Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon klev på båten och såg på honom och satte sig där hon inte kulle vara till fara och såg den och lade huvudet på sned.
"Får jag fråga en sak sen? " Hon såg på Ethan och suckade.
"Eller glöm det."

När skeppet lämnade hamnen kunde Kapten John syna männen från baren som rusat efter de för att attackera de. Tydligen hade de insett att Sam fattades. Kapten John skrattade bara högljutt och vände blicken mot de andra för att höra deras instämmande skratt.
Ethan såg mot Kiliah som verkade velat säga honom något. "Vad är det? Berätta.", sa han och spottade ut kärnorna som följt med i en tugga från ett äpple han plockat på sig.
"Du var suverän tidigare, så du vet.", sa han och tog en till tugga av äpplet.

Hon såg på honom och log lite och nickade.
"Så du tyckte det? Jag fick faktiskt en uppgift och ja skulle distrahera dem. Jag lyckades antar jag." Hon log och visade mynten.
"Och jag fick lite pengar." hon flinade bara.

"Var det det du ville berätta?", sa Ethan och iakttog mynten. Kände sig imponerad, men försökte dölja det för Kiliah. Han svalde och kastade ort äpplet han hade haft i sitt grepp så att de föll i vattnet. "Bra gjort.", sa han och sneglade på kaptenen. Hade Kapten John gett henne ett uppdrag? Han blev en smula avundsjuk att inte han blivit förfrågas men nickade bara och såg mot henne igen. "Vi lägger i hamn i närmaste land."

"Gissa vart jag kommer ifrån. Kaptenen vet och han gissade." Hon log och blinkade med ena ögat och reste sig och gäspade.
"Jag går och lägger mig. Natt!"

"Irland?", svarade Ethan utan att tveka och såg sedan på då Kiliah försvann in i skeppet och lämnade oron kvar på däck. Han gick fram till kanten för att se på utsikten. Snart skulle de lägga i hamn igen, säkert vara framme på morgonen och då skulle allt vara i rullning som vanligt. Ethan tänkte på Sam och vred på huvudet för att se efter honom, men såg honom inte. Kanske hade han redan lagt sig. Det var sent. Han gäspade och kände tröttheten skölja över honom.

Hon hade lagt sig där hon sovit dagen tidigare och so djupt med dolken nära.
Morgonen kom så var hon redan uppe när hon hörde skrik från hamnen och hon muttrade något och började att gå upp på däck och gäspa.
"morgon.." sa hon.

Kapten John stod redan på däck när han upptäckte Kiliah. "Godmorgon.", sa han och såg glad ut över att se henne. "Sovit gott?", frågade han och såg sedan mot land. "Vi lägger i strax.". "Det finns en skatt här i land som vi ska stjäla.", sa han sedan lugn och blickade mot land.

"Min nacke gör ont och det gör ont när jag rör mig." Hon såg på honom och log.
"Men en måste vara kvar eller hur. Jag tänkte kolla efter hängmattor och kanske se mig om."

När skeppet lagt i hamn såg Kapten John på hur besättningen gick av skeppet. "Ni vet planen, grabbar. Gör mig inte besviken.", sa han efter de, vilket han fick ett mumlande som svar, att ja, de skulle följa planen. Kapten John fnös och såg efter de hur de sökte sig på gatorna, försökte smälta in bland den lokala befolkningen.
Han vände sig till Kiliah. "Det är en farlig stad, det här. Det är bäst att vi inte gör för mycket väsen ifrån oss. Sist jag var här ville de hugga fingrarna av mig..!". Han skrattade åt sin historia och gick fram till henne. "Vill du ske skeppet? Låt mig följa dig."