Kriminell kärlek PRS rollspelargärna och Emma07

Ja det låter bra
----
Rose log svagt och höll Jasons hand. Hon höll andra handen på sin mage medan de var ute i det fina vädret. De skulle gå och köpa lite mammakläder till henne eftersom alla hennes kläder blivit för små. Hon såg hennes föräldrar en bit bort och såg att de såg henne komma gående mot dem. Rose mamma log brett och la händerna på hennes mage.
- åh gud grattis sa hon glatt som att inget hänt.

Jason höll hennes hand och tittade runt lite medans han gick vid hennes sida, njöt av det fina vädret och hennes sällskap. Han var riktigt glad över bebisen som var påväg, han längtade tills de skulle få sitt egna lilla barn. Han märkte inte hennes föräldrar förräns de var helt framme vid dem, blev genast ganska förvånad. Den senaste och enda gången han hade träffat dem hade det ju inte gått så bra, och han blev ju först lite misstänksam över att de kom fram så och inte låtsades om det men dem verkade ju åtminstone glada. Han såg snabbt på Rose och kramade hennes hand lite, då det ju var hennes föräldrar tänkte han att hon kanske ville svara eller så, plus att han inte riktigt visste vad han skulle säga. Han visste ju inte riktigt heller ifall dem fortfarande såg honom som en brottsling.

Rose backade ett steg.
- jag brukar tycka bättre om när man frågar om man får ta på min mage sa hon smått kyligt. Hennes mamma höjde på ögonbrynet.
- men du förstår väl att vi bara ville ditt allra bästa, du hade kunnat få bättre än han, dessutom kan vi göra faderskapstest, har vi tur så är barnet inte hans sa hennes mamma som om Jason inte ens var där.
- Det är omöjligt att det skulle vara någo annan mamma, jag har inte varit med någon annan sa hon och suckade.

Jason lyssnade på dem, lyssnade på mamman och suckade lite inombords. Det rådde ju åtminstone inte något tvivel om att dem fortfarande inte gillade honom.
"Jag står faktiskt här.. Och får man fråga vad som hade varit tur om det inte vore jag?", sade han bara i neutral ton, gillade inte hur dem höll på alls.

Hennes mamma såg på honom.
- jag är ledsen men min dotter är mer värd än att vara med någon från ett slumområde sa hon enkelt. Rose svalde hårt och la handen på magen.
- och min bebis är mer värd än att ha er två som morföräldrar sa hon kyligt. Hennes pappa suckade.
- jag kräver att vi ska få ha kontakt med henne sa hennes pappa irriterat.

Jason lyssnade och suckade lite igen. Han tyckte det var dåligt hur de höll på såhär, han kunde tycka att så länge dottern var nöjd var det väl så bra det kunde bli. Sen visst hade han själv tänkt det ibland att hon förtjänade bättre än honom, men han kunde tycka att föräldrarna borde tänka på sin egen dotters bästa mer.
"Nån från ett slumområde kanske har lärt sig mer att uppskatta de små sakerna", sade han bara kort till mamman, började med bli irriterad. För honom var Rose hans allt, den enda han egentligen verkligen älskade och litade på. Och han trodde lite att efter sin uppväxt lärde man sig uppskatta det mer.
"Det är inte ert val och om ni nu vill det borde ni kanske bry er om er dotter mer", sade han lite irriterat till pappan.

Hennes pappa fnös kyligt.
- om du inte passar dig kommer du ångra dig. Jag kan tvinga henne göra abort när som helst sa han och såg på Jason med armarna i kors. Rose svalde hårt.
- vi behöver bara ringa ett par samtal och sen är ni körda sa han och skrattade svagt.

Jason lyssnade och svalde.
"Det är det bara hon själv som får bestämma", sade han bara, kramade Roses hand. Han skulle aldrig låta dem tvinga henne till nåt sånt, han skulle göra vad som helst för att skydda henne. Han såg på Rose lite.
"Kom", sade han, ville inte att hon skulle vara tvungen att stå och ta emot all skit egentligen, han irriterade sig en del på hur föräldrarna höll på.

Rose svalde hårt och började gå därifrån.
- du borde skämmas för att du går omkring och bär på ett missfoster sa hennes mamma högt och hånfullt. Rose ögon började tåras och hon försökte envist torka bort tårarna medan hon såg ner i marken.

Jason drog ett djupt andetag för att inte vända och gå tillbaks, det där fick honom faktiskt riktigt arg. Hur kunde man säga så? Han drog snabbt med Rose därifrån, så fort de kommit runt hörnet drog han in henne i en ordentlig kram.
"Du bry dig inte om vad dem säger. Dem kan säga vad dem vill men dem har inte rätt. Och jag skulle aldrig låta dem tvinga dig till nåt du inte vill", sade han mjukt, han skulle göra vad som helst för att stoppa dem ifall dem försökte då Rose var allt för honom.