Vad har ni i ert "ctrl + v" just nu?
Forum
> Quidditchplanen
> Vad har ni i ert "ctrl + v" just nu?
Nymphie
Elev
|
10 feb, 2021 17:09
|
HermioneGranger100%
Elev
|
lyssna på svart bälte, kapite 20.
Frågor:
1. Zackis alla sinnen är på helspänn när han hasar sista biten genom sanden. Vad menar man med detta? Vilka sinne har vi?
2. Vem är det som jagar Zacki?
3. Varför smärtar det i Zackis tår när han blir jagad och springer?
4. Zacki springer mellan olika containrar. En rödfärgad container är märkt med något speciellt. Vad?
5. Nikos letar efter Zacki som gömmer sig. Hur lyckas Nikos hitta Zacki? Berätta.
6. Zacki blir fast vid kanten av en container och bestämmer sig för att hoppa. Vad hade du gjort om de varit i Zackis situation. Berätta.
Be Happy Be Brave Be You
11 feb, 2021 15:08
|
Zendaya
Elev
|
Postiktal - Beskriver förloppet efter ett anfall
11 feb, 2021 15:43
|
Aurora Borealis
Elev
|
→ Att hantera frågor som befinner sig utanför teoriernas intervall är problem för både religionen och vetenskapen, och svårigheten att besvara dem är ungefär densamma oavsett om man nyttjar vetenskap eller religion som verktyg.
11 feb, 2021 17:43
|
Nymphie
Elev
|
18 feb, 2021 17:49
|
Asked Calmly
Elev
|
🙄
25 feb, 2021 11:14
|
Medi
Elev
|
Tydligen ett kapitel..
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Kapitel 15
De kunde knappast tro sina öron. Förfärat såg Alexander och Vincent på henne när hon hade berättat klart. Hur hon hade beskrivit drömmen till minsta detalj. Försiktigt drog sig Vincent sig tillbaka och skakade på huvudet.
”Åh Rhiannon.” Viskade han och såg sårat mot Alexander som gav honom en kort nick innan han lämnade rummet.
Alexander såg mot dörren innan han försiktigt gick mot sängens kant.
”Jag tror du är lite spänd just nu Rhiannon. Så fort Vincent kommer tillbaka så ska ja hämta lite medicin till dig. Så du kan sova bättre och slippa smärtan.” Sa han lugnt innan han sträckte ut sin hand och fattade hennes. Rhiannon drog inte bort handen, orkade inte och hon såg på honom.
”Men...” Började hon för att protestera men Alexander skakade på huvudet.
”Inga men Rhiannon. Vincent är orolig för dig. Han skulle säkert bli lika orolig för Luna eller Dia.” Sa han men han visste att det var en lögn. Vincent hade blivit förhäxad av Rhiannon.
”Så lägg dig tillbaka i sängen så kommer han snart.” Han släppte handen och just då kom Vincent in i rummet med en tjock filt i händerna.
”Ifall du fryser.” Han gick fram och brede ut den om hennes kropp.
”Då är det min tur att försvinna.” Alexander nickade innan han försvann från rummet och Rhiannon drog fram en stol till sängens kant.
Alla mardrömmar hade börjat hos honom och hon började bli blekare och såg mycket smalare ut trots att hon åt. Vincent drog in luft, kände den svaga doften av blod från henne och lutade sig fram mot henne. Lät sin svala hand smeka över hennes varma kind.
”Jag lovar att beskydda dig Rhiannon.” Viskade han och lät tummen stryka varsamt över kinden. Hon kunde känna tyget från hans kavaj kittla hennes kind och hon slöt tröttsamt ögonen. Hon kände sig trött, sliten av alla mardrömmar och hon kved till av smärta.
”Snälla lord Bloodthorn får jag sätta mig upp?” Viskade hon och såg med en bedjande blick på honom men han skakade på huvudet. Alexander kom in med en väska och han såg lugnt på dem.
”Då är jag tillbaka.” Sa han lugnt, ställde ner väskan på sängen och iakttog dem.
”Jag tänker ge henne en injektion. En relativt ny metod och den kommer göra att hon sover bättre.” Vincent såg på honom och sedan ner på Rhiannon.
”Kan vi inte bara försänka henne med hjälp av våra förmågor?” Vincent höll i Rhiannons hand medan han såg på Alexander
”Då finns det en risk att hon drömmer.” Alexander öppnade väskan och plockade upp en liten ask i trä och såg sedan på dem. Att förklara allt skulle göra Vincent lugn men hur skulle det vara för Rhiannon? Det kunde bara hon veta.
Försiktigt öppnade han lådan och tog upp en cylinderformad sak. I botten av cylindern var det två ringar samt en stav som även hade en ring längst ut. Alexander harklade sig när han tog upp en liten glasflaska och visade upp detta.
