PRS Lupple och Emma07

Zacharias lyckades åtminstone hindra skrattet ifrån att slinka ut denna gången av hur bråttom Benjamin fick helt plötsligt.
"Redan?" spelade han förvånat och oskyldigt, dock med ett brett flin på läpparna.
Han kunde heller inte låta bli att dröja då han ville att han skulle resa sig, tillräckligt länge för att locka fram en tydlig reaktion ifrån honom innan han följde hans råd och reste sig upp.

Benjamin såg på honom, bet sig hårt i läppen och skakade på huvudet.
" Du är så jäkla retsam." Muttrade han klagande, men det var tydligt att han gillade det.
Det kändes som timmar innan han äntligen reste sig upp.
Han hade en otroligt tydlig reaktion från sin kropp och drog snabbt ned honom igen.
"Snart." Mumlade han generat och försökte tänka på annat, men det var så svårt.

Det var riktigt roligt att se hur han klagade, men ändå verkade gilla det. Men det var föga förvånande, det var ju trots allt sån som Zach var och gillade han inte det skulle han väl aldrig ha gift sig med honom.
"Jag vet älskling, men du är alldeles för gullig för att låta bli." log han, mer uppriktigt den här gången - han älskade hans härliga reaktioner på det.
Att han snabbt befann sig i hans knä lockade fram ett hjärtligt skratt ifrån honom.
"Jaså?" flinade han glatt, var åtminstone lite snäll och satt still den här gången även om det var extremt lockande att inte göra det. Men lite synd var det ju ändå om honom.
"Är du säker?" tillade han glatt.

Benjamin lutade pannan mot hans rygg.
Det hade varit otroligt dumt att dra ned honom igen. Som om det skulle hjälpa.
Men vad annars skulle han göra?
" Jag kan inte gå runt såhär." Klagade han.
Men det var nästan svårare att sitta här.
" Åh du får helt enkelt dölja mig." Mumlade han och knuffade lätt upp honom för att sedan resa sig själv och rörde sig snabbt fram mot Zach, la armarna om honom och dolde de mer privata delarna bakom honom.
" Gå. Hotellet." Mumlade han.

Hela situationen var väldigt skrattretande, även om det kanske var Zach som hade "råkat" orsaka den. Inte för att det varit så oskyldigt försök, men ändå.
"Kan kan du, beror väl på hur modig du är." flinade han retsamt, Zach själv visste inte om han gjort det - egentligen skämdes han väl inte, och hade han fått i sig nåt mer glas först hade han definitivt gjort det.
Då han blev uppknuffad skrattade han glatt till, lade genast armarna omkring hans för att börja gå ut ifrån klubben.
Han älskade såna här tillfällen, det skulle nog onekligen bli minnen för livet och han ville komma ihåg varenda detalj.
De kom snart ut ifrån klubben, och Zach såg sig genast omkring på jakt efter en taxi.

Väl ute från klubben, stod han tätt intill sin älskling och sökte med blicken.
Och såg en taxi.
"Rakt fram." Sa han och tvingade varsamt fram honom dit och klev in i taxin.
När de båda satt där berättade han rätt adress och snart var de framme. Han betalde, såg menande på Zach och väntade in att han skulle gå ut först.
När han väl var ute så klev Benjamin ut och tog samma position som tidigare och gick mot hotellet och upp till deras rum.
Väl där inne pressade han sina läppar mot Zach och backade honom mot sängen.

Det skulle med största sannolikhet gå länge innan Zacharias skulle låta Benjamin glömma den här stunden. Nej, han skulle allt försöka påminna honom då och då när han tyckte det behövdes - och själv skulle han nog inte glömma det på länge så komisk som den var.
Då de till slut var inne på hotellrummet igen flyttade han sig tätt intill honom, besvarade intensivt hans kyss samtidigt som han lät fingrarna slinka in under hans tröja och strök med dem över hans mage och upp över bröstkorgen. Hans härliga hud som han aldrig tröttnade på, älskade känslan av den under sina fingrar. Han följde villigt med bak mot sängen, satte sig strax ner och drog med sig Benjamin.

Om det var något Benjamin var tacksam över, eller snarare en sak han var extremt tacksam över var att han och Zach var gifta.
Det fanns nån slags oskriven regel att mycket stannade mellan dem.
Som denna kväll, den var så pinsam och han hoppades, nästan visste att Zach aldrig skulle berätta om den för någon annan.
Det underlättade saker och ting.
Detta låg han och tänkte på, mycket senare när han hade armarna omkring sin älskling.
Han kysste honom mjukt.
" Jag älskar dig." Viskade han leendes.

Zacharias önskade på nåt vis att han aldrig skulle behöva ta sig härifrån. Att han bara kunde för alltid få ligga med armarna om Benjamin och känna sig såhär lycklig.
För han kunde inte beskriva sig med något annat ord än lycklig. Han besvarade glatt kyssen, som också den fick vara hur länge som helst om han fick bestämma.
"Jag älskar dig med." log han stort, med blicken vilande på hans vackra ansikte.
"Vi borde verkligen sova snart om vi ska ta oss upp ur sängen imorgon." viskade han och lutade huvudet emot hans bröstkorg.
"Fast å andra sidan hjälper det kanske inte att man är utvilad när man har Benji bredvid sig." log han.

Benjamin såg på honom, med ett leende lekandes på läpparna.
" Vi kan ta sovmorgon." Bad han leendes och kysste honom mjukt igen.
De där läpparna var ju som nån slags drog, helt beroendeframkallande och Benjamin var helt beroende av hela sin man.
Och han hade ingen som helst tanke eller vilja att bryta det beroendet.
I hans värld var detta ett positivt beroende.
" Zias då." Fliinade han och kysste honom igen.
"Sov nu." Bad han och la sig rätt och slöt ögonen och somnade konstigt nog otroligt fort.