PRS Lupple och Emma07

Det kändes lite udda att Benjamin verkade hålla med om det, även om Zacharias ju mycket väl visste att han inte lytt det - men men, det var kanske en annan sak när det gällde en själv och man var kär. Han var på vippen till att säga något om det, men det räckte med en enda blick på hans älsklings ansikte för att han skulle släppa ämnet helt.
För han ville inte pressa honom i det här, ville definitivt inte heller få honom att känna sig obekväm. Han hade full förståelse för ifall han fortfarande slets mellan vad han skulle tycka och tänka - trots allt borde ganska mycket av hans tankar och fördomar ha tvingats till ändring när de två blivit ett par, när han blivit kär i en man. Och inte minst när de gifte sig. Men det var något Zach var väldigt stolt över, att Benjamin varit så modig och trotsat allt det - och på nåt vis kände sig nästan ärad över. att den här fantastiske mannen gjort så mycket för just honom, gjort så mycket mer än någon tidigare gjort för Zachs skull.
"Jag älskar dig." nöjde han sig med att säga istället, leendes och besvarade genast djupt hans kyss. Hans kyssar var som en drog, något han aldrig fick nog av utan bara ville ha mer och mer utav.
"Det får vi ha! Och vi måste komma på nåt bra - för inget illa menat, men dem är nog lite svårare att genera än dig älskling." log han och drog med fingrarna över hans bröstkorg.

Benjamin log mot Zach och var oerhört tacksam över att han släppte det ämnet.
Det betydde så mycket att Zach så lätt kunde släppa såna saker, se mellan fingrarna så att säga.
För Benjamin visste redan att han var ganska skadad i det hänseendet och han skulle aldrig riktigt kunna förklara för Zach helt och hållet, eftersom han inte riktigt kunde förklara det för sig själv.
" Älskar dig mer." Viskade han och kysste honom igen, fick tillslut tvinga sig själv att avsluta kyssen och lyssna på det hans älskling sa.
Och det han sa fick honom att skratta till och rodna, att han alltid skulle rodna.
" Åh tyst." Gnällde han klagande.
Han visste att hans svensexa varit mild i jämförelse med Zachs men det hade ändå varit hemskt.
"Helt ärligt min kära man, så tror jag att du kommer klara det galant, att genera dem för du skulle ju inte ha problemet med att själv bli generad." Muttrade han och såg på honom.
"Men nog ska vi komma på nått bra. " Flinade han sedan och kysste honom igen.

Orden fick bara Zach att le ännu bredare, han hade väldigt lätt att gå ifrån en sak till något helt annat och bara släppa det tidigare vilket väl var en fördel nu som med det här samtalsämnet. Men det gjorde honom ingenting att Benjamin inte ville prata mer om det, för det kunde han heller inte kräva av honom - han hade offrat så mycket för hans skull, och han ville inte be om en sådan sak till.
"Älskar dig mest." log han, för att sen besvara den där kyssen som fullkomligt tog andan ur honom. Som han älskade den här mannen. Han var hans allt, ärligt talat. Det kändes som om han inte skulle ha någonting utan Benjamin. Han skrattade lätt till, såg kärleksfullt på honom.
"Jag tror vi båda kommer klara det strålande. Och dessutom är du sjukt gullig när du är generad." log han stort, för att sen besvara kyssen igen och denna gången bara hänge sig åt honom och kyssen, dra honom närmare intill sig.

Benjamin skrattade lågt, tänkte svara men blev helt fångad av hans kyss.
Han följde med närmare honom och rullade upp på honom så de låg mage mot mage och kysste honom om och om igen.
Den här mannen, hans man, hans Zias. Var verkligen den bästa.
Han drog handen igenom hans hår och den över hans rygg.
Han tvingade sig snart att avsluta kyssen för att hämta andan.
Såg på sin älskling och log.
"Kan inte vi åka på en kryssning? Du vet båtar är lite speciellt. " Flinade han och såg på sin älskade man och smekte honom över kinderna.

Zacharias förlorade sig helt in i kyssen. Han bara älskade allt med den, allt med den här stunden, allt med Benjamin. Han besvarade ivrigt alla kyssarna passionerat, drog händerna över hela hans rygg och bara njöt av den här fantastiska stunden.
På ett vis blev han nästan lite besviken då han avslutade kyssen, men inte särskilt mycket - det gav honom ett tillfälle att bara se på och beundra sin älskling.
"Det är en fantastisk idé ju!" log han stort, tyckte det lät strålande. Vad vore mer perfekt än det? Det passade ju dem perfekt med tanke på vart han friat.
"Jag älskar dig." log han lyckligt, kysste honom än en gång.

" Tycker du?" Sa han och skrattade lågt, smekte honom över kinden och ned mot hans bröstkorg och lät ena handen vila över hans hjärta.
Älskade att känna det slå. Höra det slå.
"Och jag älskar dig." Viskade han lyckligt och besvarade kyssen och skrattade lågt.
"Du vet att dina läppar är helt beroendeframkallande?" Flinade han mot hans läppar för att sedan låta kyssa bli mer och mer passionerad allt eftersom tiden gick.
Och hur lång tid det gick hade han inte den blekaste aning om.
Och han brydde sig inte, i hans värld så var detta ett perfekt sätt att spendera flera timmar på.

Zacharias nickade instämmande, rös nästan till lite bara av hans hand. Bara såna små saker med honom gjorde så otroligt mycket.
Han kysste honom ivrigt igen, log stort emot hans läppar av orden. Han kunde inte ha sagt det bättre själv, fast om Benjamin då förstås.
"Det är då ömsesidigt." viskade han, fortfarande knappt utan att lämna hans läppar med sina. Tiden gick, nej flög iväg, och han var bara som helt förlorad till Benjamin. Hans älskade Benji. Det gick inte att beskriva hur mycket han älskade honom, han skulle göra precis vad som helst för hans skull och lite till. Såhär var han också lyckligare än nån annanstans, och då han ett bra tag senare låg tätt intill honom var det med ett stort leende på läpparna.
"Jag älskar dig." viskade han leendes.

Benjamin höll hans händer i sina och lekte lite med hans fingrar, studerade hans ring och bara njöt av att ligga såhär tätt intill honom.
Det var det bästa stället på jorden.
"Jag älskar dig." Viskade han och pussade honom över ringen.
"Du är så bäst." Flinade han lyckligt och såg på honom med ett brett leende på läpparna.

Det var så härligt att bara ligga där och se på honom, låta honom pilla allt han ville med hans fingrar och allt. Älskade såna här stunder.
"Min älskade Benji." log han stort, varenda sådant ord ifrån honom värmde otroligt mycket. Särskilt i såna här stunder också.
"Vi borde äta nåt snart." viskade han, han hade börjat bli hungrig igen och trots allt så var det ju ett bra tag sedan de hade ätit sist så det var hög tid.

Benjamin log brett, orden liksom lämnade honom svävande på små rosa moln. De gjorde honom så lycklig.
Han flyttade sig närmare sin älskling och nickade lite vid hans ord.
De var rimliga, det var verkligen dags för dem att äta men han var otroligt motvillig.
" Äta." Sa han och suckade.
Studerade honom, studerade hans kropp.
" Om vi äter här. Och jag får ha min man som utsikt." Viskade han och smekte honom över bröstkorgen och upp över axlarna och ned över hans armar.