”Det här är medicin som ska komma in i ditt blodomlopp.” Förklarade han och plockade upp något som liknade en synål. Men den var mycket längre och mycket grövre.
”Vincent kan du vara snäll att hålla ner henne. Kavla gärna upp hennes tyget på hennes med.” Alexander placerade den lilla flaskan i cylindern. Det hördes ett litet klick och han log mot dem.
”Lovar du att hon sover utan mardrömmar?” Vincent reste sig och drog ner filten för att kavla upp ärmen på Rhiannons klänning.
”Jag lovar dig det. Hon kommer sova drömlöst.” Rhiannon såg skräckslagen ut och kunde inte släppa Alexander med blicken. Hon lade inte märke till att Vincent hade rest sig och inte att han dragit ner täcket för att blotta armen. Men när hon kände hans händer om sin arm vred hon sig. Tårar började bildas i hennes ögon men hon varken skrek eller började gråta.
”Rhiannon kämpa inte emot snälla. Det kommer att göra ondare då.” Alexander placerade sin lediga hand över hennes ena arm och höll i den och förde nålen mot huden. Försiktigt stack han in den grova nålen genom huden och lät tummen pressa ner ringen för att spruta in medlet.
Hon kände en stickande värme sprida sig i armen och redan nu kände hon ögonen bli tyngre. Han drog ut nålen och tog ett steg tillbaka.
”Du kan släppa henne nu.” Sa han och såg hur Rhiannon föll i sömn. Hennes kinder var våta av tårar och han skakade på huvudet. Vincent lättade på greppet och drog tillbaka filten innan han drog fram näsduken ur bröstfickan för att torka bort hennes tårar.
”Tack Alexander jag vet inte vad jag ska göra utan din hjälp.” Vincent reste sig upp och stoppade ner näsduken tillbaka i bröstfickan.
Alexander stängde väskan innan han höjde blicken mot Vincent.
”Hon betyder mycket för dig men hon är nu en viktig del för far så jag har inget val än att ta hand om henne.” Förklarade han och såg mot den sovande kvinnan.
”Medlet kommer att hålla i sig till morgonen och jag hoppas då hennes feber har lagt sig.” Han tog väskan i ena handen och vände sig om för att börja gå mot dörren.
”Jag är i närheten Vincent men försök att inte oroa dig. Hon kommer att bli bättre.” Han såg över axeln innan han lämnade rummet och lämnade dem ensamma.
Vincent såg på henne där hon sov och han sträckte ut en hand för att ta hennes hand. Han skulle sitta i fem minuter och sedan skulle hon få vara ensam. Han såg hur hennes bröstkorg höjdes och sänktes med lugna andetag. Han drog in hennes doft. Om bortsåg från svetten, den unkna doften av smuts så tyckte han att hon doftade av rosor och möjligtvis av nattens söta kyla.
Försiktigt stängde han dörren efter sig för att sedan gå mot trappan.
”Lord Bloodthorn.” Darcel mötte honom vid trappan och han bugade djupt för honom.
”Hur mår hon? Jag mötte baron Bloodthorn och han berättade att Rhiannon var sjuk.” Darcel hade händerna längst sidorna när han iakttog sin lord.
Vincent gav honom en blick och log sedan trött.
”Jag tror hon mår bättre. Hon är försatt i en drömlös sömn just nu men hon kommer må bättre snart.” Han höjde huvudet och såg sedan på Darcel. Nog skulle rummen över köket fungera som sovrum?
”Stanna kvar här Darcel. Jag ska tillkalla de andra.” Vincent såg på honom innan han slöt ögonen för att kalla på de andra.
Darcel, Blake och Luna såg på sin lord som stod några trappsteg över dem.
”Jag vet att de här tio åren har varit jobbiga för er och jag har funderat.” Han såg på dem och vände sig om och började gå upp för trappan.
”Om ni följer med så har jag en sak att visa er.” De gick tyst efter honom upp för trappan.
När de kommit upp så harklade han sig och pekade mot rummen som låg över köket.
”Jag har ingen användning för de rummen. De är fyra små rum totalt.” Vincent gick fram till en av dörrarna och öppnade. Rummet var mörkt och dammigt. En kall luft smet ut.
”Jag vill att ni städar de här rummen. Ni kommer att få sova här uppe från och med när rummen är klara. Så era uppgifter är nu att färdigställa rummen. Om ni inte hinner så tar den andra gruppen vid där ni slutade.” Sa han och lade huvudet på sned.
”Några frågor?” Sa han och de skakade på huvudet och bugade sig för honom.
”Vi tackar er lord Bloodthorn.” Sa de samtidigt och han gav dem ett leende innan han nickade.
