Racing roll wolfy & Emma07

Matthew log emot hennes läppar, lade även andra armen om hennes rygg och drog henne något närmare intill sig. Vad gjorde den här kvinnan med honom egentligen? Känslorna levde vilt sitt eget liv inom honom, och han fick anstränga sig för att ens kunna behärska sig.

Det var nästan obegripligt för henne att hon faktiskt befann sig i den här situationen, att det inte bara var en dröm som hon snart skulle vakna upp från. Tänk så mycket som kunde förändras i ens liv på bara några dagar, bara för att en ny person vandrade in i ens liv. Hon var glad att hon under gårdagen tappat bort Kelsey och befunnit sig på den där banan, annars skulle hon kanske inte ha träffat Matthew.

Matthew fick tvinga sig att efter en kort stund dra sig undan och avsluta kyssen, de kunde ju inte stå där mitt på gatan och kyssas hur länge som helst. Han log emot henne, leendet hade nog inte kunnat suddas ut av någonting. Han började tyst gå igen, de hade gått lite som en runda och hade inte särskilt lång väg kvar till hennes hus nu.

Hennes kropp kände sig ganska missnöjd över det faktum att han avslutat kyssen. Skärp dig, tänkte hon för sig själv. Herregud: det hade gått en dag och hennes kropp tyckte redan att det var en lysande idé att välkomna honom till sängen. Som tur var kunde Matthew inte läsa tankar och hon hade haft vett nog att låtsas som ingenting. Åtminstone gjort ett försök till det.

Matthew visste att det var helgalet men ville inget hellre än att fortsätta hålla om henne, få känna sin hud emot hennes men visste att det var helgalet. I vilket fall som helst kunde de ju inte stå på gatan och kyssas hur länge som helst innan folk som gick förbi började klaga, så det var nästan på något vis en lättnad när de kom utanför huset igen.

Sienna harklade tyst till innan hon låste upp dörren, hoppades att tankarna och känslorna som susade inom henne skulle lugna ner sig lite nu. Just nu såg det inte så lovande ut men särskilt missnöjd kände hon sig faktiskt inte över den saken. Det var nytt och otroligt att uppleva den här sortens spänning, hon hade aldrig varit med om något liknande förut.

Matthew följde tyst efter, försökte lugna sina galna känslor. Det var som om hela hans kropp bara skrek efter henne, och tankarna var inte långt efter dem heller. Hon upptog huvuddelen av hans tankar, och utan att ens vara medveten om det själv kunde han knappt ta blicken ifrån henne.

Jösses. Sienna rodnade nästan av sina egna tankar. Hon var ju helt hopplös. I ett försök att lugna ner sig sälv gick hon ut till köket för att fylla ett glas med kallt vatten. Det hade inte riktigt den önskade effekten på henne utan det var som om vattnet bara gav mer energi åt kroppen och tankarna att uppföra sig som de ville. Hon hoppade upp på köksbänken och dinglade med benen framför sig.
"Vill du ha något att dricka?" frågade hon, hoppades att man inte såg på henne vilka galna tankar som egentligen rörde sig i hennes huvud.

Matthew försökte tränga undan alla de där tankarna, men det var hopplöst. Skärp dig nu, ni träffades igår, försökte han intala sig själv, men utan framgång.
"Gärna", svarade han, kanske det kunde dra tankarna på något annat. Kanske. Visste hon själv om hur söt hon var när hon satt och dinglade med benen sådär? Han fick riktigt anstränga sig för att inte gå fram och hoppa upp vid henne.

Sienna hoppade ner från köksbänken igen för att ta ner ett rent glas som hon räckte åt honom.
"Det finns saft och läsk i kylskåpet," sa hon och kliade sig lite i nacken innan hon med sin lediga hand gjorde en gest mot vattenkranen. Inte förrän efteråt insåg hon hur fånigt det antagligen hade sett ut, Matthew hade väl förstånd nog att förstå var han kunde få vatten.