PRS Lupple och Emma07

Bara att ha honom ännu närmare sig fick honom nästan att glömma bort vad han nyss sagt och bara vilja ägna sig åt honom igen.
Äta var det ja. Det krävdes en stor mängd koncentration bara för att kunna hålla fast vid det, särskilt när han kände hans blickar och inte minst händer. Han ville gärna allt annat än att äta just nu, men de måste. Den kurrande magen var en ständig påminnelse om det.
"Det låter som en strålande idé. För vad jag än vill så är min kropp hungrig efter mer än bara dig." log han med en dramatisk suck, lät fingrarna leka över hans mage.

Benjamin kände hans fingrar och fångade upp hans hand. Kysste honom lätt på handryggen.
"Okej, regel. Se men inte röra tills vi ätit klart." Flinade han och flyttade sig lite ifrån sin älskling och tog upp telefonen för att beställa upp mat åt dem.
Ganska kort därefter så knackade det på dörren och Benjamin klev upp, drog på sig en morgonrock och öppnade dörren för att ta emot maten och förde den sedan till sängen.
Slog sig ned och öppnade locket och såg. Maten såg väldigt lockande ut.

Zacharias skrattade glatt till, såg på honom med glittrande ögon.
"Regel? Snarare omöjligt krav eller nåt." flinade han, det skulle milt sagt bli en utmaning. Men vad vore väl livet utan lite utmaningar då och då?
Han följde glatt sin älskling med blicken då han gick iväg för att hämta det, höll sig själv kvar i sängen under tiden men satte sig bättre upp då han återvände.
Maten såg strålande ut, men vid det här laget var han också så hungrig att det mesta skulle duga.
"Ja, om jag nu inte får röra dig så behöver jag ju inte dra ut på plågan iallafall." retades han lätt för att strax hugga in på maten istället, som var lika god som den såg ut.

Benjamin skrattade lågt.
"Om vi klarar detta så kan vi få en belöning eller nått." Flinade han och började sedan själv äta av sin mat.
Det var otroligt gott och han var hungrigare än han hade velat erkänna.
Om och om igen så fastnade han med blicken på sin älskling men han åt upp maten, utan att röra vid honom och väl klar så låg han ned i sängen med blicken mot sin älskling.
" Det var så gott men jag åt för fort." Sa han med ett snett flin.

Zacharias hade också han rätt snabbt fått i sig sin portion, hade varit otroligt hungrig vid det här laget så det var faktiskt lite lättare än vad han hade trott att hålla fingrarna i styr och ifrån Benjamin. Då också han var klar flyttade han brickan ifrån sängen och till bordet precis intill istället, för att lägga sig ner igen bredvid honom och skratta till av orden ifrån hans mun.
"Jag gjorde nog samma fel." flinade han roat, såg på honom och bara njöt av hela anblicken - hur otroligt vacker han var.
"Så vad hade du tänkt för belöning?" retades han med ett stort flin.

Benjamin skrattade lågt och greppade tag i hans hand när de båda var klara och kysste den mjukt.
"Åh jag vet inte, vad önskar du min kära?" Viskade han leendes och lät sina läppar färdas upp över hans armar mot hans hals.
Han lät sina fingrar färdas över hans överkropp.
"Jag tänker att vi borde göra nått typ galet. " Sa han med ett litet flin.

Zacharias skrattade lätt till han med, log ett stort och lyckligt leende.
"Vad jag önskar?" frågade han, kunde komma på en mängd saker som alla hade med Benjamin att göra. Hans kyssar och fingrar fick en rysning att gå längs ryggraden utav välbehag, och pulsen att stiga igen. Han lade sin egen hand emot hans mage för att låta fingrarna leka där.
"Jag önskar att få veta vad min käre man tänkt göra för galet." flinade han roat.

Benjamin skrattade lågt.
"Mm vad du önskar." Log han nyfiket och lekte med fingret över hans bröstkorg.
"Åh jag har inte kommit på det ännu. Du är den galne av oss." Viskade han leendes och kysste honom igen men hann inte mycket längre fören Zachs mobiltelefon började ringa.
"Din telefon." Viskade han flinande och fångade upp den och såg Marys nummer komma upp.
"Åh detta kan vara en nödsituation." Sa han och gav sin älskling telefonen.

"Det är väl bäst att du tänker igenom det då, för jag är ju nyfiken." retades han glatt, visserligen hade väl Benjamin rätt i att han var den mer tokige som var något mer ouppfostrad. Hans kyssar fick honom att glömma allt annat, och han lät höra en djup suck då hans telefon ringde. Först ville han inte svara utan bara låta det vara, men tydligen var Benjamin av en annan åsikt - om han faktiskt tyckte att han skulle svara eller bara ville retas kunde han dock inte avgöra.
"Eller försöker du köpa tid?" flinade han mot sin man, beslöt sig ändå till sist för att ta telefonen iallafall och trycka på samtalet.
"Hej." hälsade han först enkelt, ändå nyfiken på vad hon ville men med blicken kvar på Benjamin.

"Är du nyfiken?" Flinade han lekfullt och drog med fingrarna över hans mage och längre ned.
"Kanske." Viskade han och bet sig lite i läppen.
Hörde honom svara och vilade huvudet mot hans bröstkorg men lät fingrarna att fortsätta att vandra.

Mary tjöt till av svaret.
"Zach. Tack. Jag har problem." Sa hon upprört.
" Mina vänner kan inget om klänningar, och inte du heller säkert men jag behöver bara få klaga lite. Ingen klänning passar." Gnällde hon trött och sjönk ned mot väggen så hon satt.
"Planeringen går inte bra alls. Jag kommer vara gigantisk på bröllopet. Hur kunde ni planera så bra?" Fortsatte hon och la handen över ansiktet.
Satt tyst en stund.
"Jag hoppas ni har det trevligt. " Sa hon sedan lite lugnare.
"Berätta vad ni har gjort. Låt mig tänka på nått annat än mitt kaos." Bad hon leendes.