The Hunger Games (Roll)

Ingen aning, typ alla skolor i Enköping började idag.

Ååh, har ni inte startat än, jippi jag är iaf hemma nu och kan börja nästan när som helst

Våran i Stockholm börjar på onsdag

Gud vad tråkigt att börja så sent!

Jag börjar på måndag tror jag

Okeeej! x)
Tycker att vi kör på nu!! D


Matthew ~

Plattan rörde på sig uppåt. En mekanisk röst räknade ner och jag förökte uppfatta nummer jag inte kunde.
10, 9, 8. Känslan av döden kom närmare.
7, 6, 5. Jag siktade in mig på en blå ryggsäck med ett spjut på sidan. 4, 3, 2. Jag tar en snabb titt på de andra. Vissa är svaga, vissa är starka. Jag tittar runt omkring mig. Skog, skog, skog, skog. Överallt. Solen stekte mig hett i ryggen. Inga fåglar hördes. Ett ljud dånade i mina öron. Jag tittar runt omkring mig. Alla springer. Gonggongen.

jag står och ler för mig själv på plattan, jag har en plan på hur jag ska lyckas. Även om jag är liten kan jag nog få ordentligt med respekt om jag lyckas döda många vid hornet. Jag ser en sten, hyfsat liten men vass, jag bestämmer mig för att springa och ta den direkt.

gongongen

jag springer och hämtar stenen och kastar den i flickan från 10:ans huvud. Hon faller ihop och jämrar sig svagt, jag springer ikapp henne och bryter nacken av henne. Låt hungerspelen börja!

Sebastian känner nervositeten när han står på plattan och tittar sig omkring. Det som ligger närmast honom är ett rep. Kan komma till nytta. Okej, han springer fram till det och siktar sedan in sig på. Seb försöker se vad som finns inne mot mitten. Yxan blir ett bra första val.
Hans taktik är att hindra så många som möjligt från att fly.
5... 4.... 3, Sebastian gör sig beredd att springa. Så fort gonggongen går tar han ett jätte skutt, får upp repet och springer vidare samtidigt som han knyter ett lasso eller liknande. Hans pappa har sett till att han har blivit tränad i alla möjliga olika vapen.
Seb kommer fram till yxan, får även tag på två knivar och vänder sig om och kastar. Yxan träffar nära halsen, en kille med en tolva på axeln faller ihop.

Liney ******>----:<

Jag står på plattorna med döden i händerna. Jag skulle strax bli slaktad av den här arenan. 543. Jag hör tiden rinna iväg medans jag ser alla vapen och väskor. Min handledare-Max- hade sakt att jag skulle springa och inget mera. Men jag vill inte det, jag vill ha knivarna och en båge och möjligtvis en väska. Jag var snabb, kanske den snabbaste. Jag hade vunnit priser på min snabbhet i 12. Jag skulle alltså försöka, försöka ta det jag ville och kanske bli en kariarist i år. Jag kanske skulle vinna det här, men det var ju så att jag hade svagt lokalsinne och jag var även inte så bra på att döda. Jag var även kär i en kille, Matheew tror jag att han heter. 1! det ljuder och jag är först av plattorna. Jag springer så fort jag kan mot ett bällte med knivar och jag rycker åt mig en väska. Det skrammlar i den. Jag vännder om och springer mot en pilbåge, det fanns ju bara två bågar på hela fälltet här så det var kanske dags att välja?

Rusar in mot hornet, fångar upp en trasig ryggsäck och en kniv på vägen och lyckas skära upp halsen på nån kille, bryr mig inte ens om vem det är. Plötsligt ser jag en kille jag känner igen.
"hej seb" halv-vrålar jag "vi är i lag va?"

hör inte vad han svarar men tror han svarar ja, för det är bättre att slåss med mig än mot mig. Det vet dem jag nyss dödade