”Se till att inte skada er eller bli sjuka bara.” Efter de orden lämnade han dem och tog sig till biblioteket.
Elden sprakade när han klev in och han gick fram till soffan där han slog sig ner. På soffbordet intill låg boken han höll på att läsa och han sträckte sig efter den.
Hade han tagit rätt beslut nu gällande rummen? Nog skulle de bli bättre och de skulle säkert inte frysa lika mycket. Han hade förändrats och blivit mildare den natten han druckit från Rhiannon.
Han lade ifrån sig boken och gned händerna över ansiktet. Det han läste ville inte gå in och tankarna på Rhiannon gjorde det mer omöjligt.
Ett ylande hördes utanför och Vincent vred huvudet mot det stora fönstret innan han reste sig. Snabbt gick han fram och såg ut över gården men han kunde inte se något ovanligt. Sedan höjde han blicken så han kunde se fullmånens bleka ljus. Om han koncentrerade sig kunde han höra hur hans tjänare städade rummen på övervåningen. Han kunde även höra Rhiannon och tjänarna från daggruppen andas lugnt.
Återigen gick hans tankar tillbaka till Rhiannon
Hennes mardrömmar oroade honom och inte nog med det så var det nog ett stort misstag att ha tagit med henne till faderns slott.
Hörde hennes mardrömmar till den kommande ceremonin? Skulle han skicka iväg Rhiannon till Lulu för att hålla henne mer säker?
Långt borta kunde han höra knackningen på ytterdörren och han vände sig om. Han hade ingen aning om vem det kunde vara. Men det var doften som avslöjade dem och han gjorde sig beredd på det värsta.
Darcel stod vid ytterdörren när Vincent kom fram bakom trappan, såg när Anwir kom in och efter honom så kom resten av klanen Bloodthorn.
”Ah Vincent!” Utbrast han och gav honom ett kyligt leende. Vad gjorde de alla här? De hade väl haft mötet redan? Sällan var det att far lämnade slottet.
”Far....” Sa han kort och gjorde sig beredd på det värsta. Var de här för att göra Rhiannon illa?
”Vilken överraskning att se er här.” Började han men Anwir viftade med ena handen och såg såg sig om i den stora hallen.
”Har du något rum vi kan sätta oss i?” Frågade Anwir och vände blicken åter till Vincent.
”Självklart, Darcel?” Han vände sig mot Darcel som stod vid ytterdörren.
”Vill du vara så snäll att göra i ordning matsalen? Ställ fram några flaskor med blod och bägare.” Bad han med en lugn röst och vände blicken mot dörren.
”Självklart lord Bloodthorn.” Darcel bugade sig djupt för honom och försvann i hallen där matsalen låg.
”Ah Alexander vad bra att ni är här.” Alexander ställde sig vid Vincents sida med en frågande blick.
”Vet du vart Rhiannon befinner sig?” Anwir gav Alexander en lugn blick och han nickade.
”Hon är försjunken i djup sömn. Jag kan inte väcka henne tyvärr.” Sa han och bugade sig djupt. Anwir log men skakade på huvudet för att sedan ta av sig den höga hatten.
”Åh det var inget sådant jag menade Alexander. Det är bra att hon sover.” Han tog ett steg närmare och placerade en hand på hans axel.
”Så Vincent ska vi inte bege oss?” Anwir såg mot honom innan han släppte taget.
”Självklart far.” Vincent började gå och de andra började gå efter.
”Så vad fick er att komma hit?” Darcel hade stängt dörren och Vincent sträckte sig efter sin bägare.
”För lady Rhiannon skull.” Anwir höjde sin blick från sin bägare innan han ställde ner den.
”Jag är väl medveten om våran överenskommelse men jag är inte säker på att jag gjorde rätt val.” Anwir förde bägaren mot sina läppar och drack några klunkar innan han ställde tillbaka bägaren på bordet.
”Så du kommer ta henne ifrån mig? Är det ni menar?” Vincent iakttog de andra i klanen. Såg från lady Charlotte till greve Louis och sedan hamnade hans blick på baron Alexander. Hans blick var svår att tyda men han vred snabbt på huvudet. Hans blick fastnade på Aurora där hon satt intill far. Om det var någon han hade svårt att lita på så var det hon. Fars högra hand och hans första skapelse och del i klanen Bloodthorn.
”Vi är här för att prata om lady Rhiannon.” Sa Anwir lugnt igen och han drog efter andan.
”Jag vet att hon är en tjänare till dig men jag vill att hon blir en docka till er. Hon får inte komma till skada och hon får inte bli sjukare än det hon är.” Sa han och Aurora nickade lite för ivrigt tyckte Vincent men han svarade inte.
