nerför trappan och såg på Caspian innan hon höll fram nyckeln.
- nu måste vi bara få ut dig innan någon märker det sa hon tyst och låste upp dörren till cellen.

Caspian såg upp då Lily dök upp igen, andades ut lite då hon verkade till synes okej. Trots att han ändå var i rätt stor knipa så oroade han sig ändå mest för att hon skulle bli skadad eller råka illa ut. Han kunde inte låta bli att le lite då hon låste upp dörren, hon var allt bra fantastisk. Han satt fortfarande fast i bojorna, annars hade han genast varit framme och kramat henne.
"Vi löser det. Det finns några tjänaregångar här som åtminstone aldrig blev använda för två år sen", sade han, dem hade varit lätta att smyga sig igenom. Men det var ju också två år sen han bott här, det kunde hända att den saken ändrats.