Första året

"Jag vet inte, sa jag.

- Så ni går bara eller? fnös jag irriterande
varför sa hon inte bara sanningen, hon skulle ju inte direkt göra något mot reglerna...

(asså du vet att jag inte vet!)

John fortsatte gå mot utgången. John hörde något bakom sig som viskade så han vände på huvudet.
Sally och Zyl skyndade sig att gömma sig och John bara ryckte på axlarna och gick vidare.
När dom var vid Entréhallen så stannade John igen och vände på huvudet och Sally och Zyl hann inte att gömma sig.
"Har ni följt efter oss?" frågade jag dom och la armarna i kors.
"Jaa..." sa Sally.
"Kan ni gå tillbaka, snälla? Vi vill vara ensamma!" sa James och vinkade av sig dom.

(Va? Jag fattar inte vad du säger battlekid)

"Nej vi stannar, sa jag.

- Ja, jag vill veta var ni ska sa jag bestämt och inte lika osäkert längre

( trodde sally gick med james och john, men tog bort den kommentaren )

-Okej, det verkar vara omöjligt att få er att ändra er. Vi ska till den förbjudna skogen, sa jag.
-Varför, undrade Sally.
-Därför att vi misstänker att ett mäktigt föremål finns där och att Herta letar efter det. Och om hon får tag i det är vi magiker illa ute, sa John.
-Okej, vi hjälper er, sa de två andra.

-Kan jag få prata med dig James? frågade John.
-Visst.

De gick en bit bort och började viska till varandra.
-Ska vi verkligen låta dem hjälpa oss?
-Ja, sa jag bestämt. Det kan vara nödvändigt med fler trollstavar ifall att vi möter något hemskt.
-Okej.

Och så gick de tillbaka.

-Okej ni får följa med, sa jag.

Och så fortsatte vi att gå, men stannade ett tag vid början av skogen.

John suckade och himlade med ögonen. "Vi ska på pojktoaletten!" sa John, "Vill ni kanske följa med dit?".
John som hade kommit med det första han tänkte på i nästan hela sitt liv tyckte att denna lögnen var rätt bra för att dem kunde ju inte följa med till pojktoan.

John hade plötsligt ändrat sig och gick tillbaka till slottet, men jag hindrade honom.

-Du behöver inte vara rädd, sa jag.
-Jag är inte rädd, fräste John. Jag vill bara inte att de ska följa med oss.
-De måste, vi kommer aldrig att bli av med dem, lita på mig.
-Okej, sa han och vi fyra började gå in i skogen. Nu började det bli mörkt.
Vi valde att hålla ihop ifall att nånting skulle attackera oss. Men allt vi såg var träd.