Rollspelare & Wolfy prs

Jason började köra och svalde hårt. Han visste inte vad han skulle utan att ta ner sin mur helt. Det var enklare med killarna då han inte behövde tänka och vara försiktig på samma sätt då han känt dom flesta sen han var barn. Han suckade lågt och höll blicken på vägen.
"Nå? Vill du bo själv eller med mig?" frågade han sedan lugnt och spände sina käkar. Han sneglade mot henne lite snabbt och bet sig på insidan av sin kind.

Det var Jason som bröt tystnaden. Hon fortsatte envist titta ut genom bilrutan en stund till innan hon vände blicken till honom. ”Jag klarar mig bra på egen hand.” Leah hade god lust att tillägga något mer men svalde orden. Det var inte lönt att göra honom upprörd.

Jason kunde inte riktigt rå för att han blev en aning besviken av hennes svar. Han sneglade mot henne och fuktade sina läppar.
"Tror du verkligen att du hade klarat av det om Damon kom och banka på dörren?" undrade han.

”Om Damon vill åt mig så kommer ingenting hindra honom från det.” Skulle hennes pojkvän, eller ex kanske han var, mot alla odds få nys om var hon för tillfället bodde och dyka upp, så då var det väl meningen att det skulle hända.
”Men det är ingenting du behöver oroa dig för.” Inte brydde han sig heller, det var helt enkelt en sådan person Jason var. Eller det var ju uppenbart att han åtminstone brydde sig om Philip men inte om henne. Varför skulle han det?

"Jo. Jag kan hindra honom. Du bor hos mig tills jag tagit hand om honom." kom Jason fram till och gjorde en hastig u- sväng. Han gasade ännu mer och nynnade med i låten som spelades, ett tecken på att han inte tänkte diskutera mer om vart hon skulle bo.

Leah öppnade munnen för att protestera men stängde den igen. Eftersom det inte var hon som körde kunde hon inte göra något åt saken. Kasta sig ur bilen var inte heller ett alternativ, någon dödsönskan hade hon inte.
”Varför frågade du mig om jag ändå inte hade ett alternativ?” ville hon veta.

"Jag hoppades att du skulle välja rätt." sade han och ryckte på axlarna. Han hade varit nära på att säga att han hade hoppats att hon skulle välja honom men det hade han väl ändå inte hoppats på. Han skakade lite på huvudet åt sig själv och gasade ännu mer då det var en tom väg.

Leah svarade honom inte utan satt tyst igen. Skulle hon inte vara så osäker skulle hon antagligen ha ifrågasatt honom mer, men hon vågade inte ta risken att se vad som skulle hända då. Istället tog hon fram sin mobil från fickan. Hon läste och raderade några otrevliga meddelanden hon fått från Damon, hon borde nog blockera hans nummer så han inte från sin nuvarande telefonnummer skulle kunna nå henne.

Jason parkerade bilen och klev ut. Han tog hennes väska och gick upp till dörren. Han sneglade bak för att kolla så att hon hängde med, hon kunde springa därifrån men det var minst 7 kilometer till närmsta granne och då var man tvungen att springa genom skog och allt möjligt.

Då de var framme rynkade hon på pannan. Hon öppnade dörren för att stiga ut och såg sig om. Det här var ju ett ganska ödsligt ställe. Varför bodde han i skogen? Och varför hade han envisats med att ta med henne hit? Leah följde snart efter honom mot dörren, kände sig väldigt ängslig inombords.