Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

(Awww

Den yngre står en bit ifrån den äldre medan han beställer något att dricka.
"Nej", säger Jimin, ganska snabbt för att vara honom, när den mörkhåriga frågar om han saknar Busan. Hela staden har förlorat all sin mening sen hans pappa förstörde familjen. Den blonda hade efter det ingen tid till att ens prata med folk, det enda han ville var att hans mamma skulle må bra. Och förhoppningsvis mår hon bättre nu när de har flyttat ifrån staden, men Jimin är ändå orolig för henne.

Yoongi nickar ännu en gång lite enkelt på huvudet innan han stiger in i studion.
"Okej, du behöver inte snacka om det." berättar han lugnt medan han sparkar bort smutsvätt kassen från dörren, han hoppas på att den yngre inte riktigt sett den. Han slänger ner väskan på golvet och sätter sig ner på snurrstolen vid mixbordet med en trött suck. "Vad tycker du, inte så illa eller hur?" Det är rätt stort faktiskt plus så har studion isolerade väggar vilket gör att de kan spela nästintill hur högt som helst utan folk nedanför i caféet ska klaga. Inspelningsrummet har mikrofon och täta väggar, en gitarr och keyboard finns också i det rummet. Visst är keyboarden inte direkt den bästa, men hemma i lägenheten han bor i med sin far, så har han ett stort piano. Det är det enda han behållit sen han var liten.

Jimin ser sig omkring i studion och ställer sig vid sidan av snurrstolen som den äldre eleven hade suttit sig i. Han är faktiskt ganska imponerad av hur det ser ut, inte för att han egentligen har varit i en studio innan men det ser ju ut som ett riktigt ställe.
"Det är riktigt ... coolt", säger den blonda och en lätt rodnad sprider sig över kinderna på honom när han har sagt det sista ordet. Egentligen är det inte sådana ord han brukar använda men nu i stunden kunde han inte komma på ett bättre ord att använda än det. Han kollar in i inspelningsrummet, märker lätt av att det står ett keyboard där inne. Sextonåringen undrar om den äldre brukar spela på det här inne också eftersom han var väldigt bra på att spela när de var i skolan. Han borde ju iallafall spela lite på fritiden, sådär bra kan man ju inte bli av att bara spela lite i skolan ibland. Men det vågar ju Jimin såklart inte fråga, förhoppningsvis kommer han att få reda på svaret någon annan gång iallafall.

Den äldre ut av killarna följer Jimins blick, och ler till när han ser hur den blonda tittar mot pianot.
"Jag spelar inte så jättemycket här, brukar för det mesta bara rappa eller plugga här. Men har ett piano hemma som jag kör väldigt ofta på." berättar han och nickar mot inspelningsrummet. "Skulle du vilja testa att spela in något?"
Är det för mycket? Yoongi vet mycket väl att han inte bara borde ta med sig nya människor in till studion utan de andras godkännande. Men Namjoon hade trots allt gjort något ännu värre inne i det här rummet, så han kan inte direkt skylla på den äldre.

Jimin lyssnar på den äldre när han berättar vad han gör här, och tycker faktiskt att det är väldigt intressant hur Yoongi helt verkar veta vad han vill med sitt liv efter skolan medan Jimin inte ens vet vad han ska äta för mat samma kväll.
När den mörkhåriga frågar Jimin ifall han vill spela in något står den yngre och biter sig i läppen. För egentligen är han inte så bra, och han vill inte att den äldre ska döma honom efter ifall han kan sjunga eller inte. Men å andra sidan vill han faktiskt spela in i den studion, han vet inte riktigt varför men det känns bra att göra det som Yoongi brukar göra.
"Jag vet inte om jag är så bra ...", säger Jimin och ser lätt ner på sina fötter innan han ser på den äldre igen. "Men jag kan väl försöka?" Efter den sista meningen biter Jimin i sin läpp igen, nervös för svaret även om det faktiskt var Yoongi som hade frågat ifall han ville eller inte.

