prs rollspelare & wolfy

Mireya glömde hur man andades i någon sekund när deras blickar möttes innan hennes kinder hettade till och en svag rodnad syntes.
"Kolla inte på mig sådär." sade hon tyst och tittade bort från honom, skämdes inte direkt men hon var inte van med sådana blickar och speciellt inte från han.

En road glimt tändes i hans blick. Det var inte ofta hon rodnade från till synes ingenting.
"Hur då?" mumlade han lågt, stack ut tungspetsen för att låta den nudda vid hennes hals. Därefter blåste han varm luft mot samma ställe, blicken vilade hela tiden på hennes gudomligt vackra ansikte.

"Jag vet inte, men som du kollade nyss." sade hon tyst innan hon lätt rös till. Hon smekte lätt hans nacke med sina naglar och granskade honom noggrant. "När växte vi ens upp? Och hur blev du ännu vackrare?" mumlade hon.

"Hur ska jag se på dig då?" Mireya var den vackraste, mest gudomliga kvinnan han någonsin lagt blicken på. Hon betydde också allt för honom. Det var väl självklart att han skulle se på henne som om hon var hela hans värld, för det var hon. Rowan ryckte lätt på axlarna åt hennes fråga. Han kände sig inte särskilt vuxen ibland.

"Jag vet inte..." sade hon tyst och la armarna om hans nacke. Hon orkade inte ens titta på filmen, att bara vara med Rowan var tillräckligt för att hålla hennes intresse uppe.