Criminal love PRS rollspelargärna och Emma07

Aaron tvekade än en gång, inte för att han inte trodde på hennes ord - nej, hon verkade tala sanning och han ville tro på att han skulle få skydd. Han visste att han inte skulle ha någonstans att ta vägen efteråt, men det fick lösa sig då - kanske kunde han stanna hos någon kompis, men han visste inte riktigt ifall de skulle vara mer lojala mot honom än mot hans far. Det var ändå inte många som ville riskera att bli ovän med hans far, och han förstod dem verkligen.
"Farsan var på dåligt humör", sade han, vilket för honom var något normalt - det var hur hans vardag kunde se ut, även om han fått lära sig att inte yppa ett ord om det utanför huset. Misshandeln hade hållit på så länge han kunde minnas egentligen, men blivit många gånger värre efter att hans mamma dog.
"I min värld är det vardag, något han alltid gjort. Men också vad som håller en kvar, stoppar en ifrån att komma undan ifrån den världen. Hur gärna jag än skulle vilja våga drömma och våga göra planer på vad jag vill göra vore det omöjligt. Om någon ens skulle vilja anställa mig, så håller rädslan en kvar - det vore ett svek emot familjen att ägna sig åt något vettigt. Och jag vet vad han vore kapabel till för att skydda sin heder", sade han, han hade saker han skulle vilja göra och ett drömjobb.

Hon såg på honom och hennes ögon hade nästan en sorgsen blick medan hon skrev ner det han sa.
- jag vet att du tror att jag inte alls förstår vad du går igenom. Men min föredetta pojkvän som jag var tillsammans med i 3 år sitter nu i fängelse för droghandel, stöld och misshandel och att få stryk var en vanlig sak i ens vardag och känslan att man inte vågar fly därifrån sa hon mjukt. Hon berättade detta för att han skulle få förtroende för henne, för att han skulle förstå att hon lyssnade på honom.
- Men om jag får fråga, vad skulle vara din dröm? Vad vill du jobba med? Vill du gifta dig och ha barn? Frågade hon, ville få in lite annat än att bara prata om brottet.

Aaron lyssnade osäkert på henne, lite förvånad men samtidigt lättad över att hon var så pass lätt att prata med. Fast nu hade han visserligen inte berättat allt ännu. Den snarare allvarligaste biten var kvar, men också den biten som satt djupast. Han blev dock lättad över att inte behöva ta upp det riktigt än - istället började hon prata om sånt han hade betydligt lättare att prata om.
"Jag vill jobba som brandman, jag vill hjälpa folk", sade han, det hade han egentligen velat bli sen barn vilket hållit i sig. Men det vore hopplöst i den sits han var i nu.
"Förr trodde jag inte att jag ville det, jag trodde inte mycket på kärlek då. Men er dotter ändrade på det" sade han, lyckades till och med le ett lite snett leende då de pratade om det. Att hon gillat honom trots den han var, och utan att ens veta om eller tycka synd om honom för pappans misshandel, så hade hon velat vara med honom vilket betytt så otroligt mycket. Han gillade henne också otroligt mycket, och hon hade fått honom att våga drömma lite igen. Våga drömma om saker han inte ens hade trott han ville, som barn eller gifta sig.

- Jag vet att du tror att det är omöjligt att kunna jobba som brandman med din bakgrund. Men det går, man kan börja studera till det och man kan dessutom byta sitt efternamn om man vill det sa hon med mjuk stämma. Hon stelnade till över det han sa sen om hennes dotter.
- du tycker verkligen om henne eller hur? För hon tycker väldigt mycket om dig, jag vet att både jag och hennes far är hårda mot henne men vi vill bara hennes bästa sa hon med ett mjukt leende.
- Men okej, vi måste gå tillbaka till ämnet för att få det gjort. Jag vill att du går igenom din bakgrund och uppväxt för att vi ska kunna ha det som ett argument helt enkelt sa hon och tog upp blocket igen.

