[PRS] Theida & yehet

Anthony låter sin blick åka från spegeln till sin vän med höjda ögonbryn.
"Tycker du?" frågar han och flinar enkelt för sig själv, han skulle aldrig orka sminka sig varje morgon. Han skulle nog inte våga heller, han har alltid varit lite mer för natural looks. "Jag kanske ska ha det, bara för diiig," retas den längre.

Ray fnyser åt honom "visst, du skulle aldrig våga det. Och det skulle dessutom sluta med att du var svart i halva ansiktet och blind om du försökte göra det där själv" påpekar han. "Dessutom, varför i helvete skulle du göra något för mig?" skrattar han.

"Jag sa aldrig att jag skulle vara duktig på det," påpekar Anthony och rycker på axlarna med flinet fortfarande uppsatt över hans läppar. "För att du sa att jag ser bra ut i det, du tyckte att jag skulle ha det oftare. Varför skulle jag inte göra något för dig?"

"Wow, sen när lyssnar du på mina stil-tips? det var något nytt!" skämtar han och rycker lite på axlarna.
"Ja, hittils har du ju aldrig gjort något för mig så.." Ray lägger ned eyelinern i Anthonys mammas neccesär igen. "..men sure, emo kanske är din nya grej helt enkelt". Han rotar runt lite och tar sedan upp en ögonbrynspenna och håller fram den hotfullt mot Anthonys ansikte. "Ska jag fylla i dina ögonbryn också eller?" skämtar han med ett flin på läpparna. "Har du en nål kan passa på att pierca dig också".

Förskräckt håller Anthony händerna för ansiktet när han får syn på nålen.
"Du fick fan sova i min säng när du låst ut dig själv, jag lagade mat åt dig. Jokes on you, jag har visst gjort en hel del för dig," säger han och backar undan från Ray. "Emo har jag ingen lust att bli, nej tack. Klädstilen och musiken är inget för mig, men.." sjuttonåringen tvekar en stund. "Du kanske kan få fixa mina ögonbryn.."

"Jag sa faktiskt att jag kunde sova på en parkbänk, men okej" protesterar Ray.
Han fnissar lågt åt Anthonys reaktion till nålen "Meh, kom igen, sluta vara så töntig. Den kommer inte skada dig.. typ" säger han med ett leende. Men tydligen fick han nöja sig med att fixa hans ögonbryn, och lägger ifrån sig nålen.
"Kanske? så det är ett ja?" Frågade han förhoppningsfullt.

"Okej, jag ska lägga det på minnet. Nästa gång Ray glömmer sina nycklar, låt honom sova på en parkbänk istället. Han kommer ändå inte vara tacksam," skjuter Anthony ifrån sig och tittar förolämpat på Ray." Jag har hål i mina öron, räcker inte det?" muttrar han, minnet när hans tioåriga jag tyckte att det var coolt med örhängen finns fortfarande nerborrat i hans huvud. Det kan ju vara snyggt på vissa, men inte på honom. Så hans hål är i princip orörda sen dess. "Visst, men gör de inte svarta," säger han och skakar på huvudet. "Svarta ögonbryn och brunt hår på mig fungerar inte ihop."

"Men vafan chilla, jag skämtade bara" suckar han.
"Men det räknas ju inte ens, du har fan aldrig ens smycken i ju. Du borde typ töja eller nåt. Det skulle vara snyggt på dig" föreslår Ray, men han vet redan nu att det aldrig kommer hända.
"Okej då. jag lovar att inte göra de svarta, lita på mig" säger han med ett retsamt flin. Ray håller återigen den ena handen under Anthonys haka för att han ska hålla huvudet stilla, och fyller försiktigt i hans ögonbryn.

"Och jag skämtar jag också," säger Anthony och skakar enkelt på huvudet åt sin vän. "Och jag brukar faktiskt ha på mig armband, ibland till och med halsband, det måste väl räkna som någonting eller?" frågar han med rynkade ögonbryn. "Kan jag verkligen lite på dig?" samma röda färg som innan när de var i samma position som nu börjar fylla hans ansikte.

"jag menar smycken i dina hål i öronen, stupid" Han fortsätter sakta fylla i hans ögonbryn. "Och ja, du kan lita på mig". Ray märker att Anthonys ansikte blir rött igen och den här gången kan inte låta bli att kommentera det. "fan vad du rodnar då? är jag för nära eller" skämtar han. "jag trodde vi kände varandra så bra att vi skulle kunna typ kyssa varandra utan att bry sig alls, men jag hade väl fel då" Säger han med ett flin på läpparna.