yehet & wolfy [prs]

"För vad?" Förbryllat höjde Matthew på ett välformat ögonbryn och vände ansiktet mot den jämnårige killen, förstod inte vad han bad om ursäkt för. "Jag tröttnar aldrig på smickrande ord," tillade han sedan som för att försäkra Charles om att han inte hade tagit illa upp av de så kallade komplimangerna. Tvärtom. Det var ord han uppskattade att få höra. Det var viktigt att Charlie hade en bra bild av honom. Men en ängel var han inte. Inte på långa vägar. Efter en stund stannade han upp och fiskade upp mobilen ur fickan. Med ett rart, oskuldsfullt leende på läpparna flyttade han sig närmare Charlie. Handen vilade han mot den mörkhåriges rygg, lutade lätt sitt huvud mot den andres innan han höll mobilen en bit framför sig för att ta ett lyckat kort.

Jo, det förstås. Vem gillar inte komplimanger? Dock är det inte det som är problemet för stackars Charles, nej hans huvud är alldeles igång med att vända och vrida på tankar och idéer som om de vore en degklump. Jobbigt.
"Nej nej, men jag är rätt klängande, på. Vet inte vad du tycker om det direkt." Först förstår han inte vad det är Matt vill, men tillslut rynkar han på de välplockade ögonbrynen och gömmer ansiktet mot den andres nacke. Åh vad han hatar att vara med på bild. "Okej, jag gillar inte att bli fotad, men du måste skicka den där till mig."

Trots att fotot inte blev riktigt som Matthew tänkt sig, det tack vare att Charles känt sig tvungen att gömma sitt ansikte, så blev det ändå lyckat. Han bestämde sig för att genast via inställningarna lägga bilden som sin bakgrund. Stolt beundrade han bilden en stund till innan han vände blicken till Charlie.
"Måste?" upprepade han med ett retsamt tonfall, "om du ber snällt så kanske.." Han klippte med sina långa ögonfransar och försökte se så gullig ut som möjligt. Hur det nu lyckades var en annan sak.

Med stora ögon nickar han mot Matt.
"Jaaa.. måste." Upprepar Charlie och öppnar dörren till lägenheten, värmen slår hårt mot de kylade kinderna. Försiktigt släpper han taget om den jämnåriges hand, då han inte kan låta föräldrarna se dem, eller bröderna för den delen. Den lurviga isländska förbunden kommer framspringandes till dörren, och skuttar upp i Charles famn för att slicka honom i ansiktet.
"Åh, ni är hemma!" Hör han sin faders röst från vardagsrummet och kikar ut från en vägg. "Vi har satt upp en luftmadrass på Charles rum som du kan sova i Matthew."

Han stängde dörren då han klivit in till hallen efter Charles, tog av sig jackan innan han sparkade av sig skorna. Hans mor gav honom en missnöjd blick så han böjde sig ner för att prydligt ställa sina skor bredvid hans brors.
"Tack," nickade han åt mr Ferguson som upplyste honom om luftmadrassen som de satt upp i Charlies rum. Matthew tvivlade på att han faktiskt skulle sova på den, fick han inte en inbjudan av den jämnårige att krypa ner i sängen jämte honom så tänkte han själv lösa dilemmat. Han såg redan nu framför sig hur mysigt det skulle vara att sova bredvid Charlie med armarna slingrade om varandras midjor.. Det var dock bäst att inte låta de vuxna veta något om dessa planer. Matt gav Charles ett oskyldigt leende innan han gick för att sätta sig i en fåtölj i vardagsrummet, klappade hunden som lufsat efter honom.

Ett litet skratt flyr från Charlies läppar, skakar aningen roat på huvudet. Uppenbarligen kommer Matt inte att sova på en dum lufmadrasss som släpar ut världens olika ljud när man vänder sig. Nehej, då kommer om fem av sjuttonåringarna kunna somna. Plus blir det mysigt, att gosa med Matt hela natten lång. Sova tätt intill honom.. bara inte någon öppnar dörren och ser dem. Ozzy, den lilla vovven svansar efter Matt och skuttar upp i hans knä.
"Gud, ni ser alldeles blöta ut!" Påpekar Kevin och tjuter strax till när en kall, våt lillebror kryper upp i hans knä och delar med sig av det svala från snön. "Jag vill inte bli sjuk, inte med dig, sluta."

Pälsbollen nöjde sig inte bara med att bli klappad utan hoppade snart upp i famnen på Matt. Där la sig Ozzy tillrätta och gav ifrån sig en nöjd suck. Resten av kvällen fram till sovdags spenderade Matthew i vardagsrummet med hans mor, bror och familjen Ferguson. Det var trevlig stämning och han kunde faktiskt medge att han redan betraktade de andra killarna, männen, som sin familj. Ozzy fnös till då han blev tvungen att hoppa ner från famnen så att Matthew kunde försvinna iväg till badrummet för att sätta igång med de nödvändiga kvällssysslorna. Eftersom han inte var ensam i lägenheten så var han tvungen att sköta allt relativt snabbt. Fem minuter måste vara rekordtid för honom eftersom han vanligtvis åtminstone tog dubbelt så lång tid. Med en gäspning satte han av mot Charlies rum där blicken genast landade på luftmadrassen, som inte skulle komma till användning, på golvet.

Det är rätt jobbigt för Charlie att inte somna där han sitter uppkrupen i sin brors knä.. Som ett litet barn. Kevin, som först protesterat om att ha sin kalla bror i sin famn har slutat, och kliar honom försiktigt över ryggen. Tröttheten har glidit över honom, likt ett täcke. Men när sjuttonåringen lägger märke till hur Matt rör sig mot badrummet, bestämmer han sig för att det är hans tur att göra sig iordning därnäst.
"Godnatt," hälsar han till resten av människorna som sitter i vardagsrummet innan han lämnar en lätt puss på sin brors kind, och rör sig in mot badrummet. Precis som alltid gör han sina kvällsvanor, ansiktsmasker och noggrant omtycke för den lena huden. Efter att ha bytt till ett par rutiga pyjamasbyxor och en långärmad, alldeles förstor, tröja innan han tassar in till sitt rum.
"Vi skiter i luftmadrassen eller hur?"

Medan han väntade på att Charlie skulle dyka upp och hålla honom sällskap tog han sig friheten att titta in i garderoben. Han bestämde sig tillslut för en svart t-shirt och ett par pyjamasbyxor. De passade perfekt vilket kanske inte var så förvånande ändå eftersom de båda var ganska slanka och ungefär samma längd. Det var hur som helst väldigt mysigt att de kunde dela kläder med varandra på det här sättet. Matthew gav ifrån sig ett nöjt, nästan spinnande ljud precis som om han vore en katt och vände sig om då Charlie spatserade in till rummet.
"Det skulle såra mig om du ville att jag sov på luftmadrassen." Han skuttade över till sängen där han la sig ner och lyfte sedan på täcket som en inbjudan åt den jämnårige att krypa ner bredvid honom, precis som om det här vore Matthews säng.

Ett glatt litet leende sprider sig över Charlies läppar och hoppar ner i den mjuka, nybäddade sängen.
"Det vill jag inte, som tur är." Försäkrar han och kurar ner sig bredvid Matt. Ozzy följer efter och hoppar upp på den välkomnande sängen innan han lägger sig tillrätta vid fotänden. Där brukar han alltid ligga. "Jag ser att du snodde till dig av mina kläder."