Vikings PRS Emma07 & wolfy

Asta tvivlade inte på att den mäktige åskguden skulle visa dem nåd, tvärtom borde de favorisera Harek. Men att göra en uppoffring var en viktig sed. Ingen ville riskera att göra sig ovän med gudarna, speciellt inte om han inom en snar framtid skulle resa iväg igen mot väst.
"Undervärdera aldrig en kvinna." Trots att han låtit skämtsam på rösten så var det bara ett vänligt tips hon delade med sig av. En kvinna var beredd på att gå långt om hon inte såg någon annan utväg. Och den unge jarlen hade ingen aning om vad hon var kapabel till. Hon låg kvar i sängen en stund till innan hon tog sig upp på benen, annars var risken stor att hon aldrig skulle komma upp därifrån utan istället ägna hela dagen åt Harek. Vilket visserligen inte lät som en tokig idé.


"Min lilla tyrann." Audun klappade henne på huvudet. Han var inte säker på när han skulle släppa det lilla smeknamnet för henne, för tillfället var han ganska förtjust i det. Ingalunda var det menat på ett elakt sätt. Folk skämtade med varandra hela tiden och hade man inte lite skinn på näsan så passade man inte in i gänget heller. Darelle - Tyra - däremot hade många välkomnat med öppna armar. Visst fanns det surmulna gubbar som inte tyckte att hon hade något att göra där bland dem, men det var ju heller inte upp till dem att bestämma om något.
"Det kan nog vara en god idé för dig att prata med Harek något tag." Audun gav Tyra en menande blick.

Harek flinade oskyldigt emot henne, tänkte varken protestera eller förneka att han gjort det. Även om han egentligen inte tyckte han gjorde det - hon kunde säkert komma till användning, om inte annat hade Harek gärna med henne som sällskap för att få tid med henne. Vilket han för tillfället inte verkade få mycket mer av då hon klev upp. Han såg efter henne för att sen sucka och sen dra sig upp ur sängen själv, börja dra på sig kläderna igen då det egentligen var hög tid att komma igång med dagen.

Tyra himlade med ögonen åt honom, men ändå var det inte helt utan en antydan till ett leende - något måste hon väl ändå ha gjort rätt eftersom han ansåg henne vara hans tyrann. Vilket hon rätt gärna var.
"Tok." svarade hon bara, utan någon egentlig grund till sina anklagelser vilka heller inte var särskilt allvarliga. Då han föreslog att hon skulle prata med jarlen rynkade hon dock pannan, hängde för en gångs skull inte riktigt med.
"Varför då?" frågade hon lätt förvirrat.

Då hon fått på sig en klänning samt samlat ihop kläderna som behövde tvättas, lämnade hon huset för att gå ner till älven där några kvinnor redan var i full fart med sina dagliga sysselsättningar. Asta knäppte händerna framför sig och frågade om de kunde vara rara och se till att hennes, och jarlens, kläder blev tvättade.
"Givetvis mot kompensation," försäkrade hon kvinnorna som genast avfärdande skakade på huvudet åt henne. De försäkrade henne om att de så gärna hjälpte till och att hon inte behövde tänka på någon kompensation. Kvinnorna var onekligen beundransvärda. De hade enorm respekt för Harek och uppenbarligen också för henne. Asta vände sig om för att återvända upp till huset.


Fundersamt såg han på Tyra som inte verkade se någon anledning till varför hon borde prata med Harek. Själv ansåg han det vara på tiden att hon tog sig i kragen. Även om hon inte pratade med jarlen så var det ju en bra början om hon ens under några möten eller gemensamma tillställningar välsignade dem alla med sin närvaro.
"Han har ju knappt sett röken av dig sedan du kom hit," påpekade han, tyckte redan det var anledning nog. Hon som annars brukade vara så kvicktänkt i alla situationer verkade inte alls hänga med för tillfället.

Harek var snart påklädd och klar, begav sig med en gäspning ut för att prata ihop sig och samla ihop några av männen han ville ha med ner till stranden. Vilket än så länge gick rätt bra, han hade snart fått tillräckligt med män - ifall man räknade med Audun, vilket han automatiskt gjorde - innan han begav sig just mot vännen för att knacka på.

