Criminal [PRIVAT Zora & countess]

(förlåt kort)

Sara hade snart återvänt till stationne igen och höll på med sitt, hon satt tyst i korridren och granskar kamerna som var upphängda här och där och hörde dörren till förhörsrummet öppnas så hon smet snabbt iväg när hon hade hört det var Lucas de hade där inne. Hon smet tyst hemåt för hon kommer behöva vila och planering till att få ut honom för annars kommer FBI flytta honom inom kort för dem har börjat tröttna på hans lila lek. Hon satt tyst i läegneht efter kanek 4 min gång och ritade lite grann. Hon planerade i huvudet hur hon ska göra för detta kan gå så snett om det inte gick.

Peter hade lyssnat lugnt, han såg efter Lucas.
-Det kanske du har fel i mr. DeMora.
Sa han och gick iväg med de andra från fBi, de hade snart givit sig iväg. Männen låste snart in Lucas i sin cell och hade ställt lite mat där och lämnde sen.

( förlåt för kort och segt svar, fick besök

Lucas låstes in i cellen igen, men en av poliserna stannade kvar utanför.
Det var en av de nyanställda poliserna som ville visa sig macho nu när en av stadens största förbrytare stod framför honom, men inte kunde göra någonting. Polisen såg mot Lucas med ett hånflin och försökte skrämma honom genom att berätta hur hemskt hans liv på den nya anstalten skulle bli. Hur illa han skulle bli behandlad av de andra, större, brottslingarna.
Lucas stod intill gallret och tittade polisen rakt i ögonen, men såg helt oberörd ut. Han lyssnade egentligen inte på vad polisen sa, utan stod och registrerade hur han såg ut för att kunna hämnas i framtiden.

(det gör inget ^^ förlåt kort svar här med)

Sara suckar tyst och reser sig upp, hon behövde sova så hon gick tyst och la sig

Nästa dag vaknade hon tidigt, dagen för att sätta planen i verket, hon bytte snabbt om efter ha ätit och duschat och smet ut ur längheten för senare mot stationne. Hon gick tyst in och väl inne tryckte hon på brandlarmen diskret och larmet gick på hela stationen och poliserna utrymde byggnaden, hon stod tyst gömd och in där de hade övervakning och srekv tyst vidare på datorn där och stängde av kamerona i 10 minuter. När det var klart smet hon in och öppnade dörren som hade låst upp sig då larmet hade gått. Hon gick genom korridoren och räknade på dörrana, hon visste bakom dörr 15 skulle Lucas finnas bakom galler och ha en vakt som nog var borta.
Hon gick genom korrdioren säkert 3 min innan hon hittade hans dörr och tryckte in en klämma i låset och dörren öppnades, hon klev tyst in och såg på Lucas för se hur han ens regerade på larmet.

Lucas väcktes ur sina tankar när brandlarmet drog igång. Hur stor var chansen att ett larm skulle gå just idag?
När dörren låstes upp förväntade han sig en stressad vakt som skulle dra med honom ut från cellen. Men till sin stora förvåning var det ett välbekant ansiktet, Sara.
– Du..
Sa han kort, spände blicken och gick mot henne med bestämda steg. Allt han ville var att trycka Sara mot väggen och ställa henne till svars för allt hon gjort. Men det fick vänta. Om Sara var här innebar det att alla vakter hade försvunnit.
Det var det perfekta tillfället ta sig därifrån.

Sara såg hur han blev lite förvirrad men det vände snabbt till ilska och hon suckar.
-Ja jag och knip igen din söta käft och be nice eller så går jag ut och säger du flyr.
Sa hon surt och tog fram nycklarna. Man såg hon hade gjort detta.
-Sedan jag skulle inte gjort detta bara för en ynklig liten man
Sa hon kort och låser upp dörren och aktar sig nu och såg på honom.
-stick det e någon som väntar på dig där hemma, din kära bil står utanför, du inser inte hur svårt det var få dina bilnycklar och ens fatta hur man kör utan körkort utan att repa den så stick.
Sa hon nu och såg på honom och visste vakterna kommer säkert snart för säkra allt. Hon kollade ner i marken snabbt och sen på lucas igen, hon kommer sakna honom em nvisste han var för arg att tänka på sånt nu. Hon låste upp fönstret så han kunde ta sig ut.
-dina kläder och ringar e i din bil
Sa hon och kastade till honom mobilen.
-dem har inte rört något har kollat, och hintat till dina kära vänner att du e påväg.
Sa hon lugnt bara och ville jsälv komma ut så hon inte fick skulden.

