PRS botillia1 & Lupple

Han nickade och kysste lätt hennes kind.
- du behöver inte ta på dig skulden. Du och Noah behövde ändå en dag tillsammans sa han med ett mjukt leende och gick ut i sovrummet och satte sig på sängen med ett lätt stön av smärta.

Hon log svagt över kyssen men kunde inte riktigt skaka av den här känslan, den här skulden.
Hur kunde han ta så lätt på allting?
Hon följde efter en stund efter ut till sovrummet, ganska chockad.
"Jag älskar dig." Viskade hon och gick fram och smekte hans kind försiktigt.

Han såg på henne och nickade sakta.
- jag vet älskling och jag älskar dig. Här har du ett levande bevis på varför vi vampyrer inte ska vara ute i solen sa han och tog fram en salva som han började smörja på sin kropp. Brännskadorna skulle vara läkta till morgondagen men just nu hade han riktigt ont.

" Hur kan du vara så? Jag vet inte lugn." Frågade hon och sjönk ned på knä framför honom och stirrade upp mot honom.
Solen?
Hade de tvingat honom att vara i solen? Vilka gjorde dessa saker?
Hemska varelser, onda det var vad dem var.
"Solen? " Viskade hon frågande innan hon ryckte åt sig salvan han höll i.
"Låt mig." Bad hon och såg på honom.

Han lät henne ta salvan utan att protestera och slöt ögonen av smärta när hon strök på den.
- det är straffet jag fick. En kvart ute i solen sa han och öppnade sakta ögonen och såg på henne. Hon tog verkligen hand om honom och hon var den enda som någonsin fått se honom svag.

"En kvart?" Frågade hon upprört och stirrade på honom.
"En kvart? Du är ju jätteskadad." Viskade hon men detta gav henne en ordentlig rädsla för solen.
Hon strök sakta och försiktigt på salvan precis över allt och kysste honom sedan.
" Du är ändå vacker." Viskade hon och la undan salvan.

Han såg på henne och besvarade kyssen mjukt.
- ja en kvart, det är som att lägga glödande kol direkt på huden, det tar inte lång tid innan den blir bränd sa han och log svagt åt hennes kommentar.
- det kommer vara läkt till imorgon sa han mjukt.

" Jag gillar inte alla de här reglerna som finns. " Sa hon tyst, ganska envist.
" Det är inte rättvist. " Muttrade hon men nickade av hans ord.
" Lova?" Viskade hon och såg på honom.
"Jag gillar inte att se dig skadad." Förklarade hon, som i detta fallet det fanns ju ingenting hon kunde röra vid utan att orsaka honom smärta.

Han såg på henne.
- ja, vampyrers lagar är striktare än de mänskliga men du måste också tänka på att vi vampyrer kan orsaka mycket mer skada sa han tyst och satte sig mer till rätta.
- jag lovar att allt kommer vara läkt imorgon, oroa dig inte la han till. Han såg hur Noah vaknade och hur han sträckte sig efter sin pappa för att hans pappa skulle lyfta upp honom i sin famn.Theodor svalde hårt.
- jag kan inte älskling sa han tyst.

Hon nickade sakta, det var ju ändå logiskt- hon förstod bara inte varför hennes, just hennes älskling skulle behöva bli skadad.
Hon såg mot Noah när han vaknade och svalde hårt, var ju tydligt hur han ville till pappa.
Hon fångade in honom i sina armar och tog en av hans händer som hon hjälpte honom att röra vid pappa med- på ansiktet.
Vilket för tillfället gjorde honom ganska nöjd.