Tyra var fortfarande inte riktigt helt med på vad hon menade att hon skulle vilja säga till honom, förräns hon iallafall fick en misstanke. Kan hända att det var den enda, men det var någon iallafall.
"Du menar att du vill att jag är med mer?" frågade hon med ett litet leende, hoppades åtminstone att han syftade på det då hon definitivt ville engagera sig mer i livet här. Hon hade egentligen inga svar på varför hon inte gjort det så mycket tidigare, kanske bara för att hon helt enkelt försökt hålla sig någorlunda dit dem verkade tycka hon hörde hemma - men det var också nåt hon gärna ändrade på. Då det knackade på dörren suckade hon, hade hoppats på att få desto mer tid med honom men tydligen inte.

Asta följde efter Harek. Han hade ju inte sagt nej åt henne, och även om han gjort det hade hon inte lyssnat på honom. Hon såg ingen anledning till varför hon inte skulle få vara där männen var, speciellt om hon faktiskt kunde vara till nytta.
"Hej Troels," hälsade hon till en lång, smal man som satt utanför sitt hus. Han var en intressant filur i Astas ögon, skämtade mycket men han var lojal mot Harek och så som hon förstått det hade han varit där från början. Troels skrattade till och vinkade åt henne. Hon stannade upp bredvid Harek då han knackade på ytterligare en dörr.


"Ja, men det är inte mig du ska fråga. Harek är jarlen." Audun må vara den som bestämde i andra hand, men hade man problem eller frågor så vände man sig mot jarlen i första hand. Så fungerade det bara. Audun tvivlade starkt på att hans vän skulle ha någonting emot att Tyra var en del av dem, men det var ändå en fråga som behövde gå via honom. Då det knackade på dörren bokstavligen slet han upp den och sken upp i ett leende då det visade sig vara hans vän som hälsade på. Vilket sammanträffande.
"Harek, min vän! Vi pratade nyss om dig." Audun dunkade sin vän i ryggen innan han vände sig mot sällskapet vännen hade med sig.
"Ceolwyn," log han och nickade lätt, blev dock tillrättavisad om att hon lyssnade till namnet 'Asta' från och med nu. Ännu ett sammanträffande.

Harek blev snabbt välkomnad in, vilket lockade till ett leende av hur ivrig han verkade.
"Jag räknar med att det bara var bra saker då." flinade han och dunkade till vännen i axeln tillbaka. Han vände blicken in mot hans hus och kunde inte låta bli att flina lite av åsynen av Darelle där också - det var inte alldeles för svårt att lista ut vad de verkade ha ägnat sig åt. Men han var glad för vännens skull. Han nickade mot henne och hälsade.

Tyra log nöjt då det visat sig att hon gissat rätt, och att han mycket riktigt ville ha med henne mer i samhället. Men hon fick inte mycket tid åt att tänka mer på det tack vare Harek som dök upp. Hon var ganska kvick upp och drog på sig sin klänning igen då det knackade, ändå hann hon precis få på sig den då Audun drog upp dörren - hon fick väl bara hoppas att det inte var alltför uppenbart vad de hållit på med, även om hon inte hade det minsta emot att folk visste om det egentligen.
"Verkar som om jag inte är den enda som bytt namn. Asta numera", sade hon och gjorde en kort paus.
"Angående detsamma undrar jag ifall jag fortfarande är fånge här?" frågade hon.

Asta lät blicken vandra runt i huset, fastnade lite extra vid sängen innan hon med skuggan av ett leende vände blicken till sitt sällskap igen. Trots att hon inte stod Darelle - Tyra - något vidare nära så var hon glad över att hon hittat en man som gjorde henne lycklig. Hon vände sig efter en stund om för att gå ut igen, deras samtal borde ändå inte dröja så länge.


Audun gav hans vän en frågande blick, gjorde en gest med handen som för att uppmuntra honom att öppna munnen och tala om vad han hade på hjärtat. Han hade knappast kommit dit bara för att hälsa på. Då Tyra öppnade munnen vände han uppmärksamheten till henne och satte sig ner på långbänken. Det var en konversation mellan henne och jarlen som han inte tänkte ta del av. Än.

