Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

"Jag frågade när ni vill bege er ner till havet. Eller ni kanske hellre vill stanna här och vila ut? En tjänare kan se till att ni inte blir störd.", svarade Philip lugnt då han förmodade att Cleos tankspriddhet berodde på sömnbristen. Han lutade sig sakta framåt och placerade en hand mot flickans knä. "Jag vill inte att min drottning överanstränger sig redan andra dagen".
Philip var en respektabel och ädel man, men han samtidigt osjälvisk. Han brydde sig om sina närstående och, trots sin position, låg det i hans natur att vilja finnas till för andra.. Det var den stora skillnaden mellan honom och Leonidas. Andra i riket menade att hans broder var egocentrisk och oförutsägbar, men det var samtidigt det som gjorde Leonidas liv mer spännande.

Cleo tittade på honom och rynkade lite på pannan. Hon nickade lite och bet sig fundersamt på läppen, hon visste inte längre vad hon ville. Hon tittade förvånat på honom och log stort. Min drottning. Det värmde hennes hjärta att få höra de två orden från honom. Hon la sina händer på hans kinder och lutade sig framåt.
”Jag klarar mig.” Viskade hon och placerade en lätt kyss vid hans mungipa. Hon vågade inte riktigt göra mer än så. Hon log stort och drog fingrarna genom hans hår. ”Om jag väljer att vila ut, vill ni hålla mig sällskap?” Log hon och granskade honom för säkert tusende gången.

Den lätta kyssen, och Cleos invit till att hålla henne sällskap på rummet gjorde att ett nytt leende letade sig fram på Philips läppar. Varsamt placerade han sina händer om flickans handleder och flyttade dem från sitt ansikte.
"Med nöje..", svarade han och lyfte sakta blicken mot henne så att de såg varandra djupt in i ögonen. Sakta närmades deras läppar tills de möttes i en öm kyss. Det var just detta ögonblick som han så länge väntat på, ända sedan de stod på altaret tillsammans. Av alla vackra platser som fanns i världen var det just där han ville vara. Tillsammans med henne.

Cleo tappade nästan andan av den ömma kyssen. Hon slöt ögonen och tog ett mjukt tag om hans klädsel. Hon drog honom närmre sig och fortsatte kyssen med ett litet leende på läpparna. Hon drog sig undan efter en liten stund och såg lyckligt på honom.
”Vi kan också gå till havet med min bror och vila tillsammans efteråt.” Sade hon tyst och smekte försiktigt hans kind. Hon översköljdes av skuld och skam när hon såg hur han kollade på henne. Hon vek undan med blicken när hon kände tårarna bränna bakom ögonlocken. Hon avskydde redan sig själv för vad hon hade gjort.

Philip sjönk in i den mjuka kyssen när han kände hur Cleos tog ett försiktigt tag om hans klädsel och drog honom till sig. Han var på väg att lägga sin hand om henne, men avbröt sig själv då hon drog sig tillbaka och vek undan blicken. Men istället för att poängtera det valde Philip att se ut genom det närmaste fönstret. En tjänare hade förmodligen varit där inne medan de åt frukost för nu var de stora förhängena undandragna och det starka ljuset från morgonsolen strålade in i rummet.
"Det ser ut att bli en fin dag. Kanske den finaste på länge. Så det vore inte rätt mot Apollon att stanna inne", sade han med ett svagt leende och reste sig långsamt för att sedan sträcka fram en hjälpande hand mot sin drottning. ”Samtidigt lär din bror bli besviken om du inte dyker upp".

Cleo nickade lite utan att kolla på honom igen. Hon tog ett djupt andetag och reste sig upp. Hon slätade ut klänningen lite och svalde hårt. Hon blinkade snabbt bort tårarna, som hotat med att rinna ner för hennes kinder, och log mot sin make.
"Jag ska gå och hämta min bror. Vi kan mötas vid hästarna om en stund." log hon och smekte lätt sin makes kind innan hon började gå mot dörren. Hon gick ut och drog frustrerat händerna över ansiktet. Hon hoppades innerligt att Leonidas hade kommit tillbaka så att hon kunde prata med honom om deras natt och att det aldrig fick upprepas.

Som Cleo hoppats hade Leonidas återvänt till slottet. Stoets hovar klapprade mot plankorna i fällbron då de klev in genom murarna, och när de väl var innanför började bron hissas upp igen. Han ledde in hästen i stallet, där en tjänare tog över, och gick sedan bort till ett ensamt, stort träd som växte på kullen intill den majestätiska byggnaden. Han ställde sig med ryggen mot trädet och såg ut över gården. Det var en plats fylld med minnen. Det var där som han och Philip hade tränat svärdkonst som barn. Det var också där som de förr satt berättade sina mörkaste hemligheter för varandra.

Cleo gick ut från slottet då hennes bröder valt att bo i staden istället. Hon gillade inte riktigt att rida så hon tänkte promenera in till staden för att hämta sin bror, det hade aldrig varit ett problem för henne att gå fritt i staden men det var innan hon gift sig och blivit drottning. Hon pillade lätt med sin fläta medan hon gick, det var nästan att hon missade Leonidas vid ett träd en bit längre fram. Hon tvekade en lång stund innan hon valde att gå fram till honom, ju snabbare hon lättade på hjärtat desto snabbare skulle hon komma över sin skuld.

Leonidas upptäckte Cleo först när hon vänt sina steg i hans riktning. Hon bar samma ljusrosa klänning som hon tagit på sig under morgonen och håret var fortfarande i flätan som hon gjort för att dölja nattens händelse. Han tänkte på de sista de sagt innan hon försvunnit genom dörren, att de skulle ses efter middagen, att Cleo skulle försöka komma till hans rum. Men någonting i flickans blick sa att hon nu hade ändrade planer.
"Av alla platser, så förväntade jag mig inte att träffa dig här.. ", sa Leonidas samtidigt som ett snett leende letade sig fram.

Cleo fick en tunghäfta så fort hon mötte hans blick, hon ville inte fortsätta känna sig skyldig varje gång Philip kollade på henne men sättet hon kände när Leonidas kollade på henne var helt otroligt.
"Är jag en hemsk människa?" frågade hon bara och vek undan med blicken. Hon svalde hårt och kliade sig på armen innan hon la armarna i kors över brösten. Hon visste inte alls vad hon skulle ta sig till.