PRS Lupple och Emma07

"En historia jag vill höra mer av." hann Zach flina innan han fortsatte iväg mot toan, dröjde inte alldeles för länge där innan han återvände.
Då han närmade sig bordet och fick syn på Benjamin var det en något komisk scen om han fick säga det själv. Enligt honom var det tydligt hur kvinnan försökte flirta, och det var ju bara alldeles för gulligt hur Benjamin inte verkade förstå nånting. Hans rara man. Ändå kände han sig inte det minsta orolig eller svartsjuk - han litade fullt ut på att hans Benji var trogen. Med ett brett flin fortsatte han fram till dem, det var i sig väldigt roligt att se de båda och se ifall Benjamin någon gång fattat vad hon menade - men han ville nästan ännu hellre få se hennes min när han avslöjade sen.
Han smet fram och slog sig ner igen, nöjde sig dock inte med sin tidigare plats utan slog sig ner i Benjamins knä istället. Han kunde väl ändå gott få vara lite övertydlig med den där kvinnan.
"Hej älskling." flinade han mot Benjamin och gav honom en snabb kyss för att rikta blicken emot kvinnan sen.
"Vi är gifta, men lycka till med att hitta någon annan att få med dig." log han roat, vände den än en gång till Benjamin - men nu en endast kärleksfull blick.
"Du är helt otroligt gullig, vet du det? Märkte du inte alls hur hon flörtade?" log han glatt.

Benjamin såg på kvinnan med chockad blick, hon verkade liksom försöka klä av sig och hans enda slutsats var att hon måste vara komplett galen.
När han kände Zach i sitt knä så snodde han armarna hårt om honom och besvarade kyssen.
"Hej du." Viskade han och log mot honom, hans älskling.
Han försökte varna honom för kvinnan som verkade bli oerhört upprörd över detta.
" Du kunde sagt nått." Sa hon tjurigt och Benjamin följde henne med blicken när hon gick därifrån.
"Sagt vad?" Sa han oroligt och såg på sin älskling.
Få med sig? Vad skulle hon med honom till?
" Älskling. " Sa han och försökte finna orden.
Såg hans blick, hörde hans ord. Var han gullig nu också? Vad hade han gjort?
Men sen när han sa flörtade så föll polletten ned.
"Åh det var det som hon gjorde?" Sa han, förståelsen syntes i hans ögon.
"Hon var väldigt dålig, jag trodde hon var sjuk älskling. Så som hon höll på." Viskade han och rodnade lite. Gömde ansiktet mot sin älskling axel.
" Du är i alla fall tydlig." Mumlade han och höll armarna tätare om honom.

Då hon surt gick därifrån kunde Zacharias inte längre hindra skrattet, vände glatt blicken tillbaka till Benjamin. Som verkligen lyckades smälta Zachs hjärta ännu mer med att bete sig på det här viset.
"Sjuk? Jag skulle nog säga att hon var ganska framfusig." flinade han, hon hade ju åtminstone varit rakt på med vad hon ville. Ärligt talat förstod Zach henne, Benjamin såg ju minst sagt snygg ut där han satt.
"Jaså? Så svårflörtad som du verkar börjar jag ju undra hur jag lyckades flörta med dig ifrån första början." retades han, han kunde väl vara lite lätt trögfattad där verkade det som. Men han älskade honom bara mer för det.
Han vred på sig för att kyssa honom igen, lutade sig därefter mer emot honom. Nu när de ändå var ensamma passade han också på att flytta på sig och sätta sig mer bekvämt i hans knä, även om rörelsen och placeringen i sig var allt annat än oskyldig - men lite roligt fick man väl ändå ha, hans älskade man var alldeles för rolig att retas med för att han skulle kunna låta bli.

