Medeltiden PRS rollspelargärna och Emma07

Pappan såg på henne och fnös.
"Förstår du inte att det bara är vad han säger? Han ljög väl för att kunna få dig att bära sitt barn. Saldonins går inte att lita på", sade han kort innan han gick ut därifrån.

Hon såg efter sin pappa och svalde hårt innan hon gick fram till gallret framför cellen.
- jag är så ledsen för detta Caspian. Det var inte meningen att det skulle bli såhär sa hon tyst och sträckte in handen och nuddade hans kind.

Caspian såg på henne, skakade lätt på huvudet.
"Det är inte dit fel, jag borde egentligen ha väntat mig att han skulle upptäcka mig förr eller senare när jag begav mig hit", sade han, var tyst lite och såg på henne.
"Är du verkligen gravid?", frågade han.

Hon nickade sakta och såg på honom.
- Ja jag är gravid sa hon tyst och gav honom ett litet leende. Hon var ju såklart väldigt glad över att hon var gravid men inte under dessa omständigheterna.

Caspian såg på henne och kunde inte låta bli att le brett trots sen situation dem var i, eller rättare sagt som han var i.
"Jösses", utbrast han, glad över nyheten om att dem skulle få ett barn. Det kändes nästan overkligt. Men samtidigt så kändes det inte riktigt rätt att få att barn som antagligen bara skulle kunna vara med sin ena förälder, för Caspian tvivlade på att han nånsin skulle komma härifrån. Men ändå så fanns det kanske ett sätt. Han såg tveksamt på henne.
"Lily, tänk om jag skulle försöka ta tillbaks tronen?", frågade han tyst, på det viset så skulle deras ofödda barn kanske få det bättre än såhär.

Hon såg honom le och gav honom ett litet leende.
- det finns två alternativ. Antingen så försöker du ta tillbaka tronen eller så får jag ta bort barnet, jag tänker inte ha ett barn om du inte får träffa det. Dessutom kommer jag bli hatad om jag får ett barn utan att ha gift mig och utan att pappan ens är i bilden sa hon tyst och såg på honom. Visst ville hon jättegärna ha barnet men Tanken hade slagit henne att det kanske var bättre att ta bort det.

Caspian såg på henne och nickade lätt. Han förstod henne helt, och han ville inte heller att hon skulle behöva få barnet utan honom. Han ville kunna lägga handen mot hennes kind, men tack vare bojorna kunde han det inte.
"Du ska inte behöva ta bort det. Jag.. Jag får försöka ta tillbaka tronen", sade han, han hade ju varit rädd för hur han skulle klara att vara kung. Men han ville att deras barn skulle få leva, och han ville kunna ge det de allra bästa möjligheterna för ett bra liv.

Hon såg på honom och suckade lätt.
- och hur hade du tänkt göra det? Du sitter fast i handbojor Caspian och även om pappa har makt så har inte jag det eftersom jag är kvinna sa hon tyst och bet sig löst i läppen.
- Det enda val vi har är att jag försöker stjäla nycklarna av vakterna. Det borde inte vara jättesvårt eftersom jag vet vem som har nycklarna och jag vet att han har ett extra öga för mig sa hon med ett litet leende.

Caspian såg på henne och suckade lite.
"Jag vet. Men om jag på nåt sätt kan ta mig härifrån åtminstone, jag vet åtminstone en som skulle hjälpa till att gömma mig fram tills att jag kan avslöja mig. Så måste vi bara komma på något bra sätt att avslöja mig", sade han, såg på henne och rynkade pannan lite.
"Jag gillar inte helt att du skulle behöva flirta eller nåt med honom för att få nyckeln", sade han, fast de hade kanske inte mycket till val.

Hon såg på honom med ett höjt ögonbryn.
- har vi något annat val tycker du? Sa hon med en suck. Det första steget var att ta honom ut ur buren och om de inte fick tag i nyckeln så var det omöjligt och den som hade nyckeln hade ett extra öga för henne. Då fanns det iprincip bara en sak att göra.