Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna skrattade till lätt, att hon gillade bibliotek var kanske inte så svårt att kunna gissa sig till nej - läsningen var väl ett av hennes starkaste kännetecken. Ändå var hon ganska jordnära, trots att hon läst hur många romantiska böcker som helst lät hon sig inte drömma iväg helt och hållet. Hon visste att sånt inte hände i verkligheten. Hon sken upp då han föreslog en ridtur dit - varför hade hon inte tänkt på det, det lät ju alldeles fantastiskt? Hon nickade, nästan lite ivrigt, och log brett.
"Det hade ju varit hur mysigt som helst", sade hon, tänka sig vara där med honom... Det lät som rena drömmen.
"Jag kan inte tänka mig någon jag hellre ger mig av dit med", fortsatte hon med ett leende.

Edvard log brett över hur hon reagerade och skrattade till.
" Då får vi bara bestämma en lämplig dag, mötas här och rida dit?" Sa han och såg nyfiket på henne.
Detta skulle ju bli underbart, fantastiskt speciellt om hon var med. Och en sjö. Han hade ridit kring dessa trakter sen han var liten och han hade aldrig någonsin kommit över en sjö- det är ju rena fyndet.

Sienna log brett, såg redan otroligt mycket fram emot det.
"På fredag?", föreslog hon, då skulle hon ha en dag att förbereda på och dessutom så var det inte alltför långt bort.
"Så får vi bara hoppas på bra väder då", sade hon med ett leende, såg sig omkring lite och vände återigen blicken till honom.
Han såg så bra ut, och hon skulle kunna förlora sig helt i dem där ögonen och honom över huvud taget.

Edvard funderade på dagen, fredag.
Det var en av hans lediga dagar, eller ja inget var inbokat ännu. Han skrattade glatt till och nickade.
" Fredag" Sa han och nickade instämmande som att han ville förtydliga att datumet var bokat för den där ridturen.
" Det får vi absolut göra." Sa han ärligt och såg upp mot himmelen. Måtte de hålla sig lika fint.

Sienna log brett och nickade glatt. Fredag, då var det bestämt.
"Jag längtar redan", sade hon med samma breda leende och vilade blicken på honom, med huvudet lätt på sned. Hon ville fråga om saker, men visste inte vad hon vågade fråga. Vad som skulle vara för påstridigt.
"Finns det nåt mer spännande att veta om dig?", frågade hon mjukt.

Edvard skrattade lågt och såg på henne.
"Jag med."Log han ärligt och slutade sedan att le och började istället att fundera på frågan hon ställt.
" Om mig? Jag vet inte- fråga vad du vill veta istället." Sa han leendes och såg på henne. Antagligen fanns det massa saker hon skulle finna spännande med honom men han själv hade inte riktigt någon koll på vad hon ville veta och kunde därför inte berätta något.

Sienna log brett, nickade instämmande med hans påstående. Hon skrattade lätt till, ja, vad ville hon veta egentligen? En massa frågor, men ändå visste hon inte vad hon skulle börja med.
"Vad gillar du för böcker?", frågade hon nyfiket, såg på honom och insåg vad hon egentligen ville veta - och hon var en person som helst gick rakt på sak. Även om det var nervöst och oroligt.
"Vet du vad, det är lika bra att jag går rakt på sak. Du sade att du ville lära känna mig. Hur pass väl? Jag vill veta vad jag kan våga hoppas på", sade hon till sist.

Edvard skrattade lågt och funderade en stund, vad gillade han för böcker egentligen?
" Jag gillar deckare. " Sa han ärligt och gav henne ett svagt leende. Men slutade sedan le vid hennes nästa fråga. Gå rakt på sak? Och nog var det precis det hon gjorde. Han var inte direkt missnöjd, utan snarare väldigt nöjd. Det kändes bra att kunna gå direkt in i den stora frågan.
Men han visste inte hur han skulle svara, han ville lära känna henne väldigt bra. Men var det rätt och säga det?
"Miss Hamgrind. "Började han men avslutade sedan sig själv.
" Det var jobbigare att gå rakt på sak än vad jag hade trott. " Sa han ärligt och vände bort blicken och fokuserade lite mer på henne.
"Jag vill lära känna dig väldigt väl. Jag kan ta en älskare utan att det förändrar mitt rykte. " Sa han tyst men ärligt och såg på henne.

Sienna lyssnade och log lite, kunde nästan ha gissat det om honom. Han kändes som en person som gillade såna böcker.
"Dem kan vara intressanta", höll hon med, lyssnade nervöst på honom - hon trodde först det värsta och att hon skulle bli avspisad med tanke på hans ord. Men hon blev förvånad, såg först förvånat på honom innan ett leende växte fram.
"Bra, för jag vill detsamma. Och jag kan också klara av det ifall du oroade dig för mitt rykte", sade hon med ett leende, väldigt glad över att de verkade vilja samma sak - det kändes som om hennes hjärta plötsligt kunde flyga av vetskapen att han ville ha henne som älskare.

När han hade sagt dem där orden hade han suttit de närmaste sekunderna i ren skräck. Hon kanske ansåg att det var helt galet, olämpligt- kanske skulle hon berätta för sin journalist-far och detta skulle komma ut men så log hon.
Och så hörde hon hans ord och han sken upp.
" Verkligen?" Sa han och skrattade, av ren lycka och chock över hur fort de båda velat samma sak.
" Jag är glad att ditt rykte förblir intakt. Jag vill att det fortsätter så." Sa han ärligt och kramade hennes hand och lyfte den och pussade henne lätt på handryggen innan han flyttade bort hennes hand men höll den fortfarande i sin.