Aaron såg lite osäkert på henne, ville självklart hoppas på att det vore möjligt men ändå så vågade han inte helt och fullt hoppas på att det skulle vara möjligt. Han var rädd att bara hoppas för mycket och bli besviken när det inte skulle gå. Han nickade lätt.
"Ja, jag gillar henne otroligt mycket. Ni har en helt fantastisk dotter", sade han, valde att inte kommentera något om att de var hårda - han tyckte väl att dem var lite väl hårda emot henne, men han skulle knappast bli mer populär av att säga det. Han suckade lite lätt då hon tog upp det igen, tvekade än en gång.
"Misshandel är inte det enda farsan kan bli fälld för", sade han, tvekade än mer innan han tog till orda igen. För han visste vad det kunde innebära också för honom själv att berätta om det här, vad pappan kunde ta sig till.
"Mamma kom ifrån en lite fattigare men ändå rätt ordentlig familj relativt långt bort härifrån, och kom hit efter att ha träffat farsan och blivit på smällen. Men också hon fick stå ut med en del, hon skyddade mig från en hel del misshandel förr. Några månader innan jag fyllde elva, hade hon fått nog och samlat tillräckligt med mod för att hon och jag skulle sticka iväg. Vi var så nära att lyckas, men farsan fick reda på det dagen innan. Han blev ursinnig, och de grälade länge efter att de skickat mig i säng. Hon fick inte leva länge nog för att uppleva morgondagen", sade han tyst, det var första gången han egentligen hade berättat för någon vad som egentligen hänt - hans far hade på något vis lyckats få det till att hon skulle ha dött av naturliga orsaker, och Aaron hade varit livrädd för att säga något om vad som egentligen hänt.

Angelica nickade och skrev ner allt han sa medan hon bet sig i läppen.
- jag är ledsen för din förlust sa hon och man hörde empatin i hennes röst.
- men du sa att din pappa kan fällas för mer än bara misshandel. Kan du ge mig några exempel på vad? Frågade hon och såg på honom medan hon tog en kopp av sitt eget kaffe.

Aaron kunde inte låta bli att sucka lätt, trodde att hon skulle ha förstått det av vad han berättat. Hade inte det varit tydligt?
"Mord? Vad som än skrevs, så dog inte mamma utav några naturliga orsaker. Enda anledningen till att hon dog var farsan", sade han, just det faktum vad som hänt när de faktiskt försökt flytt var vad som gjorde honom livrädd för att ta sig därifrån, han visste vad pappan kunde ta sig till då. Mer än väl.

- jo att han kunde dömas för det förstod jag men jag menar mer, vet du mer om hans knarkaffärer? Vi vet att han har använt sig av knivar när han rånat från folk. Men har han andra vapen, tillexempel pistoler eller knogjärn? Vet du om det finns någon annan han har tagit livet av? Frågade hon och granskade hans añsikte för att se hans reaktioner. Hon behövde varenda detalj men visste att hon skulle behöva ställa frågor för att få ur honom svar eftersom han var uppvuxen med att ljuga om sina upplevelser och vad hans far hade gjort.

Aaron skakade lite lätt på huvudet, han hade alltid försökt hålla sig utanför farsans affärer så mycket som möjligt.
"Jag vet inte så mycket. Jag vet några som han handlar med, men ni kommer inte hitta någonting hemma hos oss - han ser alltid till att ha mellanhänder eller förvara det någon annanstans, han sköter affärerna men försöker hålla sina egna händer så rena som möjligt. Jag vet att han har haft en pistol, men vet inte ifall han har kvar den - men den finns i såna fall hemma. Och en mängd stöldgods som vapen, men de har han inte hemma - antingen säljer han dem eller så använder sig gänget utav dem. Och vad gäller hans affärer eller andra brott försöker jag hålla mig undan ifrån det, det jag har koll på är vad som händer hemma", sade han.

Hon nickade och fortsatte skriva.
- vet du något namn på någon i vad du kallar "gänget" eller vet du namn på någon av hans mellanhänder? Vet du om ni har något olagligt i ert hem? Typ om det någonstans i huset finns knark eller stöldgods. Eller han har ingenting av det hemma utan allt finns på andra ställen? Frågade hon och lekte lätt med en slinga av sitt hår, precis som Sophie gjorde när hon var fokuserad.