PRS botillia1 & Lupple

Han gav henne ett litet leende och nickade mot väskan.
- det ska bli sol närmre Lunch så vätskan finns i min väska sa han mjukt innan han gick ut ur rummet och stängde dörren efter sig.

Hon nickade sakta. "Tack älskling- och va försiktig." Viskade hon efter honom, hörde dörren slås igen och lutade huvudet mot sin son och försökte hindra tårarna.
" Frukost, vi behöver äta." Sa hon sedan och reste sig upp och letade runt i väskorna efter blod, fann det i minikylen.
Hela tiden med Noah på höften och tittade efter något sätt att värma det.
Hon suckade irriterat när hon inte fann något och ställde tillbaka det och ringde upp rumsservice som skulle komma med frukost och la en flaska med sitt blod i ett varmt vattenbad men det skulle ta tid.
Ganska snart kom personal upp med en vagn med olika frukostalternativ.
Hon tackade och tog in vagnen och satte sig i sängen när de gått.
Fyllde på hans nappflaska med blod och la det i närheten av värmeplattorna som fanns på vagnen och började sedan mata honom med de olika alternativen på brickan.
Vissa hatade han, andra var okej och något såsom blåbär, jordgubbe var absolut favoriter.

Dagen fortsatte gå och under lunchtid så sprack det upp och kom sol som sen höll i sig hela dagen. På kvällen kom Theodor in på hotellrummet och till skillnad från dagen innan hade han nu på sig en långärmad hoodie och långa byxor och man kunde se på honom att han hade ont trots att man kunde se att han försökte dölja det.

Amelia hade haft en perfekt dag ihop med Noah, de hade myst på hotellrummet för att sedan gå ut i solen. De hade unnat sig människomat och när de hade börjat mörkna hade de gått hem igen.
Det var ganska sent och Noah hade sovit länge och Amelia gick runt och runt i rummet.
Övervägde flera gånger att leta efter honom men hade varje gång blivit påmind om Noah och nu satt hon hoppkurad på golvet vid sängändan och stirrade mot dörren.
När den väl öppnades så flög hon upp.
Såg att han var skadad och kände tårarna i ögonen.
Varför behövde han utsätta sig för fara hela tiden?
"Klä av dig. " Beordrade hon lågt men väldigt bestämt.

Han backade ett steg från henne.
- snälla inte nu, jag behöver ta en dusch sa han kort och gick in i badrummet och stängde dörren, vilket han aldrig brukade göra. Han låste dock inte. Medan han grimaserade av smärta drog Theodor av sig tröjan och byxorna och såg sig själv i helkroppsspegeln. Hela hans kropp från fötterna och upp till halsen var full av brännsår, vissa som blödde lite och andra som var som små blåsor. Han satte på vattnet på kallt och kände med handen så att vattnet verkligen var kallt.

Amelia såg efter honom, när han stängde om sig och det tog henne ungefär två sekunder att bestämma sig för att följa efter så hon rörde sig snabbt in till badrummet, nästan smällde upp dörren och väl där inne så såg hon nått fasansfullt.
Han var så otroligt skadad att hon knappt kunde kolla på honom.
"Vad fan har hänt? Och ljug inte. Jag vill veta." Sa hon och det hördes att hon inte var arg utan orolig.

Han gick in i duschen och slöt ögonen av både smärta och en känsla av att värmen han kände mot sin hud minskade.
- Du kommer kanske ihåg din kompis som blev förvandlad till vampyr som jag valde att rädda? Jag lovade därför också att ha ansvar över henne och så att ingen skadade henne men samtalet jag fick igår handlade om att hon u medan vi varit borta bitit ihjäl 2 människor. Eftersom jag hade ansvaret för henne så är det jag som får ta straffet sa han enkelt.

Amelia tittade på honom, varför hade det hänt? Hur hade det hänt?
Detta var hennes fel. Hon lutade sig lite mot väggen för att få stöd.
"Jag är så ledsen." Sa hon och såg på honom. Vad hade de gjort mot honom?
"Behöver du blod eller nått?" Frågade hon och snurrade på ringen på sitt finger.

Han såg på henne och skakade lätt på huvudet.
- det är inte ditt fel Amelia, jag valde att ta ansvaret över henne, inte du sa han och gick ut ur duschen och drog en handduk om sig medan han lätt grimaserade.
- nej tack, det är bra sa han med ett litet leende.

Hon suckade lågt och såg på honom.
"För min skull." Sa hon och såg på honom.
Såg att han grimaserade.
"Säkert?" Frågade hon och såg på honom.