Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Ederel var inte helt nöjd med att knappt få en reaktion ifrån henne heller, och gillade inte alls hur den där killen envisades med att prata så med henne. Inte för att han var orolig att hon skulle gå bakom ryggen på honom - han tvivlade inte på att hon pratade med honom av ren jäkelskap - utan för att han inte alls gillade tanken på att nån annan kille skulle visa nåt intresse för henne. Han motstod dock lusten att lägga sig i grabbens tankar, för det kunde ju alltid annars vara en bra start att säga till dem. Trots allt var han lärare.
"Och ni skulle jobba själva, inte i par", kommenterade han med en menande blick mot Grace, och en inte särskilt glad blick emot Josh. Då lektionen gick mot sitt slut hade eleverna redan börjat packa ihop och rest sig upp för att gå ut när han väl sade de sista orden.
"Nästa vecka ska vi arbeta med Pearl Harbour, och jag vill att ni läser på lite extra innan dess. Och jag vill att Grace stannar lite extra", sade han, inte rädd för att be om det inför klassen - det var rätt vanligt att lärarna höll kvar nån enstaka elev för att prata om nån läxa eller prov eller liknande.

"Vi diskuterade uppgiften, inget mer." Grace riktade en självbelåten blick mot Ederel innan hon pluggade i sina hörlurar för att lyssna till musik medan hon jobbade. Då lektionen närmade sig sitt slut och hon i ögonvrån såg hur alla andra började packa ihop, så stängde hon av musiken och samlade ihop sina grejer. Att Ederel bad henne att stanna kvar lite extra förvånade henne inte det minsta, tvärtom var det precis vad hon hade förväntat sig att han skulle göra. Hon hade blivit besviken om hon hade haft fel. Då alla andra hade lämnat klassrummet och den sista eleven stängt dörren efter sig, så lämnade hon kvar sin ryggsäck vid sin bänk innan hon gick fram till katedern. Långsamt gick hon runt den för att tillslut hoppa upp och sätta sig på den.
"Ja?" frågade hon och la huvudet på sned.

Ederel suddade av det sista ifrån tavlan när hon gick fram till katedern, men han följde henne ändå med blicken och log lite. Han lade ner det för att istället gå fram till henne, och fortfarande leendes placera en hand på var sida om henne på katedern.
"Du vet, det är rätt hopplöst att försöka vara sur på dig. Man planerar en nästintill utskällning, och så kommer du och ser sådär fantastiskt söt ut? Hopplöst", sade han med en dramatisk suck, men med ett flin på läpparna. Sanningen att säga så hade hon nog honom runt lillfingret helt och hållet, men det var heller inte honom emot - han älskade henne och hon fick gärna köra med honom också. Eller ja, när hon körde med honom som med Josh förut var han inte vidare förtjust i det däremot. Men annars så. Han log och lyfte ena handen till hennes haka.
"Jag hoppas inte du har några planer för ikväll? Om inte, så har du det nu. Jag måste ju säga att jag är ypperligt nyfiken på varför du kan tänkas lägga sån uppståndelse kring den där söta kjolen", sade han oskyldigt.

Grace stack långsamt ut tungspetsen för att stryka den över sin överläpp, studerade honom samtidigt med lätt uppspärrade ögon i ett försök att se oskyldig ut. Att hon inte fått en utskällning var hon glad över trots att hon inte kunde låta bli att undra hurdan sorts utskällning det hade varit frågan om. Hade hon varit en stygg flicka så vore det ju inte annat än rätt att hon fick lära sig en läxa. Hon sneglade mot hans händer som var placerade om varsin sida om henne, och därefter mot klockan. Hon hade femton minuter förrän det var dags att överleva nästa lektion på schemat.
"Om du säger att jag har planer för kvällen så kan jag väl inte annat än hålla med." Om hennes kjol hade den här sortens effekt på honom så kunde hon knappt vänta tills hon skulle få se mer av vad han tänkte göra åt saken.

Ederel log roat åt hennes min, som var något roande men också gullig på sitt sätt. Fast å andra sidan tyckte han också det om det allra mesta som hade med henne att göra.
"Bra", sade han med ett leende, såg redan fram emot att kunna vara mer privat med henne senare. Han lutade sig närmare för att ge henne en lätt kyss, vilket visserligen var en stor risk med tanke på att de var i skolan och att dörren dessutom var olåst. Risken fanns att någon skulle komma in, men det brydde sig inte Ederel om. Kom det någon kunde han alltid mixtra lite, få dem att mystiskt glömma bort det eller plötsligt komma på sig själva med att ha sett något helt annat än vad som faktiskt hänt.
"Jag borde inte uppehålla dig alltför länge, trots allt har du fler lektioner idag än bara med mig", sade han, även om han gärna skulle ha en hel dag med att bara ha hennes klass. Eller ja, klassen spelade inte det minsta roll så länge han hade henne. Han log nästan lite lätt busigt, flyttade ena handen till hennes innerlår.
"Men jag råkade se att du slutade efter mig idag, så jag skulle föreslå att du kommer över till mig när du slutat?", föreslog han med ett leende på läpparna och ett något höjt ögonbryn.

Hon gav ifrån sig en suck och såg plötsligt ledsen ut, precis som om hon var ett litet barn som lämnades på dagis och hon skulle behöva spendera dagen utan sina föräldrar. Helst skulle hon ju spendera all sin tid med Ederel.
"Jag vill vara med dig," mumlade hon besviket och la armarna om honom i en kram innan hon begravde sitt ansikte mot hans bröstkorg. Trots att hon känt sig rätt så pigg tidigare på morgonen så gjorde hon inte direkt det längre. Varför var oklart. Tillslut släppte hon ändå taget om honom för att hoppa ner från katedern och gå efter sin ryggsäck.
"Vi ses sen." Hon drog lite på mungiporna trots att leendet inte nådde hennes ögon. Eftermiddagen kunde inte komma fort nog. Grace lämnade klassrummet och styrde stegen längs med korridoren som ledde till klassrummet där hon skulle ha matematik i två timmar. Halleluja.

Den där minen skar då in i Ederels hjärta, för han ville inget hellre än att vara med henne också. Han lade genast armarna kring henne för att krama om henne, lade ansiktet emot hennes hår. Han tröttnade verkligen aldrig på hennes fantastiska doft, eller att få ha henne så nära sig. Det var helt enkelt bara en sagolik känsla. Han suckade lite lätt.
"Jag vill vara med dig också", sade han mjukt, såg efter henne och log lite tillbaks.
"Det gör vi", svarade han mjukt, såg tyst efter henne. Han hade inte alls gillat att hon verkat så besviken, det värkte i hjärtat att se henne sån. Han packade ihop de saker han haft med sig dit, gick ut i korridoren igen. Egentligen låg lärarrummet åt helt andra hållet, men då han såg hennes ryggtavla i korridoren till höger så bestämde han sig istället för att gå ikapp henne. Sagt och gjort, snart kom han ikapp henne och lade handen på hennes axel.
"Vänta lite", sade han, log litet emot henne igen.
"Du såg ju faktiskt lite trött ut när du gick ifrån min lektion, är du säker på att du ska vara kvar till resten av lektionerna? Själv skulle jag bara ha planeringstid", sade han menande, ville inte heller säga alldeles för mycket när dem var i korridoren men räknade med att hon skulle förstå vad han menade med det. Annars skulle han aldrig egentligen uppmana henne till att skolka på det viset, men han skulle ju kunna gå i god för henne att hon inte skolkat.

Grace var försjunken i sina egna tankar och ryckte därför till då hon kände en hand på sin axel, slappnade av då det visade sig vara Ederel. Hon blev smått förvånad över att han följt efter henne trots att lärarrummet inte ens låg åt det här hållet. Hon såg fundersamt på henne en stund innan hon log lite, mot stod lusten att skratta till.
"Uppmanar du mig att skolka?" frågade hon och drog en hand genom håret, vände upp blicken till taket som om hon förväntade sig att få ett svar om huruvida hon skulle göra. Klokast skulle det vara om hon bara gick till följande lektion och kämpade sig genom dagen, men det lät lockande att gå därifrån också. Hon visste ju att Ederel skulle intyga om att hon inte alls skolkat. Vilket hon ju var tacksam över men det kändes också som utnyttjande. Hon putade lite med läppen igen - osäker på vad hon skulle göra.

Det ryckte i Ederels mungipor åt hennes fråga, för det var ju egentligen precis vad han gjorde. Även om de skulle förklä det i lite andra ord, så var det ju egentligen det det var.
"Kanske", svarade han med en ytterst oskyldig min emot henne, visserligen skulle han väl inte alls dra in henne i sånt här. Tvärtom borde han väl försöka få henne att sköta sig, men det gick inte särskilt bra med den saken. Han fick väl skylla på att han inte var den bästa på att lära ut sånt. Trots allt hade han ju fallit av en anledning.
"Även om det inte är vad som kommer stå på pappret... Men det klart, ifall du hellre har matte, så är det bara för mig att plåga mig igenom de långa timmarna som återstår innan jag får träffa dig igen", sade han dramatiskt, med en precis lika dramatisk och melankolisk suck. Lite kunde han allt få hämnas för att hon jäklats med honom i klassrummet förut.

"Jag vill inte ha matte." Grace rynkade på pannan, begrep ju egentligen att han retades med henne men hon valde att ta det mer på allvar ändå. Hon fortsatte puta med läpparna och se ut som ett litet barn som var på tjurigt humör, trots att hon var mer ledsen än tjurig. Varför kunde hon fortfarande inte sätta fingret på. Men fick hon spendera tid med Ederel på tu man hand långt ifrån skolan så skulle hon nog snart komma på andra tankar. Åtminstone var det en tanke värd att hoppas på. Hon kastade en blick mot klockan som visade att hon hade två minuter på sig att ta sig till nästa lektion. En lektion hon inte skulle gå på. Nästan bara det fick henne på lite bättre humör.
"Jag väntar utanför." Hon vände på sig för att gå mot utgången. Det skulle inte se så bra ut om de lämnade området sida vid sida, trots att Ederel kunde mixtra med andras minnen.