Benjamin såg på honom, och skakade på huvudet.
"Du får inte berätta för nån om detta älskling. Lova. De skulle aldrig sluta skratta. "Viskade han och såg sedan på honom, med ett sött leende på läpparna.
" Du flörtade som man förstod, det är väl en bra början." Viskade han och smekte hans kind.
"Och jag menar kom igen, minsta lilla vink ifrån dig- vem skulle inte chansa på den?" Viskade han och såg på honom.
Han besvarade kyssen och kände hur han placerade sig och det gick som direktsignaler till hans kropp.
Han bet sig hårt i läppen och försökte hålla sig i styr.
"Du är så elak." Mumlade han ansträngt och greppade tag i hans tröja. Som nått typ av stöd.
" Vi är på en nattklubb." Viskade han men skrattade sedan.
" Det finns visst avskilda rum, en liten fågel berättade det för mig." Viskade han men kunde knappt hålla sig för skratt.
Att han inte hade fattat.

Zacharias skrattade till av orden, smälte än en gång helt utav det där leendet. Att det gick an att älska en annan människa såhär mycket.
"Jag lovar." log han stort, ett leende som blev bredare och mer generat utav hans ord som värmde ändå in. Han var ju så rar.
"Nog ganska många." log han smått, utåt hade han väl ganska bra självförtroende men Benjamin var en av dem som fick se alla sidorna av honom och då kom även mer ödmjuka sidor med.
"Jag vet, alla har sina brister." retades han, var väldigt road utav hans reaktion - men han fick allt ångra sig lite också, för det fick honom att önska djupt att de var ifred nånstans.
Han tog hans händer i sina mer, lutade huvudet bak bredvid hans och skrattade till.
"Du har rätt, vi borde nog kunna hitta något sådant." viskade han tillbaks för att ge honom en kyss på kinden.
"En liten fågel?" flinade han glatt.

Benjamin nickade sakta och log brett, smekte hans sidor sakta och skakade på huvudet.
"Åh älskling, du har så fel. Jag lovar att många skulle ta chansen med dig om de fick. Men jag förbjuder dem. Eftersom ja du är min. " Viskade han och skrattade mjukt.
"Åh förutom du då, jag menar du är rätt perfekt." Viskade han och greppade tag om hans haka försiktigt när han vände sig mot honom och kysste honom på läpparna lite mer intensivt.
" En lite fågel. Du har också träffat fågeln." Flinade han och släppte taget och kysste honom mjukt i nacken istället.
"Men vi ska vara uppfostrade så." Viskade han och la armarna omkring honom.

Hans händer fick Zachs kropp att vara ännu mer på spänn, gjorde det nästan svårt att sitta still när han var så nära honom.
"Säger du det?" log han något generat.
Han var ju bara perfekt själv. Han besvarade glatt kyssen, väldigt passionerat förstås, fick sedan bita sig lite i läppen i ett försök att samla sig då han kände hans läppar mot sin nacke.
Uppfostrade? Vad i hela friden pratade han om, Zach ville bete sig allt annat än uppfostrat just nu.
"Jag trodde vi kom överens om att jag var ouppfostrad." sade han något sammanbitet.

Benjamin kände att Zachs kropp var på spänn och det var så roligt.
Han nickade.
" Det säger jag." Viskade han leendes.
Märkte sedan hans nästan irriterade reaktion av hans ord.
Han skrattade lågt.
"Åh du är jätteouppfostrad min älskling. Jag tänker bara att denna plats inte är riktigt läge för sånt." Viskade han mot hans öra.
"Men du kanske kan övertala mig?" Viskade han och drog in fingrarna innanför hans tröja och kysste hans hals retsamt.

Det märktes hur road han verkade, och det i sig fick Zacharias att bli på ännu bättre humör. Hur skulle han kunna låta bli det när hans älskling var glad?
Han skrattade lätt till av hans ord, han hade väl rätt i det iallafall. I båda.
"Kanske inte, men vårt hotellrum." flinade han, det var allt en desto bättre plats.
Skulle han driva honom helt tokig? Det kändes iallafall som om han var nära som han höll på med händer och kyssar.
"Jag tänker iallafall försöka." mumlade han till svar, drog händerna längs hans ben och lår - han kom inte åt mycket mer. Men han kom åt desto mer med att än en gång flytta något på sig i hans knä.

Benjamin ångrade sig lite efter det han sagt, att han utmanat honom så men samma stund som han började vidröra honom, och flytta sig i hans knä var den tanken försvunnen.
Han var så redo att dra.
" Okej, du har övertalat mig, kom igen." Mumlade han ansträngt och tryckte lite mot hans rygg för att han skulle resa sig upp.