PRS Lupple och Ginerva2003

” bra” sa han och smekte hennes kind.
” vill du gå till skåpet skälv eller vill du hellre att jag bär dig min sköna?” Frågade han.

Hon kysste honom flera gånger och skrattade lågt.
" Du får väldigt gärna bära mig." Viskade hon lyckligt och såg på honom med nästan glittrande ögon.

han kysste henne till backa och lyfte upp henne i brlops stäning sen bara han henne till skåpet där Dante stod och såg mot dom.
Adrians leende försvan genast.
" så här här mina favorit personer här på skolan" säger Dante och flinar.

Hon var lycklig, hon skrattade och kysste honom på vägen tills hon såg Dante och hela hennes humör försvann och hon blev istället rädd.
Hon klamrade sig fast vid Adrian och försökte få hjärtat att sluta rusa.

" du står lite i vägen" sa Adrian bittert mot sin bror.
" åh gör jag det visste jag inte" sa Dante och backade bort lite.
" ja tror jag måste gå nu men hoppas inget otur samt händer er" sa Dante och log stort.
Adrian morrade.

Hon följde honom med blicken och hoppade sedan ned från Adrians armar och öppnade sitt skåp med skakiga händer.

" är du okej sja jag hämta vaten åt di" frågade han med en orolig stäma

Hon skakade på huvudet, men nickade sedan. Försökte hitta sin röst.
"Inget vatten." Viskade hon och fick upp skåpet.

" okej" sa han.
han lindade armarna om hennes midja.

Hon plockade ut de böckerna hon behövde och smällde sedan igen skåpet och lutade sig mot honom.