PRS Lupple och Ginerva2003

Adrian började morra lågt.
" hej mina vänner" sa Dante.

Hon tog Adrians arm och kramade om, skakade på huvudet. "Inte här." Viskade hon mot Adrian. "Bry dig inte om honom." bad hon sedan, hon hoppades att ifall de inte låtsades om honom så skulle han försvinna- som en mardröm.

Adrian nickade.
" ni vet att jag hör va" sa Dante.

Hon himlade med ögonen, såklart hon fattade det. Men hon tänkte hålla sin egen plan och inte prata med honom trots att hon ville.

" jag kanske borde skolka från den här lektionen och gå iväg till ett visst hus och göra ficksa lite saker" sa Dante.
Adrian spände hela kroppen.

Hon vände snabbt blicken mot honom med tårar i ögonen. "Vad vill du?" Frågade hon ilsket och blängde på honom.

" ha lite kul vad trode du" sa Dante och sträkte fram handen för att sätt den mot hennes kind.
men Adrian tog tag i Dantes hand inna han hann.

Hon såg hans hand närma sig men såg sedan Adrian som greppade tag i den. Det var skönt, det kändes tryggt.
"Inte röra. " Viskade hon bedjande och vände bort blicken, försökte hindra tårarna.

" jag vill ju bara vara eran vän" sa Dante och försökte spela sorad.
Adrian kramade om Summer.

"Bete dig som en vän då." Viskade hon sårat och lutade sig mot Adrian, borrade ned ansiktet mot hans bröstkorg.