PRS Medi och Emma07 Vampire

Matthew suckade lite, började äta lite på sitt som kommit samtidigt som hennes.
"Han kan vara ganska.. onormal", började han och var tyst lite innan han fortsatte, visste inte riktigt vad han skulle säga. Eller jo, det visste han, men inte hur.
"Hur mycket tror du på övernaturliga saker?", sade han.

"Inget. " Alice åt av maten och lade huvudet på sned.
"Varför undrar du över en sådan sak och vad har det med din bror att göra?" Hon åt vidare medan hon iaktog honom.

Matthew åt vidare, såg på henne.
"För att det är varför han är som han är. När jag säger att han är onormal menar jag verkligen det", sade han.

"På vilket sätt då?" Alice tog glaset och förde det mot munnen och skakade på huvudet.
"Men är jag säker i min lägenhet eller inte?"

"Han är en vampyr", sade Matthew bara rent ut, skakade lätt på huvudet.
"Nej. Han har uppenbarligen bestämt sig för att komma efter dig", sade han, åt vidare.

Alices mun öppnades och hon tappade gaffeln. Menade han allvar? Matthew som verkade smart och var så förstående sa att hans bror var vampyr.
"Vampyr?" Hon sa det med låg stämma och började se sig omkring.

Matthew nickade lätt.
"Jag vet, det låter helgalet. Och jag förstår ifall du kallar mig galning och inte vill träffa mig igen. Men jag berättar det för att jag vill skydda dig", förklarade han, hoppades att allting inte skulle vara alltför förstört.

Snabbt var Alice på fötter och skakade på huvudet.
"Du tror att allt ska vara bra?" Snabbt började hon gå och slängde en blick över axeln. Väl ute på gatan lutade hon sig mot väggen och slöt ögonen.

Matthew suckade. Inte en särskilt konstig reaktion direkt, men han hade ändå hoppats att hon skulle reagera bättre då han ville kunna skydda henne. Åtminstone utan att behöva typ skydda henne i hemlighet senare. Han reste sig och var rätt snabbt efter henne.
"Nej, det tror jag inte. Men jag vet att du är i fara, och jag försöker skydda dig", sade han kort.

Nattvinden smekte Alices kind och hon öppnade ögonen.
"Jag vet det. Men om han är vampyr. Betyder det att du är det med?"
Ögonen synade honom.
"Och hur tål du solen om du är det?"