kawaiiposes och Majis lilla egna privatroll! Mohaha!

"Haha! Ska försöka hejda mig! Men ska vi kanske göra så att du möter mig efter lektionen för att typ stötta mig?" Frågade jag och började nu fundera på hämnden...

[Haha, ja!!! xD Men ursäkta om mina svar är lite sega nu, men är upptagen ^^]

" Ja det borde funka..... Men du, kan vi inte gå in? " Sa jag och huttrade lite.

"Haha, ja, det få vi göra, för jag ha även snart lektion..." sa jag och började gå mot porten. "Kommer du?"

[ Nei men goddag Det var inte igår... :$]

" Öh..va? Åh, ja... Kommer...." Sa jag och rodnade lite. Vi gick in och vandrade i ganska pinsam tystnad.
Efter ett tag skiljdes vi åt och började gå mot lektionerna.

[Hejsan! xD Ja, det tog lång tid för Anastasia att svara... ]

När jag kom in på lektionen satte jag mig längst bak och på grund av att David ser lite dåligt så klarar han inte av att sitta allra längst bak, så med en besvärad blick mot mig satte han sig ganska långt fram och vände sedan blicken mot läraren.
Lektionen gick långsam men tillslut så var den slut!!!!! Jag nästan hoppade upp ur stolen så jag fort kunde komma ut ur klassrummet, bort från David, men såklart hade flera den tanken (alltså att komma ut tidigt, för David va typ alla vän med) så det blev som en stor klump vid dörröppningen så jag kom tyvärr inte ut så tidigt... Och i den stora klumpen hamnade jag jämte David...
"Öh... Arthur..." började David men klumpen började fort minskas så jag kom fort ut och där såg jag Anastasia.

Efter lektionen så ville jag bara bort från alla. Några killar hade retat mig lite under lektionen på grund av mitt "lilla" utbrott under maten. AARRRGH!!! Omogna små kryp!! Upprepade jag i mitt huvud medans jag klampade fram genom korridoren. Jag kom fram till ett klassrum söm höll på att tömmas på elever och mitt bland alla såg jag Arthur som redan tittade på mig. Jag vinkade till honom och signalerade att han skulle komma till mig.

Jag gick till Anastasia då jag såg att hon vinkade.
"Hej!" Sa jag glatt och högt när jag kom fram, så att David kanske kunde höra. Sedan började jag viska. "Vad ska vi göra nu då?"

" Ööömmmm... vi kan "diskutera" om saker som om vi var "bästisar".... Eller nått...." Sa jag lite halvt akward medans jag sneglade lite smått på David. Jag såg att han tittade på oss och våra blickar möttes. Det lilla jag såg av hans ansikte innan jag tittade bort krossade mitt hjärta. Hans ögon var fyllda med ångest och sorgsenhet. Jag kände hur en liten panikattack höll på att bryta ut så jag greppade tag i Arthurs handled och drog med honom bort från David.

"Vad gör du??" Viskade jag, men sedan med högre röst sa jag: "Detta är precis som förra gången då det var nära att jag hamnade på Missnöjda Myrtles toalett!", för att starta nån konversation som om vi vore bästisar...

" Va? Vad sna- oh.... Hahaha, verkligen?" Började jag men ändrade mig när jag insåg vad han gjorde och fortsatte på meningen med en överdrivet hög röst.