Harek vände blicken till Tyra då hon tog till orda, det var väldigt vad tajmade dem här kvinnorna var. Först hade båda bytt namn och sen alla de här frågorna om deras frihet. Det var visserligen väldigt förståeligt att dem undrade över det, men ändå.
"Du är fri att stanna eller lämna som du vill, ja. Men du verkar ju ha gjort dig rätt hemmastadd här", flinade han lite, rätt road över det hela. Blicken vände han snart till Audun igen, ville försöka komma till sak.
"Jag tänkte vi skulle passa på att dra upp båtarna idag innan stormen", sade han, räknade ju med att vännen skulle följa med direkt.

Tyra var väl inte riktigt lika road över hur han jäklades, men hon räknade heller inte med annat - dem var vikingar och missade väl sällan en chans att jäklas, och särskilt inte ifall det handlade om sånt. Plus att hon hade samma humor själv. Men ändå himlade hon lätt med ögonen.
"Tack. Och tänka sig att jag har det - jarlen kanske bara är avundsjuk?" flinade hon, kanske att hon egentligen borde behandla honom med lite mer respekt men att tänka sig för var inte hennes starka sida.

Troels kom gående och stannade upp vid dörren. Han sög på ett grässtrå och betraktade Asta en stund innan han flinade brett, precis som om han visste något som hon inte gjorde. Hon skakade på huvudet åt honom innan hon gav honom en retsam knuff, lutade sig därefter mot dörröppningen för hon hade ju inte kunnat undgå att höra konversationen som pågick därinne.
"Jag tar väl hand om jarlen." Hon fäste blicken på Tyra. "Han har ingen anledning att vara avundsjuk." Var någon avundsjuk så var det förmodligen på dem. Det var många kvinnor som skulle vilja vara i hennes skor, och trots att hon för tillfället enbart var en fri kvinna som råkade dela säng med jarlen, så väckte det en hel del tankar och åsikter.


Audun suckade åt Tyra, visste inte om han skulle vara road eller irriterad över det faktum att hon inte ens visste hur man höll tungan i styr då man pratade med jarlen. Det var väl en sak om man var gammal bekant men de två hade knappt ens sett varandra sedan kvinnorna kidnappats och tagits till fånga.
"Jag visste att mina ögon inte förrådde mig," utbrast Troels och gav ifrån sig ett glatt ljud, klappade både Asta och Tyra på axlarna.
Audun kände nästan som om han missade en poäng där så han tänkte rädda sig själv ur situationen.
"Naturligtvis," nickade han åt Harek samtidigt som han gick ut genom dörren. Han hade ju redan kvällen innan lagt märke till de mörka molnen i horisonten så det var en klok idé att rädda båtarna innan det var för sent.

Harek kunde inte låta bli att skratta till lätt åt hennes kommentar, tog som med det mesta hennes kommentar med en nypa humor. Det verkade som om det ändå behövdes med den där kvinnan.
"Nej, jag är så nöjd så", flinade han, lite road av hur Asta genast lade sig i. Det var roligt men ändå gulligt på något vis. Troels utbristande fick honom dock att ge honom en konstig blick, hängde inte riktigt med men lade inte någon större vikt vid det. Han följde strax vännen ner emot hamnen.
"Jag beundrar dig som står ut med hennes tunga", flinade han, det krävde sin man att stå ut med en sån där kvinna.

Tyra dolde inte ett leende då Asta lade sig i, faktiskt glad för hennes skull även om de inte kände varandra väl. Det var ju förstås ändå roligt att hon hittat någon. Troel fick henne dock att skratta till - tydligen hade det inte varit så diskret som hon trott att hon gillade Audun. Då de begav sig iväg beslöt hon sig för att följa efter, det kunde vara kul att följa med och hjälpa till - och om inte annat var det aldrig fel att se Audun i action. Hon gick snart ikapp Asta, skulle gärna passa på att prata lite med henne.
"Så du och Harek har blivit ett par?" frågade hon nyfiket.