Privatroll mellan Masato och Vidomina

Arwen fnissade och sa.
- Ja fast så vacker du är, så lär nog någon av alvmännen bjuda upp dig.
Men de accepterar nej om du inte vill.
Men vill du dansa med dem så förklara så kan de låta dig stå på deras fötter.

Adelaide kvävde ett skratt. Det lät så absurt. Hon nickade sedan. "Kom, Arwen. Vi lämnar de äldre att lösa framtidens problem. Jag köper gärna en klänning sytt av alver. Vad jag har förstått så syr ni de vackraste av alla skapelser jag har sett.". Hon log mot Arwen och öppnade dörren de hade kommit ifrån. "Kom, vi går mot marknaden.". Adelaide drog sig till minnes av marknades som var bland det första hon lagt märke till närhon satt fötterna i Rivendell. Den verkade stor med ett stort utbud. Hon hoppades att hon hade råd med en klänning som passade festivalens förväntningar.

Arwen fnissade och sa.
- Glöm betalningen, jag betalar det åt dig.
Du får om du vill, men de kan vara ganska dyra.

Hon log och gick mot marknaden.

"Åh, men du behöver inte...!", sa Adelaide, men förstod att det inte var något problem för Arwen. Hon nickade och öppnade dörren så att de kunde lämna den sal mötet hölls i. Sedan följde hon efter Arwen. Hon tänkte på marknden hon hade sett när de kommit in i staden och blev påmind on hur fint det var. "Jag bil bara göra ett gott intryck hör jag kommer till festivalen", sa Adelaide till Arwen när de gick i korridoren, ut ur byggnaden. "Kommer det vara människor på festivalen?", frågade hon sedan och visade återigen sin nyfikenhet.

Arwen såg på henne och tittade sig runt medan de gick ch sa.
- Jo, det brukar vara en del, människorna tillåts förstås inte att dricka så mycket eftersom de kan bli otrevliga.
Fast det brukar vara männen som gillar att dricka mycket.
Vi alver, påverkas inte av alkohol, inte alkohol som jag själv druckit i alla fall.

Adelaide nickade förstående, långsamt och såg åt Arwens håll. Hon följde hennes steg ut till gatan igen där de möttes av ett ljus som tydde på att det hade blivit senare på dagen. "Okej,", svarade Aldelaide om hennes tal om människornas ovana att dricka alkohol. "Skönt.", sa hon och menade det, då hon drog sig till minnes när männen i hennes omgivning inte alltid varit så trevliga vid påverkan av sådan dryck. "Visa mig var skräddaren finns, så att jag kan beställa en klänning som passar festivalen!", sa hon sedan och log mot Arwens håll och klappade händerna igen, vilket visade sig vara Adelaides sätt att visa extas.

Arwen nickade och började gå och plötsligt slogs hon till marken då en av hennes alviska vänner råkade springa rakt in i henne och Arwen suckade och s.a
- Se dig för Salina.

Salina suckade och sa.
- Förlåt mig, det var inte meningen Arwen, jag lovar.

Selina suckade och sa.
- Ingen fara.

Hon reste sig upp och borsta av sig damm.

Adelaide stannade för att iaktta situationen. Hon tittade på alven som verkade heta Selina. Adelaide svalde och harklade sig sedan, eftersom det framkom så tydligt att hon var i sällskap med Arwen. "Hej, jag heter Adelaide." Hon bugade för alven Selina och rätade sedan på sig. Hon tittade åt Arwens håll för att se att hon var okej efter krocken med den andra alven. "Vi skulle precis gå till skräddaren. Jag vill beställa en klänning till månfestivalen.", berättade Adelaide och kollade på alven som gjort de sällskap.

Den kvinnliga alven log och sa.
- Fint namn, jag heter Selina.

Arwen suckade och sa.
- Men Selina, vi ska gå till skräddaren.

Selina lo och sa.
- Okej.

Adelaide skrattade. Den där Selina verkade inte vara komplicerad alls, tyckte hon och log mot hennes håll. "Om du vill, så får du följa med oss.", sa Adelaide och tittade mot Selina. Hon kikade mot Arwen, men tänkte tyst för sig själv att Arwen inte verkade se det som något problem eftersom hon verkade känna till alven hon krockat med.
"Berätta mer om månfestivalen!", sa Adelaide, riktat frågan mo Arwen, då de fortsatt gå för att närma sig skräddaren. "Varför firar ni den?".