One Way Out. [SV]

Okej.... Då får du också mer av min imorgon klockan åtta!

kvällen eller morgonen??

morgonen^^
men det verkar som om Nelly övertalar mig till att skriva ett litet till ikväll.

+ = ♥

JIHAAAAAAA!!!!!

Kapitel 15.
Ron Weasley:

Hermione hade vägrat komma ut ur Gryffindor flickornas sovsal, enligt Parvati Patil och Lavender Brown. Hon hade tydligen varit upprörd och gråtit hela kvällen för ’den där skitstöveln’ menade Parvati.
Ron förstod henne. Inte nog med att det faktiskt var Draco Malfoy de pratade om, så hade det varit sjukt elakt att inbilla Hermione att han var kär i henen, och sedan kyssa någon annan så fort han fått hennes förstroende.
Precis som alla andra måndagar började denna med frukost i Stora Salen (utan Hermione) och klockan 9:00 Förvandlingskonst med professor McGonnagall.
Professor McGonnagall gjorde som vanligt entré prick klockan 9:00 och ställde sig framme vid katedern och blickade ut över klassen. Hennes blick fastnade på den tomma stolen bredvid Ron.
”Och var är Miss Granger, om jag får fråga?”
”Hermione mår inte bra professorn!” sade Harry snabbt innan Ron han försäga sig om något.
”Jaha. Hoppas att hon tillfrisknar. Jag ger er henens läxor också i slutet av lektionen.”
Harry och Ron nickade samtidigt, men inom Ron började en vild ilska bubbla. Hermione brukade knappt missa lektioner, även om hon faktiskt var sjuk, vilket hon sällan blev, och allt var den där hemska Malfoys fel.

Lektionen gick ganska snabbt för att vara Förvandlingskonst och i slutet av lektionen fick Ron och Harry som utlovat sina egna och Hermiones läxor.
”Se till att inte komma försent till Örtläran nu!” ropade professor McGonnagall efter dem när de sprang mot Gryffindortornet för att lämna sina och Hermiones läxor i sina sovsalar.

Hermione satt i Sällskapsrummet när det kom dit, men hon såg inte ut att vilja prata, så det lämnade bara av hennes läxor på bänken. Hon tittade upp på dem, men log inte och sa inte tack.
De sprang vidare mot Örtläran, och kom precis i tid.

Precis som professor McGonnagall noterade Professor Sprout den tomma platsen där Hermione brukade hålla till.
”Vart är Miss Granger?” frågade hon genast.
”Hermione mår inte så bra!” svarade Harry och Ron i munnen på varandra.

På rasten kom Malfoy fram till dem. Han var ensam.
”Snälla, ni måste hjälpa mig!” viskade han.
”Varför skulle vi hjälpa dig, Malfoy?” frågade Ron ilsket innan Harry hann svara.
”Jag måste få berätta för Hermione vad som egentligen hände igår!”
”Vi såg vad som hände, Malfoy.” Den här gången vad det Harry som sköt in.
”Nej det gjorde ni inte!” Nu lät Draco arg. ”Ni såg bara när Pansy kysste mig, och trodde att jag var med på det från första början!” Draco förklarade vad som verkligen hänt.
”Och varför skulle vi tro på dig?” frågade Harry med höjda ögonbryn.
”Därför att jag aldrig har älskat någon lika mycket som jag älskar Hermione, här och nu!”


Men nu blir det inget mer kapitel ikväll. Faktiskt. Men desto mer imorgon.

gah blir sjuk hur bra det är!

JIHOOOOOOO!!!!!!!
Ångra INTE att jag mutade dig sådär xD

3 kapitel, min lycka är på topp ♥

Pancy is a b***h! > Men jättebra annars!