Yoongi ser på den yngre som nervöst biter sig i sin underläpp. Han tvingar snabbt bort blicken för att sedan ställa sig upp från stolen.
"Javisst, brukar du sjunga någonting?" undrar den mörkhåriga killen medan han håller upp dörren till inspelningsrummet åt honom.
Yoongi kommer själv ihåg hur nervös han var för att höra sin egna rappning, men genom att lyssna och spela in sig själv har han blivit mycket bättre. Eftersom att de inte har någon melodi eller instrument redo, så är det nog lättare om den blonda testar en låt han hört tidigare. Som en cover. "Finns det någon låt du gillar?"

"Ehm ... inte så mycket", säger den yngre och går in i rummet där de spelar in. "Men jag gjorde när jag var yngre", erkänner han lite senare och ställer sig framför mikrofonen. Den blonda tänker i ett tag på vilken låt han vill sjunga. Såklart vill han inte sjunga något som är konstigt eller någon låt som är för svår, men han vill inte sjunga någon som är för enkel heller. Han fortsätter tänka i ett tag innan han kommer på en låt som han själv faktiskt skrev, ett kort tag efter att hans pappa hade flyttat ut och han behövde få ut känslorna från det.
"Jag vet en låt, som jag eh ... skrev själv. Det är typ den jag kan bäst ..." säger han och ser nervöst på den äldre eleven, dock utan att bita i sin läpp. Snart börjar dock tankarna komma, tänk om han sjunger den och Yoongi tycker att han är fånig eller att den är dålig. Den yngre gör sitt bästa för att tänka bort sina tankar och tar ett djupt andetag medan han väntar på svar från den äldre eleven.

Yoongi ser på honom med ett varmt leende, killen verkar vara fylld med överraskningar.
"Så du är lite av en låtskrivare, toppen." säger han för sig själv innan han sätter på mikrofonen som gör att Jimin kan höra honom genom glaset. "Det blir bra Jimin-ah, har du någon melodi till den, eller bakgrundsmusik? Annars kan jag hjälpa dig att fixa den om du vill."
Artonåringen förstår inte vart han får alla repliker ifrån, han brukar alltid vara tyst inne i studion, även tillsammans med de andra två. Är det för att han vill att den yngre ska känna sig bekväm i hans sällskap? Han vet inte riktigt, faktiskt. Men den bekväma känslan han har inom sig kommer antagligen att försvinna så fort han inte längre har Jimin närvarande. Och han vill verkligen inte det, inte alls. Han trummar lite med sina långa fingrar mot mixerbordet medan han granskar den yngres vackert skulpterade ansikte. Ögonen fastnar i Jimins, och den här gången har han ingen lust att bryta ögonkontakten.

Jimin ser på den äldre eleven när han går för att sätta sig igen, och han ser att han säger något för sig själv men kan inte riktigt urskilja vad det var.
"Alltså, jag har en melodi men jag har liksom inte gjort den. Jag kan den i mitt huvud", förklarar den blonda och ser in i den äldres ögon, är ändå ganska beredd för att den andra killen ska vända bort sin blick innan den yngre men när det inte händer börjar Jimins kinder att rodna igen. Han vet inte riktigt hur länge de står där, men han vet att det är nog för att hans hjärta ska börja banka hårt i bröstkorgen igen, och han känner hur han nästan får svårt att andas när den äldre ser på honom. Dock klarar han inte av mycket längre, och vänder bort blicken efter ett tag, han kom ihåg att han inte ska falla för den äldre eleven och han vet att det bara kommer bli mycket svårare om han fortsätter att se in i hans ögon.

Ögonkontakten mellan de två ungdomarna bryts när Jimin ser bort, vilket Yoongi antar att han borde vara glad över.
"Okidoke," säger han efter han harklat sig lite. Mikrofonen i inspelningsrummet är lite för låg, så den äldre höjer volymen en aning innan han lutar sig tillbaka. "Kör på så kan vi testa oss fram med musiken efteråt."
Den mörkhåriga killen ser på klockan på sin mobil, fyra. Hoseok och Namjoon har slutat sina lektioner för dagen och är antagligen på väg tillbaka till studion. Men han bryr sig inte riktigt, visst kanske de ska på någon underground samling senare, men Jimin behöver inte veta om det. Och ärligt talat så vet inte Yoongi om han vill dit, eller om han hellre vill spendera fredagskvällen med att hjälpa den yngre på låten.