När Sara tog upp nycklarna så förstod han. Men varför ville hon helt plötsligt befria honom? Det var ju på grund av henne som han faktiskt satt här idag. Till en början tittade Lucas skeptiskt på henne. Var det här också ett av Saras små trick som i slutändan skulle skapa större problem för honom? Men vad kunde vara värre än att föras bort av FBI? Han tog emot mobilen och valde sedan att ta hennes råd. Han ville därifrån. NU!
Han greppade ett hårt tag om Saras handled och drog henne med sig. Lämnade han henne här skulle han aldrig få svar på sina frågor, och han kunde använda henne som gisslan ifall polisen skulle komma ifatt.
Inom loppet av två minuter hade dem lyckats ta sig ut från polisstationen, och precis som Sara sagt stod där hans kära bil och väntade. Han drog varsamt handen över den svarta lacken innan han tryckte in Sara i passagerarsätet och själv satte sig bakom ratten. Bilen vrålade igång och hade i nästa stund försvunnit bakom en kurva. Lucas hissade ner rutorna för att låta vinden blåsa igenom håret. Då kom det upp för honom. Vad hade Sara egentligen sagt? Innan det faktum att hon kört hans bil UTAN körkort. Tanken störde honom, men han skakade av sig den snabbt. Vad hade hon sagt efteråt?... "det är någon som väntar på dig där hemma". Vad menade hon med det?
Han svängde in i det gömda garaget, stängde av motorn, ryckte åt sig sina saker och begav sig in i byggnaden.

Inne i gömstället var det tyst. Det enda som hördes var ett ljust klinkande från ett piano som kom ifrån den stora salen.
Lucas gick direkt bort mot rummet och öppnade de stora portarna. Där möttes han av systerns varma leende.
– Melinda..
fick Lucas fram. Han var mållös.
Melinda stängde locket på pianot och reste sig upp.
Lucas släppte sina saker på golvet och gick rakt emot henne.
Hon rundade pianostolen, sprang fram till sin bror och kastade armarna om honom.

Sara hade stått tyst när han kollade på henne och när han tog tag i henes handled följde hon med honom utna protest. Hon visste han tänkte ett steg före poliserna och antagligen ville han ha svar. Hon var tyst hela birlfärden och lät han gå in i gömstället själv, hon kom tyst efter bara och stannar i korrdiren och suckar, tillbaka där hon börajde och hörde snart dme och log till. Hon kollade ner i marken tyst och ville ut om han tillät eller så fick väl gå här. Hno hade ställt sig utanför dörren vid vöggen så dem var lite enskilda. Hon kunde höra hur glada dem var, det var positivt iallfall då detta var något hon ville han skulle känna gläjde. Hon kikar snabbt fram för se och sen bort igen och flinar till. Hon hade inte sett den sidan direkt av Lucas så hon låtsades inte se något där ohn stod lite gömd utanför och granskar tavlorna, hon hade lagt märket till alla detaljer innan.
Sara såg på mobilen där fadern hade ssmat hon svarade tyst hon var okej, hon var iväg lite med några vänner utanför stan. Hon visste inte om Lucas tänkte ta mobilen från henne eller bara låta henne vara sen släppa hene när han var klar..

Lucas besvarade systerns kram genom att själv lägga armarna runt henne.
– Hur..?
frågade han och Melinda började berätta en kortare version av historien. Hon berättade bland annat att hon frikänts tack vare Sara, men sa däremot ingenting om Saras känslor. Det var inte hennes sak att berätta.

Lucas mindes då att Sara fortfarande befann sig i byggnaden.
– ursäkta mig Melinda. Men det finns någonting jag måste ta itu med...
sa han. Melinda släppte taget om sin bror, nickade förstående och viskade.
– Var snäll mot henne..
Hon gav honom en vänlig puss på kinden och gick från rummet för att lämna honom ensam med Sara.

– Miss Wood!
Sa Lucas med en sträng röst när Melinda försvunnit.

Sara hade stått tyst utanför, lyssnat på deras samtal bara och rörde inte en min. hon visste lite vad som väntar, en arg Lucas säkert som kommer stänga in ehne säkert elller bara skälla ut henne ordenligt. Hon såg Melinda lämmna och det dröjde inte länge innan hon hörde Lucas röst, sträng och rätt grov som när han var arg. Hon suckar tyst och la ner mobilen i fickan nu, hon vissste det kan gå illa om det blev helt fel. Hon suckar och bett sig i läppen inann hon faktiskt vågade sig fram nu, hon såg tyst på Lucas.
-Vad?
Mumlade hon faktiskt fram nu och såg p åhonom, en sak hon har lärt sig i hans närvaro ha respekt när han var arg för den sidan ville man inte reta upp mer än nödvändigt. Men hon testade honom samtidigt med kroppspråket, visade inte underläge heller för honom utan mer att jag har respekt för dig men du bestämmer inte över mig.

(extreemt kort! )

När Sara kom in genom dörren gick Lucas fram, omslöt sina händer om hennes axlar och tryckte henne mot väggen.
– DU ljög för mig... miss Wood.
sa han med en aggressiv ton medan ögonen mörknade. Vanligtvis visade inte Lucas denna typ av ilska, men nu verkade han inte tänka klart. Hennes svek hade verkligen sårat honom. Det var en känsla han aldrig upplevt tidigare.