”Det är ett halvår till ceremonin och vi är så nära att lyckas.” Anwir böjde sig framåt och han såg på sin klan med ögon som glittrade från ljusstaken framför honom.
”Jag skulle vilja ta lady Rhiannon hem till slottet igen men jag tror hon skulle protestera rätt mycket.” Anwir skrockade innan han blickade mot Aurora som gav honom ett kallt leende tillbaka.
”En bestämd liten dam är vad hon är.” Många började fnittrade till men inte Vincent och Alexander.
”Var det det ni ville komma hit för att säga? Jag förstår inte vad ni menar far.” Vincent kunde verkligen inte förstå.
”Att jag inte bryr mig om vad lady Rhiannon tycker och tänker om mig. Så fort hon har vaknat till så ska hon fara tillbaka till slottet med mig. Där kan jag hålla henne under uppsikt och i säkerhet så att inget kan hända henne.” Anwir såg sedan på de andra och nickade svagt.
”Eran uppgift är att bilda henne till den grad ni har förmågan till. Läsning, skrift och språk kommer att vara till stor nytta för henne. Men även andra ämnen är lika viktiga.” Anwir gav dem ett vagt leende innan han reste sig och placerade sin hand på Auroras axel.
”Hertiginnan Aurora, lady Charlotte och lady Lily.” Han gjorde en konstpaus och klappade lätt på hennes axel.
”Eran uppgift är att bilda henne kvinnligt. Hur ska en kvinna bete sig med en status som en lady?” Alexander såg på Anwir och harklade sig. Han såg på Vincent innan han reste sig upp.
”Så ni kommer ta henne till ert slott? Men inte nu när hon är sjuk? Förstod jag er rätt far?” Anwir vände sig mot Alexander och nickade kort.
”Ja det stämmer att jag tänker ta henne med mig. Jag är orolig att något kommer att hända. Att hon blir bortskickad eller att hon kommer till skada som tjänare därav att hon kommer bli en lady trots sin mänsklighet.”
Hon skulle försvinna från honom? Vincent greppade efter bägaren och svepte blodet innan han reste sig.
”Far....” Vincent såg på honom och svepte med handen över rummet. Vågade han sätta sig emot honom och vad skulle konsekvenserna bli om han gjorde det?
”Jag vet inte vad jag ska säga far. Rhiannon verkade inte trivas i slottet. Är det inte bättre att hon är här?” Han satte sig ner och knäppte händerna under bordet.
Anwir gav honom en kylig blick innan han började gå sakta mot honom.
”Det verkar som om du har invändningar Vincent kan det vara så?” Anwir hade kommit fram till honom och han lade sin grova hand på Vincents axel.
”Är så det möjligtvis att lady Rhiannon har förhäxat er?” Vincent svarade inte honom utan blickade ner i bordet. Det kändes som förhäxad var en bra förklaring och han höjde huvudet för att möta Alexanders blick. Skulle han hålla det hemligt eller ej?
”Jag vet inte far. Det kan mycket väl vara så.” Anwir lättade på greppet innan han gick tillbaka till sin plats.
”Jag är er skapare och mina ord är lag. Lady Rhiannon ska följa med mig.” Något inom Vincent sjönk när han slog ner blicken. Han skulle förlora Rhiannon inom en snar framtid och det fanns inget han kunde göra.
”Far om jag får säga en sak.” Alexander harklade sig innan han reste sig upp. Hans blick var fäst på Anwir som gav honom en nickning som svar.
”Lady Rhiannon ligger med en feber för tillfället och borde inte flyttas. Så om hon ska med er så vänta några dagar innan. Om ni inte väntar kan hon bli sjukare och det är nog inte er plan?” Sa han innan han slog sig ner igen.
En fnysning kom från Anwir men han nickade kort.
”Om det är er bedömning så flyttar jag inte på henne. Se bara till att hon är frisk inom tre dagar eller kortare Alexander.” Han såg ut över rummet och såg på Aurora. Hennes mörka hår var uppsatt i en vacker uppsättning med smycken. Klänningen hon bar var mycket vacker och lika fylld av gnistrande stenar,
”Då är vi klara här tror jag.” Anwir harklade sig innan han höjde handen.
”Jag kommer att hämta henne om några dagar och då vill jag att du är beredd på det.” Han reste sig och så gjorde även de andra. Tillsammans började de gå mot utgången och sist gick Vincent. Han kunde inte tro det.
Han skulle förlora Rhiannon. Människan han börjat älska.
Huset Bloodthorn
☽
Boken - Från min värld till din
26 sep, 2021 11:07
|
Nymphie
Elev
|
28 sep, 2021 12:37
|
Emmi
Prefekt
|
D R I C K A !
29 sep, 2021 21:12
|
imok
Elev
|
4 okt, 2021 19:07
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen