Laglös kärlek PRS Emma07 och wolfy

James suckade lite, han hade inte heller fått reda på något och tydligen inte hon heller då.
"Vi får hoppas allt går bra, han har redan varit med om tillräckligt mycket", sade han, såg ner på golvet igen lite och tänkte. Det var först nu han insåg att det kanske inte bara borde anta att hon var hans tjej eller något, han hade ju trots allt inte frågat om det och det kunde han lika gärna göra när han ändå satt där.
"Hur känner ni varandra?", frågade han.

Då James frågade henne om hurdan relation hon hade till Chris, vände hon blicken till honom. Nieva kände sig något förvånad eftersom hon trodde att det var klart för mannen, som hon hade förstått det höll han regelbunden kontakt med hans systerson. Men kanske Chris inte hade berättat om deras förhållande.
"Jag är hans flickvän," förklarade hon i vilket fall som helst, det var väl bäst att göra det tydligt nu.

James såg på henne och nickade lite, mycket riktigt var hon hans flickvän då.
"Då gissade jag rätt då", sade han, det hade väl varit en rätt bra gissning egentligen. Det var den starka förklaringen till varför dem skulle ha ringt henne. Han suckade lätt.
"Jag är glad att dem inte ringde hit hans pappa iallafall. Har han vågat berätta om det för dig än?", frågade han, det var egentligen ingen hemlighet men han förstod till fullo att Chris inte var särskilt pratsam om allt som hänt.

Vad James försökte åstadkomma med att tydliggöra att han gissat rätt visste hon inte. Förväntade han sig en applåd? Hon kom på andra tankar då han frågade om Chris berättat om sin pappa för henne. Lite lustigt tyckte hon att det var att hans morbror bara började prata om det från ingenstans, men valde att inte tänka för mycket på det.
"En del." Allt visste hon inte men lite hade han ju berättat.

James nickade lätt igen, om inte annat behövde han något att tänka på medans de väntade så han pratade gärna lite med henne för att skingra tankarna.
"Jag gillade aldrig syrrans man, men jag trodde faktiskt aldrig att han skulle behandla Chris så illa förräns han stack hem till oss", sade han, visserligen hade dem först inte fått reda på vad som hänt honom då han varit väldigt sluten av sig men dem hade börjat få reda på saker efter ett par dagar och vem det egentligen varit som slagit honom gul och blå innan han kom dit.

"Berätta mer," bad hon. Det var inte mycket information Chris hade delat med sig av. Egentligen borde hon respektera det faktum att han kanske ville hålla allting för sig själv, vänta tills han en dag skulle vilja prata med henne om saken. Men samtidigt så ville hon också ha en bättre förståelse över vad han egentligen hade gått igenom.

James såg på henne och suckade lite, visste knappt ens vart han skulle börja. Egentligen borde väl Chris få berätta själv, men han tyckte ändå att hans flickvän skulle få veta om vad han egentligen varit med om.
"Klas, hans pappa, drack en del redan när syrran träffade honom. Vi trodde det hade blivit bättre, men tydligen hade han börjat droga istället. Vilket fick honom i skulder, och när han inte klarade av att betala dem så gav dem sig på syrran istället och orsakade hennes olycka. Det var tydligen efter det han började ge sig på Chris", sade han, suckade och skakade lite på huvudet.
"Han var 17 när han stack till oss, men det tog flera dagar innan han vågade börja prata om vad pappan gjort. Dem gömde det skickligt, man kan fortfarande knappt fatta att han blev misshandlad i över 10 år utan att man märkte nåt", sade han.

Nieva svalde hårt. Hon kunde inte begripa att orden som lämnade James mun faktiskt var sanna, att Chris faktiskt gått igenom ett sådant helvete i flera år. Hon skakade lite på huvudet och blinkade tillbaka tårarna som brände bakom ögonlocken. Det var ju inte hon som borde vara ledsen här, men det var bara så hjärtskärande att höra hur illa Chris hade haft det under sin uppväxt. Han hade en skadad själ som kanske aldrig någonsin skulle gå att hela. Hon öppnade munnen för att säga något mer men avbröt sig då en läkare kom fram. Läkaren berättade att operationen gått bra och att läkningsprocessen nu kunde börja. Han gjorde det också klart att de fått de inte blödningarna under kontroll, att det var de ytliga skadorna som såg värre ut. Han poängterade dessutom att bara en åt gången fick gå in. Nieva gjorde en gest mot James, tyckte att han skulle gå in först som närmast närstående och tänkte inte ta ett nej till svar.

James såg upp då läkaren kom dit och andades lättat ut då allting ändå verkade ha gått relativt bra. Han nickade lite tacksamt mot Nieva då hon lät honom gå först, reste sig och gick genast med läkaren till Chris rum. Dock stannade han inte särskilt länge, lite med tanke på Nieva då hon säkerligen ville träffa Chris vid det här laget. Trots allt misstänkte James att hon nog var något närmare än honom egentligen, om man skulle se till familjen var väl James den närmast närstående men han skulle ändå inte påstå att han var direkt nära Chris. Även om han skulle vilja det så var inte Chris den som gärna släppte in folk nära sig. Efter en stund kom han ut igen och nickade till Nieva att gå in, Chris hade vid det här laget börjat vakna till. Han var visserligen ännu lite smådåsig av mediciner och allt, men ändå vaken, och liksom läkaren sagt innan så såg han ganska blåslagen ut.

Puff